onsdag 31 december 2014

Gott Nytt År 2015!

Alldeles i slutet av detta år, 2014. Mycket har hänt under detta år. Både tråkigt och roligt. Mest har det roliga ändå övervägt...

sedan jag fick min frihet och mitt liv tillbaka.

Jag har planerat en massa för nästa år. År 2015, som står bakom knuten och stampar och frustar.
Genomförande, är nog ordet för detta år. Temat. En del tycker nog att jag som vanligt är ganska kryptisk... beror på att inte alla behöver veta vad jag tänker och funderar på. Jag har trots alla bra läsare av min blogg...

en handfull bloggläsare som jag inte vill skriva på näsan vad jag tänker göra eller inte göra. Därför kommer vissa saker ut här i efterskott... eller inte alls. Och den nyfikne kan ju ta och tala med mig i verkligheten så kanske den får veta.

Går och filurar på en årssammanställning... men först ska jag lyxa till mig och fira ett hejdundrande glatt och fint nyår. God mat, god underhållning, gott sällskap... och inte minst ett gott avslut på detta år och ett gott nytt år. För det är jag verkligen värd!

Skål på er käringar och gubbar!

Gott Nytt År!

tisdag 30 december 2014

I mörkret är alla katter grå...

Ja, så heter det ju. Men det stämmer inte alla gånger. Den här "stadskatten" är då banne mig inte grå i mörkret. Här var en jädra massa färger...

Jag gillar att fota i alla väder. Inte alltid jag visar alla bilder... här har jag fotat om kvällen. Ut över den lilla staden. Mitt i julreans bestyr. Med massor av människor överallt... ivrigt shoppande. Som om julens inköp inte vore nog... bara ett par dagar tidigare. Jodå, även jag var in på ett par affärer, men hittade inte vad jag sökte. Letade inte ens bland reavarorna. Nej. Orka. Jag är inte så shoppingsugen alls. Har ju det mesta jag behöver...

och det jag vill ha... idag... köper jag väl någon dag. Eller en annan dag. Som i januari... eller mars.

Det jag önskar mig är en ritplatta till datorn. För att leka lite mer med bilder, på ett enkelt sätt. Tror att det skulle vara kul. Inspirerande.

måndag 29 december 2014

Lite i mössan...

Under julen försökte jag att göra så lite som möjligt... så länge som möjligt.

Men...

för att inte lida av tristess att inget göra så virkade jag...en kattmössa.

Björnen Edgar fick äran att vara fotomodell. Att Adrian-nallen sedan hängde på med sin stickade mössa och tröja... tja, det är som det är.

Mössan är ett Järbo-mönster och själva "katteriet" har jag hittat på efter eget huvud. Adrians rutiga mössa och blå tröja är helt eget hittepå-mönster.

lördag 27 december 2014

Jag hatar majonnäs!

Mitt jultal i år handlar om...

majonnäs.

Jag hatar majonnäs. Fast egentligen ska man väl inte ta sådana ord i sin mun. Som majonnäs... och hatar. För det finns ju det som faktiskt graderas som värre än majonnäs. Eller i alla fall lika illa, som majonnäs. Som hat. Krig. Våld. Lögner. Förtal. Ja... listan kan bli lång.

Mördare, pedofiler, psykopater och allt annat tvåbent som inte kan vara medmänskligt och rart hör också hemma bland... majonnäsen. Mordbrännare i moskéer... till exempel. Och de som krigar för att de tror att deras gud vill ha krig. Den gud vi faktiskt alla lyder under vill inte alls ha krig och elände. Det är ett mänskligt påfund. Vi är födda för kärlek. Inte majonnäs och annat skit.

Jag tror att majonnäs är ett av Satans påfund. Alltså.

För hur kan något som luktar så satans illa anses ens vara ätligt? Hur kan folk i tid och otid smörja kråset med den sörjan? Ett stinkande klet som gör folk dåsiga och får dem att tänka sakta. Som dessutom gör att gallan ställer sig på tvären och ropar högt på hjälp av sjukvården. Nej, det kan inte vara av godo att ens tänka på majonnäs. Så...

varför ha det i så många recept?

