onsdag 31 december 2014

Gott Nytt År 2015!

Alldeles i slutet av detta år, 2014. Mycket har hänt under detta år. Både tråkigt och roligt. Mest har det roliga ändå övervägt...

sedan jag fick min frihet och mitt liv tillbaka.

Jag har planerat en massa för nästa år. År 2015, som står bakom knuten och stampar och frustar.
Genomförande, är nog ordet för detta år. Temat. En del tycker nog att jag som vanligt är ganska kryptisk... beror på att inte alla behöver veta vad jag tänker och funderar på. Jag har trots alla bra läsare av min blogg...

en handfull bloggläsare som jag inte vill skriva på näsan vad jag tänker göra eller inte göra. Därför kommer vissa saker ut här i efterskott... eller inte alls. Och den nyfikne kan ju ta och tala med mig i verkligheten så kanske den får veta.

Går och filurar på en årssammanställning... men först ska jag lyxa till mig och fira ett hejdundrande glatt och fint nyår. God mat, god underhållning, gott sällskap... och inte minst ett gott avslut på detta år och ett gott nytt år. För det är jag verkligen värd!

Skål på er käringar och gubbar!

Gott Nytt År!

tisdag 30 december 2014

I mörkret är alla katter grå...

Ja, så heter det ju. Men det stämmer inte alla gånger. Den här "stadskatten" är då banne mig inte grå i mörkret. Här var en jädra massa färger...

Jag gillar att fota i alla väder. Inte alltid jag visar alla bilder... här har jag fotat om kvällen. Ut över den lilla staden. Mitt i julreans bestyr. Med massor av människor överallt... ivrigt shoppande. Som om julens inköp inte vore nog... bara ett par dagar tidigare. Jodå, även jag var in på ett par affärer, men hittade inte vad jag sökte. Letade inte ens bland reavarorna. Nej. Orka. Jag är inte så shoppingsugen alls. Har ju det mesta jag behöver...

och det jag vill ha... idag... köper jag väl någon dag. Eller en annan dag. Som i januari... eller mars.

Det jag önskar mig är en ritplatta till datorn. För att leka lite mer med bilder, på ett enkelt sätt. Tror att det skulle vara kul. Inspirerande.

måndag 29 december 2014

Lite i mössan...

Under julen försökte jag att göra så lite som möjligt... så länge som möjligt.

Men...

för att inte lida av tristess att inget göra så virkade jag...en kattmössa.

Björnen Edgar fick äran att vara fotomodell. Att Adrian-nallen sedan hängde på med sin stickade mössa och tröja... tja, det är som det är.

Mössan är ett Järbo-mönster och själva "katteriet" har jag hittat på efter eget huvud. Adrians rutiga mössa och blå tröja är helt eget hittepå-mönster.

lördag 27 december 2014

Jag hatar majonnäs!

Mitt jultal i år handlar om...

majonnäs.

Jag hatar majonnäs. Fast egentligen ska man väl inte ta sådana ord i sin mun. Som majonnäs... och hatar. För det finns ju det som faktiskt graderas som värre än majonnäs. Eller i alla fall lika illa, som majonnäs. Som hat. Krig. Våld. Lögner. Förtal. Ja... listan kan bli lång.

Mördare, pedofiler, psykopater och allt annat tvåbent som inte kan vara medmänskligt och rart hör också hemma bland... majonnäsen. Mordbrännare i moskéer... till exempel. Och de som krigar för att de tror att deras gud vill ha krig. Den gud vi faktiskt alla lyder under vill inte alls ha krig och elände. Det är ett mänskligt påfund. Vi är födda för kärlek. Inte majonnäs och annat skit.

Jag tror att majonnäs är ett av Satans påfund. Alltså.

För hur kan något som luktar så satans illa anses ens vara ätligt? Hur kan folk i tid och otid smörja kråset med den sörjan? Ett stinkande klet som gör folk dåsiga och får dem att tänka sakta. Som dessutom gör att gallan ställer sig på tvären och ropar högt på hjälp av sjukvården. Nej, det kan inte vara av godo att ens tänka på majonnäs. Så...

varför ha det i så många recept?

Jag ville ha ett recept på rödbetssallad, till jul. Ätlig rödbetssallad. Som jag kunde äta utan att spy och åka ambulans till närmsta sjukhus. För ingen vill ju fira jul på sjukhus. Mer än kanske de som verkligen är sjuka och vill bli bättre i kropp och själ. Fast säkerligen vill även de vara hemma i sin familjs famn. Jaja...

Att ens tänka på att köpa rödbetssallad är inte att... tänka på. Nej. Så jag googlade. Hittade mest skitrecept. Nej. Inget recept innehåller skit, på riktigt. Däremot majonnäs. Och det var ju för mig liktydigt med skit och annat skit. Läs ovan.

Frågade på Facebook. Mja, några hade bra förslag och en tyckte att jag skulle... googla. Jag som inte ens visste vad en rödbetssallad skulle innehålla mer än den förhatliga majonnäsen... och rödbetor. De recept jag hittade när jag googlade innehöll lite av varje och var olika. Så vad ska vara till en riktigt rödbetssallad? Till sist kom min veganska vän till min räddning.

Sojamajonnäs.

Fast där kom det hatade ordet igen. Dock inte stanken från majonnäsen. Inte den underliga färgen heller. För jag hittade en sida med veganska recept när jag... googlade på... soja-majonnäs. Jag tackar min veganska vän, och internetsidan, för massor av goda recept som ger... ä t b a r mat. *jublar*

Så till affären. Skulle de ha sojamjölken jag behövde? Japp. Det andra fanns också. Hem och laga till... rödbetssallad. Funkade riktigt bra. Men jag var misstänksam upp över hjässan... över den där majonnäsen. Skulle den stinka så jag mådde illa? Skulle den smaka lika illa som vanlig jädra majonnäs? Nej, är svaret på frågorna.

Nu... med facit i hand... så blev det en riktigt jädra god rödbetssallad. Och legymsallad. För jag som hatade legymsallad förr... gjorde en riktigt god sådan. Med soja-majonnäs. Så jädrar i min lilla majonnäs-sallad vad bra det blev.

Bara det att jag skulle behöva döpa om soja-majonnäsen till ett finare namn. Går inte att gå runt och tala som om jag talade om den Lede och världskrig... eller en psykopat och våldsman.