Jag ville ha ett recept på rödbetssallad, till jul. Ätlig rödbetssallad. Som jag kunde äta utan att spy och åka ambulans till närmsta sjukhus. För ingen vill ju fira jul på sjukhus. Mer än kanske de som verkligen är sjuka och vill bli bättre i kropp och själ. Fast säkerligen vill även de vara hemma i sin familjs famn. Jaja...

Att ens tänka på att köpa rödbetssallad är inte att... tänka på. Nej. Så jag googlade. Hittade mest skitrecept. Nej. Inget recept innehåller skit, på riktigt. Däremot majonnäs. Och det var ju för mig liktydigt med skit och annat skit. Läs ovan.

Frågade på Facebook. Mja, några hade bra förslag och en tyckte att jag skulle... googla. Jag som inte ens visste vad en rödbetssallad skulle innehålla mer än den förhatliga majonnäsen... och rödbetor. De recept jag hittade när jag googlade innehöll lite av varje och var olika. Så vad ska vara till en riktigt rödbetssallad? Till sist kom min veganska vän till min räddning.

Sojamajonnäs.

Fast där kom det hatade ordet igen. Dock inte stanken från majonnäsen. Inte den underliga färgen heller. För jag hittade en sida med veganska recept när jag... googlade på... soja-majonnäs. Jag tackar min veganska vän, och internetsidan, för massor av goda recept som ger... ä t b a r mat. *jublar*

Så till affären. Skulle de ha sojamjölken jag behövde? Japp. Det andra fanns också. Hem och laga till... rödbetssallad. Funkade riktigt bra. Men jag var misstänksam upp över hjässan... över den där majonnäsen. Skulle den stinka så jag mådde illa? Skulle den smaka lika illa som vanlig jädra majonnäs? Nej, är svaret på frågorna.

Nu... med facit i hand... så blev det en riktigt jädra god rödbetssallad. Och legymsallad. För jag som hatade legymsallad förr... gjorde en riktigt god sådan. Med soja-majonnäs. Så jädrar i min lilla majonnäs-sallad vad bra det blev.

Bara det att jag skulle behöva döpa om soja-majonnäsen till ett finare namn. Går inte att gå runt och tala som om jag talade om den Lede och världskrig... eller en psykopat och våldsman.

Så...

fram för ett finare namn till kletet man har i olika kletiga sallader. Och fram för mer veganmat till folket. Då sluppe vi nog mordbrännare och våldsverkare. För ingen kan må bra av ägg med kletig majonnäs på... som stinker som något från helvetet.

Jag har talat!

Lev väl, folket!


Och min bild har inget med jultalet att göra. Egentligen. Det är bara en lång bro i juletids skymning. För den vetgirige kan jag berätta att det är Högakusten-bron. Och jag satt i en bil. Som passagerare. Annars kan jag inte hantera en tung proffskamera.

tisdag 23 december 2014

GOD JUL!


Musik i Domkyrkan

Söndag 21 december var vi i Domkyrkan i Härnösand. Orgelmeditationer spelades. Nio stycken. Herrens födelse av Olivier Messiaen.
I väntan på spelemannen. Tyvärr blev vi bara femton stycken åhörare. Fast kyrkan var full ändå... av de som inte de andra såg.
Stilstudie i orgelspelning. Kolla benföringen.Tyvärr var det sjukfall och ledighet bland vaktmästarna så att det blev inget ljusspel, som förra julen. Det var synd, för ljusspelet var vackert och inramade musiken väl.
Stilstudie i handföring. Ibland gick det undan. Lars G Fredriksson hanterade orgeln med bravur.
Regnbågsmattan.
Domkyrkan. Väl belyst.
Domkyrkan från en annan sida.

fredag 19 december 2014

I vargens spår

Hantverk ligger mig varmt om hjärtat.

Och jag är bra på det mesta vad gäller hantverk. Utan att skryta.

Hantverk, målande, foto och skrivande är vad jag skulle ha arbetat med under hela den del av mitt arbetsliv som gått. Hur det blir med den del av arbetslivet jag har kvar vet jag inte. Jag arbetar på att arbeta med det jag känner för. Gillar ju också att gå den väg jag vill gå... så varför inte?

Hantverket går också som en röd tråd genom släkten sedan generationer. Så varför skulle inte jag hantverka och vara konstnärlig... det som är helt normalt för mig.

Inför nästa år, år 2015, har jag många tankar, planer och idéer. Färdiga koncept. Plus att jag då äntligen får lära mig mer om det jag gillar... på en halvtidskurs i konst som räcker hela vårterminen. Jädrar vad kul!

Nu när jag får tänka och tycka som jag vill, utan någon som stoppar mig... då händer det saker. Allt går den väg jag vill. Allt går den väg jag tänkt och planerat. Allt går i vargens spår...

som utbildningen i somras, och i höstas... som sedan resulterat i tankar och idéer för framtiden.

Allt går i vargens spår...

som drömfångarna jag tillverkade. Levande och energibalanserade drömfångare, som bara jag kan göra dem. Fulla av härligt liv. Fulla av goda energier. Warglycke går i vargens spår... och spås en lysande framtid!

Saknar min hundvarg... Laika Siberia. Men nu får hon göra det hon ska göra och är bra på.

torsdag 18 december 2014

Snön faller...

och vi med den. Det var väl så Lundell sjöng, om jag minns rätt.

Fast falla ska vi väl inte. Ta på broddar så går du säkert. Eller ligg kvar i sängen och gosa mellan täckena. Det är allra säkrast om du inte vill halka och bryta benen av dig.

Fick tidningen Skriva med posten för ett par dagar sedan. En tidning för oss som skriver. Och då menar jag inte bara de som skriver en blogg. Nä, de som skriver mer än så.

Jag har alltid skrivit. Mycket och mer. Ända sedan jag var liten flicka har jag gjort små böcker fulla med ord. Klippte till pappersark och sydde ihop dem i ryggen, fyllde dem med ord nedplitade tätt och smått. För så räckte pappren längre. Kom till skolan och bästa var att skriva fritt. Förutom bildlektionerna och slöjden då...

Fortsatte att skriva genom livet. I anteckningsblock, i små skrivböcker... fick tag i en skrivmaskin... och jäsingen vad jag skrev. Än värre blev det när jag fick en efterlängtad dator i datorns ungdom. Jösses, vad jag hamrade ned ord. Hur många som helst. Långa och korta berättelser, sagor... Både sanna historier, påhittade historier, historier som har en del sanning och en del fantasi... ja, orden var många och bara ramlade över mig. Var hur lätt som helst. Och med ett tangentbord under fingrarna rinner orden ut i en aldrig sinande ström.

Nu längtar jag efter att skriva... länge och mycket... det har varit så mycket annat en lång tid. Alldeles för lång tid. Jag vill skriva, fota, måla, bildbehandla... bara göra det jag är bra på och kan. Det jag brinner för.

För jag kan!

onsdag 17 december 2014

Healingjobb och healing på jobbet



8 Hour Shamanic Meditation: Tibetan Music, Binaural Brainwaves, Healing ...

Härligt att kunna lyssna till sån här musik när man arbetar. Att inte behöva bry sig om de som sitter bredvid... för även de lyssnar på sin musik. I hörlurar.

Ser kanske lite lustigt ut att alla sitter som i sin egen värld och har lurar för öronen och stirrar in i en skärm och pillar på ett tangentbord. Men det är ett bra sätt att arbeta. Det enda jag önskar mer i arbetet är att kunna stå vid skrivbordet och arbeta. Inte bara sitta på en stol.

I reglerna på arbetet, som jag just hittat... så står detta om hörlurar. Mycket bra tanke. För alla har vi ju olika musiksmak. Och de som inte vill lyssna slipper höra vad de som spelar musik lyssnar på.