Så...

fram för ett finare namn till kletet man har i olika kletiga sallader. Och fram för mer veganmat till folket. Då sluppe vi nog mordbrännare och våldsverkare. För ingen kan må bra av ägg med kletig majonnäs på... som stinker som något från helvetet.

Jag har talat!

Lev väl, folket!


Och min bild har inget med jultalet att göra. Egentligen. Det är bara en lång bro i juletids skymning. För den vetgirige kan jag berätta att det är Högakusten-bron. Och jag satt i en bil. Som passagerare. Annars kan jag inte hantera en tung proffskamera.

tisdag 23 december 2014

GOD JUL!


Musik i Domkyrkan

Söndag 21 december var vi i Domkyrkan i Härnösand. Orgelmeditationer spelades. Nio stycken. Herrens födelse av Olivier Messiaen.
I väntan på spelemannen. Tyvärr blev vi bara femton stycken åhörare. Fast kyrkan var full ändå... av de som inte de andra såg.
Stilstudie i orgelspelning. Kolla benföringen.Tyvärr var det sjukfall och ledighet bland vaktmästarna så att det blev inget ljusspel, som förra julen. Det var synd, för ljusspelet var vackert och inramade musiken väl.
Stilstudie i handföring. Ibland gick det undan. Lars G Fredriksson hanterade orgeln med bravur.
Regnbågsmattan.
Domkyrkan. Väl belyst.
Domkyrkan från en annan sida.

fredag 19 december 2014

I vargens spår

Hantverk ligger mig varmt om hjärtat.

Och jag är bra på det mesta vad gäller hantverk. Utan att skryta.

Hantverk, målande, foto och skrivande är vad jag skulle ha arbetat med under hela den del av mitt arbetsliv som gått. Hur det blir med den del av arbetslivet jag har kvar vet jag inte. Jag arbetar på att arbeta med det jag känner för. Gillar ju också att gå den väg jag vill gå... så varför inte?

Hantverket går också som en röd tråd genom släkten sedan generationer. Så varför skulle inte jag hantverka och vara konstnärlig... det som är helt normalt för mig.

Inför nästa år, år 2015, har jag många tankar, planer och idéer. Färdiga koncept. Plus att jag då äntligen får lära mig mer om det jag gillar... på en halvtidskurs i konst som räcker hela vårterminen. Jädrar vad kul!

Nu när jag får tänka och tycka som jag vill, utan någon som stoppar mig... då händer det saker. Allt går den väg jag vill. Allt går den väg jag tänkt och planerat. Allt går i vargens spår...

som utbildningen i somras, och i höstas... som sedan resulterat i tankar och idéer för framtiden.

Allt går i vargens spår...

som drömfångarna jag tillverkade. Levande och energibalanserade drömfångare, som bara jag kan göra dem. Fulla av härligt liv. Fulla av goda energier. Warglycke går i vargens spår... och spås en lysande framtid!

Saknar min hundvarg... Laika Siberia. Men nu får hon göra det hon ska göra och är bra på.

torsdag 18 december 2014

Snön faller...

och vi med den. Det var väl så Lundell sjöng, om jag minns rätt.

Fast falla ska vi väl inte. Ta på broddar så går du säkert. Eller ligg kvar i sängen och gosa mellan täckena. Det är allra säkrast om du inte vill halka och bryta benen av dig.

Fick tidningen Skriva med posten för ett par dagar sedan. En tidning för oss som skriver. Och då menar jag inte bara de som skriver en blogg. Nä, de som skriver mer än så.

Jag har alltid skrivit. Mycket och mer. Ända sedan jag var liten flicka har jag gjort små böcker fulla med ord. Klippte till pappersark och sydde ihop dem i ryggen, fyllde dem med ord nedplitade tätt och smått. För så räckte pappren längre. Kom till skolan och bästa var att skriva fritt. Förutom bildlektionerna och slöjden då...

Fortsatte att skriva genom livet. I anteckningsblock, i små skrivböcker... fick tag i en skrivmaskin... och jäsingen vad jag skrev. Än värre blev det när jag fick en efterlängtad dator i datorns ungdom. Jösses, vad jag hamrade ned ord. Hur många som helst. Långa och korta berättelser, sagor... Både sanna historier, påhittade historier, historier som har en del sanning och en del fantasi... ja, orden var många och bara ramlade över mig. Var hur lätt som helst. Och med ett tangentbord under fingrarna rinner orden ut i en aldrig sinande ström.

Nu längtar jag efter att skriva... länge och mycket... det har varit så mycket annat en lång tid. Alldeles för lång tid. Jag vill skriva, fota, måla, bildbehandla... bara göra det jag är bra på och kan. Det jag brinner för.

För jag kan!

onsdag 17 december 2014

Healingjobb och healing på jobbet



8 Hour Shamanic Meditation: Tibetan Music, Binaural Brainwaves, Healing ...

Härligt att kunna lyssna till sån här musik när man arbetar. Att inte behöva bry sig om de som sitter bredvid... för även de lyssnar på sin musik. I hörlurar.

Ser kanske lite lustigt ut att alla sitter som i sin egen värld och har lurar för öronen och stirrar in i en skärm och pillar på ett tangentbord. Men det är ett bra sätt att arbeta. Det enda jag önskar mer i arbetet är att kunna stå vid skrivbordet och arbeta. Inte bara sitta på en stol.

I reglerna på arbetet, som jag just hittat... så står detta om hörlurar. Mycket bra tanke. För alla har vi ju olika musiksmak. Och de som inte vill lyssna slipper höra vad de som spelar musik lyssnar på.

Jag lyssnar ofta på healingmusik. Det ingår i det jobb med healing jag gör. Och känns bara skönt. Avslappnande och uppbyggande. Inte alls fel. Och att jag medan jag lönearbetar får lite healing via musiken är bara bra. Det är bra för vem som helst. Visst, jag får ju själv healing när jag helar andra, helt klart. Det är ju så.

Det är också healingen och meditationer som stöttar och leder mig. Prova själv.

tisdag 16 december 2014

Julefrid?

När det går mot jul trodde jag att alla människor skulle bli fridfulla och snälla. Trodde fel.

Ruggugglor kan inte vara varken det ena eller det andra. De vet bara om ondska och jävelskap. Drar sina satansverser och kan inte hålla näbben i styr ens för en sekund.

Tacka vet jag de ugglor som många virkar. Snälla, söta och rara. Med små vingar och stora vackra ögon. Inga ruggugglor där inte!

Ruggugglorna har svinpäls, flottigt hår och stirrande grisögon. Går inte alls att jämföra med de söta virkade ugglorna. Ruggugglorna hackar och mal och låter mest hela tiden... om trodda oförrätter och trodda problem, om hur de tror att de är blåsta av omvärlden... hela tiden tror de det värsta och arbetar för att stjälpa det mesta. Oavsett om det är bra eller inte. Stjälp omkull allt bara. För att sedan råma om det också... som de själva ställt till med.

Ruggugglorna beter sig som förlorare, vingklippta lusiga förlorare. Och de är inget annat än förlorare heller. Kan inte bli annat som de tänker, med pissiga illasinnade tankar om det mesta här i livet. Vingklippta stackare som inte har förmåga att tänka bättre. Och att ta något ansvar för sina handlingar... nej, nej, nej... hur ska de kunna göra något sådant? Hur ska omvärlden tro att de kan ta något som helst ansvar och bete sig som vanliga människor gör?

Nä, just det... de har ju inte förmågan att göra detta! Så var det ju.

Så julefriden flög sin kos... för ett tag när jag mötte en ful Rugguggla. Men den glädjen var kortvarig för själva Ruggugglan. Min julefrid finns här och kommer att stanna här. Jag är starkare än en Rugguggla. Jag är bättre utrustad. Såna där små fula, vingklippta saker kan inte röra om särskilt mycket i julefriden.

Tomten på bilden är ingen rugguggla. Det är en gråtomte, eller en vätte. Har inget med fula Ruggugglor att göra. Har inget med bråk och satansverser att göra. Den är bara snäll och har just... julefrid.

Nä... alla Ruggugglor... sätt er ner och virka en och annan snäll, rar uggla i garn och ta in julefriden istället för att bråka med allt och alla! Ett gott råd.

måndag 15 december 2014

"Jag har en plan, Sickan!"

Tredje advent har kommit och gått. Nu går vi mot fjärde advent med stormsteg. Stormat har det gjort utomhus. Inomhus har det varit lugnt och fint.

Träffat släktingar. Laddat batterierna. Ätit och fikat gott. Bara varit. Sett lite andra vyer. Sådant gör gott för själen och orken. Nu stundar en mycket bråd vecka. Inte på grund av julen... den är klar förutom att handla maten. Annat pockar på och måste åtgärdas. Livet ska fösas vidare. Mot vackra dagar och vyer. Livet, mitt liv... ska enbart innehålla bra och goda ting och företeelser. Jag har mina planer... minsann. "Jag har en plan, Sickan". Och inte bara en plan... många planer.

Julvädret är inte på människornas sida. Inte på sidan för de som vill ha snö och kallt. I och för sig har det varit kallt nog, tycker jag. Men andra har tyckt att det varit varmt. Snö kan jag vänta på till nästa vinter... eller lägg den lokalt över skidbackar och skidspår.

Granen är klädd. Bevis ser ni ovan. Både blåa och vita ljus så den skiner och gnistrar värre än stjärnhimlen. Till det silver och blått. Blir som en sagoboksgran. Verkligen grann.

torsdag 11 december 2014

En av alla -23 - Om våld i en nära relation

Våldet jag upplevde i mitt liv med Han har satt spår.

Tyvärr.

Fast det är inte konstigt alls. Jag är en helt vanlig människa med tankar och känslor som alla andra... så det är egentligen inte konstigt. Det konstiga är att jag inte brutit ihop och blivit ett lallande kolli. Det har vem som helst kunnat bli tillsammans med Han.

Nu går jag i terapi. Inte för depression, som besserwissrarna går och snackar. Nej, jag har ingen depression. Jag har posttraumatiskt stressyndrom. Orsakat av livet med Han. Helvetet med han. 

Det han orsakade jämförs med en krigsskada. Fungerar lika som de som varit i krigets helvetesfasor. Behandlas även med en terapi som bland annat krigsskadade får. EMDR.

Nu har jag gått ett par sessioner i terapin. Än har vi inte kommit in i den hårda verkligheten på riktigt. Knutarna sitter där de sitter. Knutarna från helvetet. Hittills har vi försökt hitta positiva ting i livet och sysslat med hur jag tänker om mig själv. Eller inte tänker. Resultatet blev att jag tänker rätt. Tji, för alla som har gått och skvallrat annat. Tji, för alla som går och säger att jag är psykiskt sjuk. För den sjukan finns bara hos Han som misshandlade mig. Där är felet.

Jag är en stark person.
Det betyder inte att man inte kan vara rädd och liten i en sådan situation som jag hamnade i. Det betyder inte att jag inte påverkas. Vem som helst påverkas i ett sådant liv. Vem som helst. Alltså även den starkaste.
Att vara en stark person behöver inte innebära att man hörs och syns på flera kilometers håll. Att man har världens största käft. Att man sprider skit om sina medmänniskor. De människorna är innerst inne små och rädda. Rädda att bli bortglömda. Rädda att inte synas. Rädda... över huvud taget. 

Jag har en bra självkänsla.
Däremot är det många som sätter etiketter på mig och "vet hur jag ska vara", "hur jag är", och då säger att jag har både dåligt självförtroende och dålig självkänsla. De har fel. De talar nog mer om sig själva än om mig. Och det är från personer som inte känner mig för fem öre. Världen är full av skitstövlar som vill förtrycka andra. Thats it. Det är de som inte kan låta mig duga som jag är. De som inte kan ta att ingen människa är lik den andra... mer än att de flesta har två ben och två armar. Ungefär.
Att ta stor plats och gapa sig fram i livet är inte att ha bra självförtroende och bra självkänsla. Det är precis tvärtom. Men så ses vi människor. Den som hörs mest och syns mest anses ha ett jädra bra själv. Men... det är de små rädda som spelar stora och stöddiga. Fegskitarna. Den som pratar mest skit och sprider mest lögner om sin nästa... ja, den hyllas för sin kaxighet. I min värld är det bara dumhet. Dumhet! Absolut inget att ta efter.

Jag går min egen väg.
Även detta är positivt. Att som en zombie vandra i det dike som kallas vardagsnormalt och där alla antas befinna sig försöker jag hitta de stigar som passar mig och leder mig rätt i livet. För mitt liv är inte ditt liv... inte heller någon annans. Det är bara mitt och jag har min gärning här på jorden, som ingen annan har. Och det är starka personer med bra självkänsla som går sin egen väg. Sug på den du!
Ända sedan jag föddes har jag gått min egen väg. Och det kommer jag att fortsätta med. Det lönar sig inte att försöka övertyga mig om att jag ska göra det jag inte vill... det jag inte ska.