Jag lyssnar ofta på healingmusik. Det ingår i det jobb med healing jag gör. Och känns bara skönt. Avslappnande och uppbyggande. Inte alls fel. Och att jag medan jag lönearbetar får lite healing via musiken är bara bra. Det är bra för vem som helst. Visst, jag får ju själv healing när jag helar andra, helt klart. Det är ju så.

Det är också healingen och meditationer som stöttar och leder mig. Prova själv.

tisdag 16 december 2014

Julefrid?

När det går mot jul trodde jag att alla människor skulle bli fridfulla och snälla. Trodde fel.

Ruggugglor kan inte vara varken det ena eller det andra. De vet bara om ondska och jävelskap. Drar sina satansverser och kan inte hålla näbben i styr ens för en sekund.

Tacka vet jag de ugglor som många virkar. Snälla, söta och rara. Med små vingar och stora vackra ögon. Inga ruggugglor där inte!

Ruggugglorna har svinpäls, flottigt hår och stirrande grisögon. Går inte alls att jämföra med de söta virkade ugglorna. Ruggugglorna hackar och mal och låter mest hela tiden... om trodda oförrätter och trodda problem, om hur de tror att de är blåsta av omvärlden... hela tiden tror de det värsta och arbetar för att stjälpa det mesta. Oavsett om det är bra eller inte. Stjälp omkull allt bara. För att sedan råma om det också... som de själva ställt till med.

Ruggugglorna beter sig som förlorare, vingklippta lusiga förlorare. Och de är inget annat än förlorare heller. Kan inte bli annat som de tänker, med pissiga illasinnade tankar om det mesta här i livet. Vingklippta stackare som inte har förmåga att tänka bättre. Och att ta något ansvar för sina handlingar... nej, nej, nej... hur ska de kunna göra något sådant? Hur ska omvärlden tro att de kan ta något som helst ansvar och bete sig som vanliga människor gör?

Nä, just det... de har ju inte förmågan att göra detta! Så var det ju.

Så julefriden flög sin kos... för ett tag när jag mötte en ful Rugguggla. Men den glädjen var kortvarig för själva Ruggugglan. Min julefrid finns här och kommer att stanna här. Jag är starkare än en Rugguggla. Jag är bättre utrustad. Såna där små fula, vingklippta saker kan inte röra om särskilt mycket i julefriden.

Tomten på bilden är ingen rugguggla. Det är en gråtomte, eller en vätte. Har inget med fula Ruggugglor att göra. Har inget med bråk och satansverser att göra. Den är bara snäll och har just... julefrid.

Nä... alla Ruggugglor... sätt er ner och virka en och annan snäll, rar uggla i garn och ta in julefriden istället för att bråka med allt och alla! Ett gott råd.

måndag 15 december 2014

"Jag har en plan, Sickan!"

Tredje advent har kommit och gått. Nu går vi mot fjärde advent med stormsteg. Stormat har det gjort utomhus. Inomhus har det varit lugnt och fint.

Träffat släktingar. Laddat batterierna. Ätit och fikat gott. Bara varit. Sett lite andra vyer. Sådant gör gott för själen och orken. Nu stundar en mycket bråd vecka. Inte på grund av julen... den är klar förutom att handla maten. Annat pockar på och måste åtgärdas. Livet ska fösas vidare. Mot vackra dagar och vyer. Livet, mitt liv... ska enbart innehålla bra och goda ting och företeelser. Jag har mina planer... minsann. "Jag har en plan, Sickan". Och inte bara en plan... många planer.

Julvädret är inte på människornas sida. Inte på sidan för de som vill ha snö och kallt. I och för sig har det varit kallt nog, tycker jag. Men andra har tyckt att det varit varmt. Snö kan jag vänta på till nästa vinter... eller lägg den lokalt över skidbackar och skidspår.

Granen är klädd. Bevis ser ni ovan. Både blåa och vita ljus så den skiner och gnistrar värre än stjärnhimlen. Till det silver och blått. Blir som en sagoboksgran. Verkligen grann.

torsdag 11 december 2014

En av alla -23 - Om våld i en nära relation

Våldet jag upplevde i mitt liv med Han har satt spår.