Jag har ett motto som en hund säger...
kan du inte äta det eller leka med det, pissa på det och gå vidare.

Nu har jag "pissat" på det våldsamma förhållandet och gått vidare. Efter terapin så ska inga "gamla lik" ligga kvar någonstans. Inte i känslan i kroppen, inte i bostaden, inte i bilen... inte någonstans. Han är borta. Han är utstädad. Han finns inte mer i min värld. Han har aldrig funnits i min värld.

Jag kommer också att "pissa" på alla de som sprider lögner och förtalar. De som tror sig ha vetskap om sanningen. Bah! Det är bara att fråga mig så får ni veta. Men ingen har den styrkan att de vågar fråga mig om vad som hände. Inte ens de som både hört och sett det hemska. Det är mycket lättare att lyssna på osanningar och hitta på sina egna osanningar om vad som hände. Jag har via bakvägar fått höra många oerhört fantasifulla versioner som inte har med sanningen att göra för fem öre. Nog för att livet med Han var en hemsk rysare, men fantasin hos vissa gör det till en än värre rysare. För fasiken, fråga mig vad som hände... sitt inte där och hitta på. Det blir inget bättre av att sitta i stugorna och frisera till sanningen till något det inte var.

Och detta var ingen prövning som jag skulle genom. Helvetet med Han. Detta var ett rent övergrepp från en sjuk person.
Ö v e r g r e p p .
Från en person med snedvridet tänkande om kvinnor.
Ö v e r g r e p p !
Från en som ville ha makt. Som ville ha kontroll. Över kvinnor. Som inte drog sig för något när det gällde att straffa de som inte gjorde som Han ville. Jo, sanningen kryper fram. Den sanning som Han inte ville tala om.

Nä. jag går vidare...
jag vet
att jag är bra
att jag duger precis som jag är
att jag är värdefull
att jag är stark
att jag gör rätt

att jag är värd något mycket bättre här i livet!



lördag 6 december 2014

Vättarna har anlänt till huset

Nu är det juletider. Vättarna har äntligen anlänt till mitt hus. Jag kör inte med röda feta tomtar som rapar och fiser och låter... och vad de nu hittar på för tok. Jag har vättar och gråtomtar. Det är mer som det ska vara. Anser jag.
Den här är vit med grått skägg. Det är också helt rätt. För mig. Och trots att inget rött finns hos dem så blir det julstämning ändå. Denne herre är den största i flocken.
 Mellangossen. Gråtomte, eller vätte. Välj själv. Jag har den som tomte nu till jul.
 Minstingen i skaran. Gråtomte, eller vätte.
Mönstret kommer från Svarta Fåret, och jag tror att Knittingroom har det också. Där är de röda och grå och ska vara tomtar. Sådana tomtar går inte hem hos mig...

ni skulle bara se mina julgardiner. Inga vanliga tomtar där inte. Vättetomtar, och vargar!
Alldeles oerhört juligt. Trots det. Och svart bottenfärg till det. Blir jädra snyggt hos mig.

söndag 30 november 2014

Husdjur

 Det här är ett "husdjur" som egentligen inte finns. Inte i vår vanliga värld. Men finns gör det ändå. En katt. Och inte vem katt som helst. Det är Hilbert. Han ställer till lite oväntade situationer, inte för mig... utan för den som tecknat honom.
Min fina vovva har fått en ståndsmässig inramning. Fotot har en av döttrarna tagit, för ganska länge sedan. Passepartouten fixade jag och ramningen. Nu glänser hon som den stjärna hon är.

Första advent

Sista dagen i november månad. Den månad som varit så grå... så grå... så grå. Alla nyanser av grått har vi fått se... och säkert de nyanser vi inte visste fanns. 

Idag. Sista novemberdagen. Första advent. Mysigt ljust med all belysning. Behövligt.

Fåglarna har bråda tider att föda sig. Dagen är kort och natten lång. Små fågelmagar är inte stora och rymmer inte mycket mat. På bilden är det bara en enda talgoxe... men bilden ljuger. Jag skrämde de flesta när jag dök upp med en kamera i ansiktet. Utan kameran hade de nog suttit kvar, nu är de ganska vana vid att en och annan människa dyker upp i fönstret strax bredvid. Eller i dörren. 

Frostigt och lite kallt har det varit. Tro vad julaftonsvädret blir då? Anders, som har namnsdag idag sägs ju bestämma vädret på jul. Och om det varit frostigt och lite minusgrader kallas det då att det braskar? För slaskar gör det ju definitivt inte. Blir en slaskjul då med andra ord. Om talesättet stämmer.




torsdag 27 november 2014

En av alla -22 - Om våld i en nära relation

Skräcken. 

Den förskräckliga skräcken...

att uppleva att stå framför ett laddat vapen som den man tror älskar en håller riktat mot en... och viftar med hit och dit när Han talar. Skräcken och dödsångesten. När du inser att du kan inte ta vägen någonstans... inte heller beveka eller övertala Han att sluta... när du inser att om du ens andas fel så kan skottet gå av. Fingret på avtryckaren... 

Den skräcken. 

Den tar för mycket av mitt liv. Minnena. De fruktansvärda minnena. 

Nu har jag via mitt försäkringsbolag fått tid för att ta bort dessa skräckminnen. Försäkringsbolaget kunde var hälsocentralen inte kunde. Få fram en hjälp. Hälsocentralen drar allt i långbänk med först kuratorsamtal, sedan till läkare för att utreda eventuell depression... och så remiss... och vänta. Vänta. Vänta. På någon som kan hjälpa mig med KBT för skräcken. För jag vill inte käka några dumma piller och trycka ner skräcken i skoskaften. Skiten dyker då bara upp senare.. kanske ganska olämpligt också. 

Via försäkringsbolaget var tid hos terapeut bokat och klart på mindre än 24 timmar. Så nu får jag hjälp med detta i alla fall. 

Vid inledande samtal med terapeuten konstaterade hen att här förelåg absolut ingen depression. Det var istället ett helvete med en galen man som satt skräck i mig... och därav har jag fått...

PTSD. 

Posttraumatiskt stressyndrom. Ungefär som om jag varit i krig...

Den enda som detta kan skyllas på är den man jag var gift med. Han med vapnen och de osorterade illasinnade tankarna. Han som på alla sätt gjorde livet till ett helvete för mig. Ett helvete där jag inte visste vad som väntade när jag klev innanför hemmets dörrar efter en lång arbetsdag. Där hemmet som ska vara ens trygghet var precis tvärtemot. För vad väntade innanför ytterdörren... mer än två hundar som var glada att matte äntligen kom hem. Jag visste inte i vilken sinnesstämning Han var. Visste inte hur det var med jyckarna. Visste inget. Bara att det förmodligen skulle bli något som snedtände och startade ytterligare ett bråk med horribla anklagelser.

Det är så skönt att nu få leva sitt eget liv. Slippa allt bråk. Slippa all misshandel. Slippa att stå framför laddat och osäkrat vapen. Samma vapen som Han sköt sönder väggar med inomhus i mitt hus. Slippa ligga och sova med ett vapen under Hans kudde, laddat och riktat mot mig och mitt huvud. Slippa skräcken att Han gjort något tok under dagen när jag arbetat för att vi skulle få mat på bordet och kunna bo kvar i huset. 

Det är så jädra skönt att ha sitt eget liv och leverne. Så jädra skönt. Slippa vara rädd för stryk. Slippa allt nattvak med förhör om otrohet... som inte fanns. Slippa allt skit!

tisdag 25 november 2014

Snacksaligheter

Ord, ord, ord...

bokstäver i olika ordning och med olika ljud, som blir något vettigt. I bästa fall. Ibland blir det ovettigt. Oförskämt.

Jag har länge kunnat stava och skriva. Kunde innan jag började skolan. Bråttom hade jag. Många ord präntade jag ned på diverse papper. I brist på papper gick det att skriva i sanden, i jorden... ja, på det mesta gick att skriva.

Som barn gjorde jag miniböcker själv. Klippte papper till små sidor och sydde ihop till häften där jag plitade ned pyttebokstäver till mina berättelser. Häfte efter häfte producerade jag. Vet att min far slängde bort en del av dem... muttrande att det aldrig skulle bli nåt av den ungen som bara kluddade och kladdade överallt. Men visst blev det något av den ungen... här sitter hon idag och vrider och vänder på både ord och bilder. Inget är bättre än det andra. Orden är mina, bilderna är mina... och jag gör som jag vill med dem.

Fortfarande är ord och bilder det bästa jag vet. Dagligen och stundligen slirar både ord och bildtankar förbi... ofta mitt i andra tankar... för ord- och bildtankar är ju så mycket roligare än annat. När jag får hålla på med att vrida ord åt olika håll och fotografera det omöjliga, eller bara min uppfattning om omvärlden, ja... då trivs jag som fisken i vattnet... eller bättre till och med. Jag myser och trivs, spinner som en glad katt.

På senare tid har jag tagit till målarpenseln också... för både ord och bilder. Går bra det med. Utmärkt bra. Det som saknas är tid. Mycket tid. För ord och bilder tar tid... viktig tid som jag önskar jag hade mer av. Men först ska det lönearbetas och sedan får mina kära ord och älskade bilder den tid som blir över. Och just nu har jag knappt om tid över. Inte för att det snart är jul... det beror på andra saker som måste åtgärdas.

Men näe... jag tänker aldrig sluta med varken ord eller bilder. Sanna mina ord!

måndag 24 november 2014

Byggare Bob...

 eller mer rätt... byggare W & W... har varit i farten igen.

Jojo, ni tror väl att inget händer när inget skrivs. Inget kan vara mer fel, än den tron. Ju tystare jag är desto mer händer i verkliga livet.

En sak som hänt är att "Bulan" eller "Hålet" har fått flytta till annat ställe. Det har varit en sorts låda för en soptunna en gång i tiden... och när soptunnorna ändrade format och utseende fick plåtskåpet ett antal hyllor inmonterade.

Jag har hela tiden önskat att detta "Hål"... denna "Bula" skulle tas bort och ersättas med en hel och fin vägg. Nu har så skett.

Eller i alla fall så är en provisorisk vägg där som ska ersättas med en riktig när vädret blir varmare. Mycket utrymme blev det kvar inuti garaget när detta plåtschabrak kom bort.


Plåtschabraket. "Bulan". "Hålet".

Numera ett minne blott. Fast sopsorteringen har inte fått detta än. Den dagen kommer. Fortare än vad någon tror. Om inte någon människa hittar det och vill ha det till något.


Ny vägg. Provisorisk... för till våren när värmen kommer ska vi sätta dit ny fin vägg så att man inte kan tro att det någonsin funnits ett plåtskåp där.

Så...

nog händer det saker minsann.

Garagerensning pågår också.



Och nu närmar sig advent... och adventspyntningen. Jag deltar i adventsstressen... för en stund.

tisdag 18 november 2014

Gammaldags hjärtlig jul

I tallriset i den gamla Höganäskrukan mot det gamla handgjorda skåpet. Med blå rosor bland tallbarren. Där hänger mina hjärtan.

Säljer handgjorda hjärtan med grått tryck. Gammaldags. Storleken med hänge är 27 cm långa och 11,5 cm breda.

Priset är 85 kr/styck och porto tillkommer.

Dessa hjärtan går naturligtvis att tvätta, långvarig julhantering kan ju ge avtryck på tyget. Rekommenderar handtvätt.

Mailadressen för att beställa hittar du är till höger, precis ovanför jordgloben som snurrar. 


I fin form

Jodå, jag är i fin form. Det är formarna på bilden också.

Tänkte på kranskakor. Googlade på kranskakor. Hittade bara raka bitar med något ringlat över. Det är inte vad jag tänkte på när jag tänkte kranskakor. Får väl leta vidare i kokböcker istället för här på nätet. Tror jag har mer tur då.

Men vad har man de större mönstrade formarna till?

fredag 7 november 2014

Vissa dagar...

är bara som...

fredagar.

Jovisst, det är ju fredag idag. Skönt. Och efter en torsdag kommer alltid fredagen. Som på beställning. Och så har det varit sedan tidernas begynnelse.

Och på fredagen är det helg. Skönt. Fast då är måndagen där just runt hörnet och förstör. Fast måndagen är egentligen bara en dag som alla andra.

Jamen...

trevlig helg då!

Unnes dagbok - onsdag 22 juni

Onsdag den 22 juni.

Hej du...


Jag somnade visst tidigt i går kväll. Därför kunde jag inte hålla dig sällskap på nattkröken, kära Persika. Hade tänkt att skriva lite sent på kvällen...

Har fortfarande ont som sjutton i min sargade kroppsdel. Börjar undra över mitt förstånd och hur det egentligen funkar. Hur kunde jag gå på en sådan stollig sak som att raka mig där nere och så nära midsommar till och med? Tror inte att jag kan dansa på midsommar om inte såren läkt.

Gråmulet ute när jag drog upp persiennen. Drog ner den igen och värmde tevatten. Funderade på om jag skulle våga smyga mig osedd och försiktigt ut efter min morgontidning, men vågade inte. Önskade att Mamma hade varit här för att ta hand om mig lite i min ynkedom... men inte att hon skulle få veta vad jag gjort med rakhyveln och var. Förresten, måste nog köpa mig en ny rakhyvel efter det här äventyret... bakterier och sånt... kan inte ha den i ansiktet efter var den har varit och rumsterat om.

Kom på att jag skulle försöka mig på att laga till pannkakor, längtade efter pannkakor och sylt och grädde. Hade förstås ingen grädde hemma, men det fick duga ändå. Gick ganska bra att steka pannkakorna och med hjälp av tre mjuka kuddar kunde jag sitta någorlunda på köksstolen för att äntligen få känna lyckan av att sitta vid köksbordet för att spisa min mat. Det var gott med pannkaka... nästan bättre än persikor!

Vaknade med kramp i benen, huvudet i tallriken och sylt över halva ansiktet. Fattar inte att jag somnade mitt i mattallriken, det har jag inte gjort sedan jag var litet barn. Mitt... ja vad ska jag säga, eller vad får man säga... mitt under... mitt underliv (förlåt Kära Mamma för det fula ordet) var fortfarande, trots kuddarna, ömt och sårat. Nu var jag gråtfärdig kände jag... och ångrade tusenfalt att jag gjorde det jag gjorde där nere.

Aldrig att jag ska läsa kvällstidningar igen... det var första och sista gången, det lovar jag dig, Persika.


All likhet med verkligheten är bara förbannad lögn och dikt.

onsdag 5 november 2014

Unnes dagbok - tisdag den 21 juni

Tisdag den 21 juni.

Persika.

Tänk om jag hade en persika till hud där nere istället för den perforerade och sargade hud jag nu har. Fick gå upp i natt för att sätta på mig en massa plåster överallt där nere så nu känns det som om jag har blöja och jag har inte varit och gjort morgonens toalettärende än heller. Gruvar mig för detta ärende!

Tur att Mamma flyttat hem till sin Herre där uppe och inte kan se mig... för det kan hon väl inte längre? Man vet ju aldrig med andar och sånt som det pratas om på tv. Fast jag menar inte att jag inte saknar Kära Mor eller att jag ville hennes bleka död. Så är det inte. Det är bara en sabla tur att hon inte ser mig.... hoppas jag att hon inte gör i detta tillstånd. Persika... du förstår väl hur jag menar?

Trist väder idag med. Tillbringar dagen i sängen med många och rejäla plåster där nere, te och skorpor på bricka, en bok om att simma över engelska kanalen och mjuka täcken runt min sargade nederdel för att inte ha allt för ont när jag ligger. Önskade nästan att Kära Mamma kunde ha varit här för att måna om mig och i alla fall tycka lite synd om mig i min belägenhet. Tänkte ett tag på att ringa till grannfrun och säga att jag har influensa och få henne att bry sig om mig en stund med kycklingsoppa och liknande - men kom snart på att jag kunde bli avslöjad och att det skulle vara ytterst pinsamt att leva med om jag skulle bo kvar här som granne med henne.


All likhet med verkligheten är bara förbannad lögn och dikt.

Dagen efter snöovädret

 
Ja, något riktigt oväder blev det ju inte.

Visst, det blåste och det regnade och sedan snöade det ganska bra på det. Som grädde på moset frös det på och idag har det varit minusgrader. Och sol.

Vackert vitt. Och strålande sol. Men jag gillar inte att det blir så kallt... så här. Jag fryser.

Var skönt att sitta inomhus bakom fönstret i solskenet och drömma mig bort till sommarvärmen.

tisdag 4 november 2014

Det snöar... tiddelipom...

 allt mer och mer... tiddelipom.

Var det inte så vår gode vän Nalle Puh sa? Och om man tänker på dagen idag så har han banne mig rätt. Det startade med regn. Fortsatte med snö, och snö är det som vräker ner på snedden i rask takt. Småfåglarna har ytterst bråttom vid matbordet. Vill hinna äta till det blir än värre väder, eller natt och kallt. För kallt skulle det också bli. Som grädde på moset.
SUVen står och huttrar. Fast nu är den vinterklädd med både päls och dubbar. Startar snällt gör den också. Har hittills inte haft några problem hur kallt det än har varit och jag stått på jobbet utan motorvärmare. För inte alla jobb bjuder på lite värme en kall dag. Inte ens om man erbjuder sig att betala.

måndag 3 november 2014

Julkuddar

Jag har mina egna idéer om hur det ska se ut vid jul... och annars också. Alltså fixar jag det jag ska ha själv... för det finns inte att hitta i affären.

Här är enkla julkuddar som ändå pryder sin plats i soffhörnet. Jag har klippt till kuddfodralen, målat på dem, sytt ihop och satt dit tofsar.

DIY - för dig som vill göra ett par egna:

1. Du behöver en text. Jag hittar på mina egna texter.
2. Tyg, som är tvättat för att eventuell stärkning ska försvinna ur tyget. Jag har använt ett linneliknande vitt tyg.
3. Innerkuddar.
4. Mät innerkuddarna och klipp till tyget till kuddfodralet. Glöm inte sömsmån. Räkna också med stängning på baksidan, eller bara omlott. Sicksacka gärna kanterna innan du börjar hantera tyget mer.
5. Textilfärg och schabloner. Jag hade metallschabloner som jag använde, ganska stora. Man kan också texta på fri hand. Jag gjorde också lite stjärnor, eftersom jag älskar just sådana. Textilfärgen stryker du sedan fast på baksidan av tyget när du är färdig med texten och färgen torkat. Detta för att färgen inte ska försvinna i tvätten. Naturligtvis tvättas dessa i 40 grader, om man inte vill att texten ska bli lite "shabby chic".
6. Sy ihop kuddfodralen. Glöm inte eventuell knäppning på baksidan. Jag har kuddfodralen en bra bit omlott och tre knappar och tre öglor att knäppa med (inte på bild).
7. Gör tofsar. Vira garn runt en kartongbit i lämplig storlek. Knyt tofsen i toppen och knyt även en "midja" lite längre ned. Trimma till slutet på den. Trä fast den i kuddfodralshörnen med t ex synål. Knyt på insidan.
8. Pressa på kuddfodralen lite så de inte är skrynkliga.
9. Klä på kuddarna.
10. Beundra vad du just tillverkat!

Tyget behöver inte nödvändigtvis vara vitt och textfärgen svart. Det väljer du själv vad du vill ha. Men vitt och svart på detta vis ser ändå julaktigt ut, tycker jag. I mitt hem. Passar in i min stil.

Unnes dagbok - måndag den 20 juni

Måndag den 20 juni.

Gomorron Persika...

Det regnar... alltså ingen solande grannkvinna att titta på. Tror att jag ska handla lite på systemet idag. Måste ha frukost... magen tjuter.

Efter att ha varit på systemet och köpt alldeles för många starköl och alldeles för mycket vin strosade jag runt en stund på stans alldeles för få butiker i hopp om att hitta något roligt att köpa och för att fördriva tiden lite i regnvädret. Nästan alla butiker var så gott som folktomma och bara tråkiga saker fanns att handla så jag köpte mig ett par kalsonger och en keps som jag ju i alla fall behövde. Köpte också kvällstidningen för att ha något att läsa i regneländet.

Tvättade bilen när den i alla fall var blöt av regnet... kikade efter grannkvinnan men hon var inte ute. Ingen granne var ute. Kanske för att det regnade. Tråkigt ute... ingen att titta på eller prata med... alla verkade vara inne eller borta hemifrån.

Läste kvällstidningen och drack två baljor kaffe, tänkte på persikor och upptäckte att jag inte förstod vad som stod i tidningen och fick därför börja om från början i den.

Mitt i tidningen hittade jag en artikel om att raka sig där nere.. .ja, du vet vad jag menar, Persika. Kom på den briljanta idén att jag skulle prova på det och bli lite uppdaterad och med i den nya tiden. Det skulle ju vara det sista modet för yngre personer att raka sig mellan benen och jag vill gärna framstå som lite yngre men mogen och god, precis som en persika... hehe. Och bästa sättet skulle vara att ta varmt vax och dra bort håret med. Hittade inget vax hemma, trodde att morsan skulle ha haft nåt när hon bodde här i huset, men gick bet. Fick alltså ta rakhyveln. På med raklödder och med hjälp av väggspegeln skulle jag alltså försöka raka mig här och var och på lite fler ställen.

Det var inte lätt. Det var definitivt inte lätt!

Man skulle haft ögon i nacken eller rumpan eller var som helst på baksidan. Skärsåren var i tusen och åter tusen små sår. Jag led och fick stå i alla sorters konstiga positioner som jag sett bara på porrkanalen för att nå att göra mig slät som en persika där solen inte lyser.

Sen fick jag ont. O N T! Det var som miljoner getingar givit sig på min ändalykt och andra ännu intimare delar och misshandlat mig svårt. Jag led alla helvetets kval och några till på en och samma gång!

Jag kunde inte sitta och inte stå, och inte ens ligga ner utan att det smärtade kolossalt. Jag kunde inte göra det lilla och inte det stora... det gjorde så förbajat ont... Hur kunde någon människa frivilligt göra sig detta och påstaå att det var skönt och mysigt och till och med sexuellt upphetsande? Snacka om avtändande! Var detta upphetsande ska jag aldrig mer tänka på kvinnor och sex, det lovar jag dyrt och heligt och på min mammas grav!

Sen gjorde jag inte mer den här dagen än att förbanna min läsning i tidningen och dess konsekvenser och försökte hitta nåt sätt att tillbringa tiden fram till sömnen på nåt sätt så att det inte gjorde så xxx ont.


All likhet med verkligheten är bara förbannad lögn och dikt.

Mormor Bojs rågkakor/rågbullar




Ugn 225 grader, ca 40 mindre kakor/bullar

8 dl vatten
6 dl mjölk (3%)
2 paket jäst

1 1/2 dl sirap
2 dl socker
(eller enbart 3 1/2 dl sirap)

2 tsk salt
100 g margarin
14 dl rågmjöl
20 dl vetemjöl

Rör ihop degen. Rekommenderar bakmaskin för det blir en stor deg.
Jäs degen 25 - 30 minuter. (Jag brukar jäsa den lite längre, blir bra det med)
Baka ut. Om degen kladdar, knåda in lite mera mjöl.

Ofta kladdar denna deg, blanda inte i för mycket mjöl så att kakorna/bullarna blir torra.

Gör kakor och låt jäsa minst 20 minuter.
Glöm inte att nagga kakorna, annars kan de bli ihåliga.

Grädda 8 - 12 minuter till de låter ihåligt när du knackar på dem.

Låt svalna under bakduk.

Man kan blanda i andra mjölsorter till samma mängd som rågmjölet... och det blir också gott.

Detta bröd bakade min mormor, mamma bakar dem och även jag.

fredag 31 oktober 2014

Halloween, allhelgona och gratulationskort

En mysig Allhelgonahelg och Halloween 
önskas er alla!

Fortsätter min bana med gratulationskort. Har en massa planer för nya varianter. Tankar och idéer ramlar på mig som en rasande snöstorm om vintern. Underbart!

Har även tryckt upp mina egna julkort i år. Det kändes... bra! Blev bra. Men... ska ha en annan som trycker dem nästa gång. 

Jag älskar att få vara kreativ och få utlopp för alla påhitt jag hittar i mitt huvud. Och det är inga dumma påhitt. Tvärtom. Väldigt trevliga sådana. Vänta bara så ska ni få se. Mer kommer framöver. Lite saker måste jag få suga på som på en underbart god karamell.

Halloween firar jag inte. Jag är ingen amerikan. Ingen irländare heller. Jag är svensk med belgiskt ursprung... Däremot firar jag allhelgonahelg. Vet inte hur svenskt det egentligen är men det har längre tradition här i vårt land. Tänder ljus för nära och kära som är på andra sidan. Tänker lite extra på att vara omtänksam.

Unnes dagbok - söndag den 19 juni

Söndag den 19 juni.

Måste hitta på ett namn till dig... Lotta, Elvira, Karin, Manne... nä, låter inte så bra. Tänk... tänk kvinna... mjuk och god och fruktig och sensuell, tänk kvinna, persika... Persika... Persika! Du kan heta Persika... en persika som är precis som en mogen kvinna, mjuk, saftig, varm och ytterst mumsig.

Persika.

Hej Persika... hur mår du idag?
Nä, det var ju jag som skulle svara på den frågan, inte du kära Persika.

Har idag spanat på min grannkvinna. Har en stor och hög häck runt mitt hus där jag osedd kan stå innanför och spana och se vad jag vill och ingen vet att jag står där och ser allt. Perfekt! I alla fall för mig. Tittade på den goa kvinnan i säkert en timme, kunde till och med stå helt stilla så att bladen på häckbuskarna inte prasslade och frasade. Åh, vad jag såg, hela kvinnan. Hon solade och hade inte mer än en liten frimärksbikini på sig och vred och vände på sig åt alla håll så att solen skulle ta överallt. Jag var tvungen att stå med benen i kors en lång stund och stå nästan dubbelvikt framåt för att inte komma åt häcken med fronten... om ni förstår. Jag kunde tänka mig hur det skulle kännas att ta på henne, len som en persika. Nu hamnade jag på persikor igen... idag fick jag inte pungskott men var tvungen att klia mig häftigt och länge mellan benen.

Mamma du, tur att du inte ser det här jag skriver. Du skulle inte gilla att se vad jag skriver om och mina tankar om kvinnor och livet och sådant. Men nu kan du inte tjuvläsa min dagbok där du är - så jag skriver vad jag vill om jag törs.

När grannkvinnans man kom hem från arbetet var jag tvungen att klippa och frisera till häcken för att det inte skulle se så illa ut att jag bara stod och glodde. Han trodde nog att jag snyggade till häcken och hejade glatt på mig och sa att det snart är midsommar...


All likhet med verkligheten är bara förbannad lögn och dikt.

torsdag 30 oktober 2014

Hur blir jag rik?

Att vara rik är väl att ha

fysisk hälsa
själslig hälsa
ekonomisk hälsa

Det sista innebär att ha de pengar jag behöver för att leva och överleva.

Själv har jag fysisk hälsa. Lite ont i någon muskel eller led... men vad sjutton, det kan kännas att hitta någon inaktiverad muskel någonstans. Innebär bara att ta bättre hand om den i fortsättningen. Och även om jag kan se lite pinnig ut, och klen, så innebär det inte att jag inte har en styrka även där. Svällande muskler är inte allt.

Själv har jag också själslig hälsa. Att jag inte gått under efter mardrömmen med Han är ett under. Men, det bevisar bara att jag har en otrolig själslig styrka.

Själv har jag den ekonomiska styrkan att jag kan betala mina räkningar, ha mat på bordet och tak över huvudet. Plus lite till då... guldkanten.

Så... hur blir jag rik?

Tja, jag är redan rik. Jag har ju de tre kriterierna som jag listade högre upp. Och det ska visst vara vad som behövs för att vara rik.

Unnes dagbok - lördag den 18 juni

Lördag den 18 juni.

Svår huvudvärk... tittade nog för länge på tv i natt... hittade en porrkanal som jag inte kunde ta ögonen från. Jädra viga kvinnor det finns och så lena de ser ut om rumpan och det ställe man inte kan nämna i skrift. Konstigt att alla dessa goa kvinnorna alltid gick så bredbent och satt så bredbent. De jag ser i verkligheten går som vanliga människor, kanske har kvinnorna på tv ont för att de rakat sig runt om där nere både härs och tvärs och överallt. Att jag såg att de hade rakat sig berodde på att det var så många närbilder på dem.

Uj... vad det kniper till i skrevet när jag tänker på damerna på tv. Måste nog sitta med benen i kors och andas lugna andetag till knipet går över. Andas lugnt, andas lugnt, andas lugnt... Pungskott, kanske det var jag fick en släng av... har hört att det gör förbannat ont att ha pungskott och det knep ju till på det ställe mamma sa att jag inte skulle bry mig om. Mamma sa alltid att jag skulle ha händerna ovanpå täcket och ögonen nedslagna... för man ska inte pilla på sig själv och inte stirra på lättklädda damer.

Mamma får säga vad hon vill... det är gött att pilla.

Pust, det har varit varmt idag... åkte med min kära bil till grannstaden för att handla lite nya kläder till midsommaren. Ujuj, vad lättklädda kvinns det fanns lösa och lediga i staden. Jag fick pungskott, eller vad det nu var, två gånger... och trodde att jag skulle behöva åka ambulans till sjukhuset för smärtstillande... eller var det klådstillande man skulle ha?

Jag såg ben och ben och ben och bröst och bröst och bröst och rumpor och rumpor och rumpor... och till sist hade jag glömt varför jag hade åkt till staden. Upptäckte när jag var hemma igen att jag inte hade handlat något nytt till min garderob.

Glöm inte systembolaget!


All likhet med verkligheten är bara förbannad lögn och dikt.

Begravning

 Onsdagen var en sorglig dag. För Moder Jord. För fru Domherre. Ja, även för mig som gillar och matar fåglar.
 Fru Domherre satt i godan ro och smaskade solrosfrön i fågelmatarstationen. Mums... smask... gott. Solen sken. Förvinter. Eller senhöst för den som föredrar det. Tillsammans med fru Domherre satt ett gäng talgoxar och en blåmes. Även de ivrigt mumsande på de godsaker som erbjöds.
Jag sitter innanför fönstret, vid bordet, alldeles stilla. Och fåglarna är nu vana vid mig... de flyttade sig knappast när jag dagen före tvättade fönstren. Nä, mumsandet fortsatte ändå. Fast jag viftade med trasor och skvätte vatten.

Rätt som det var drog fru Domherre iväg i en väldig fart från fågelmatarstationen... rakt in i mitt nyputsade fönster... en stor duns och skräll... en stor fläck på mitt tidigare rena fönster... och rakt ner i markens beläggning. Jag rusar ut. Vet ju att skatorna tar allt som ramlar ner på altanen. Även andra fåglar. Fru Domherre darrar lite med ena benet och drar sin sista suck. Trist.

Nu kan jag alltså dra den slutsatsen att...

- det är farligt med god mat
- full mage
- och nyputsade fönster

Och vi fick ha begravning.


Klicka på bilderna för större visning
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...