Tyvärr.

Fast det är inte konstigt alls. Jag är en helt vanlig människa med tankar och känslor som alla andra... så det är egentligen inte konstigt. Det konstiga är att jag inte brutit ihop och blivit ett lallande kolli. Det har vem som helst kunnat bli tillsammans med Han.

Nu går jag i terapi. Inte för depression, som besserwissrarna går och snackar. Nej, jag har ingen depression. Jag har posttraumatiskt stressyndrom. Orsakat av livet med Han. Helvetet med han. 

Det han orsakade jämförs med en krigsskada. Fungerar lika som de som varit i krigets helvetesfasor. Behandlas även med en terapi som bland annat krigsskadade får. EMDR.

Nu har jag gått ett par sessioner i terapin. Än har vi inte kommit in i den hårda verkligheten på riktigt. Knutarna sitter där de sitter. Knutarna från helvetet. Hittills har vi försökt hitta positiva ting i livet och sysslat med hur jag tänker om mig själv. Eller inte tänker. Resultatet blev att jag tänker rätt. Tji, för alla som har gått och skvallrat annat. Tji, för alla som går och säger att jag är psykiskt sjuk. För den sjukan finns bara hos Han som misshandlade mig. Där är felet.

Jag är en stark person.
Det betyder inte att man inte kan vara rädd och liten i en sådan situation som jag hamnade i. Det betyder inte att jag inte påverkas. Vem som helst påverkas i ett sådant liv. Vem som helst. Alltså även den starkaste.
Att vara en stark person behöver inte innebära att man hörs och syns på flera kilometers håll. Att man har världens största käft. Att man sprider skit om sina medmänniskor. De människorna är innerst inne små och rädda. Rädda att bli bortglömda. Rädda att inte synas. Rädda... över huvud taget. 

Jag har en bra självkänsla.
Däremot är det många som sätter etiketter på mig och "vet hur jag ska vara", "hur jag är", och då säger att jag har både dåligt självförtroende och dålig självkänsla. De har fel. De talar nog mer om sig själva än om mig. Och det är från personer som inte känner mig för fem öre. Världen är full av skitstövlar som vill förtrycka andra. Thats it. Det är de som inte kan låta mig duga som jag är. De som inte kan ta att ingen människa är lik den andra... mer än att de flesta har två ben och två armar. Ungefär.
Att ta stor plats och gapa sig fram i livet är inte att ha bra självförtroende och bra självkänsla. Det är precis tvärtom. Men så ses vi människor. Den som hörs mest och syns mest anses ha ett jädra bra själv. Men... det är de små rädda som spelar stora och stöddiga. Fegskitarna. Den som pratar mest skit och sprider mest lögner om sin nästa... ja, den hyllas för sin kaxighet. I min värld är det bara dumhet. Dumhet! Absolut inget att ta efter.

Jag går min egen väg.
Även detta är positivt. Att som en zombie vandra i det dike som kallas vardagsnormalt och där alla antas befinna sig försöker jag hitta de stigar som passar mig och leder mig rätt i livet. För mitt liv är inte ditt liv... inte heller någon annans. Det är bara mitt och jag har min gärning här på jorden, som ingen annan har. Och det är starka personer med bra självkänsla som går sin egen väg. Sug på den du!
Ända sedan jag föddes har jag gått min egen väg. Och det kommer jag att fortsätta med. Det lönar sig inte att försöka övertyga mig om att jag ska göra det jag inte vill... det jag inte ska.

Jag har ett motto som en hund säger...
kan du inte äta det eller leka med det, pissa på det och gå vidare.

Nu har jag "pissat" på det våldsamma förhållandet och gått vidare. Efter terapin så ska inga "gamla lik" ligga kvar någonstans. Inte i känslan i kroppen, inte i bostaden, inte i bilen... inte någonstans. Han är borta. Han är utstädad. Han finns inte mer i min värld. Han har aldrig funnits i min värld.

Jag kommer också att "pissa" på alla de som sprider lögner och förtalar. De som tror sig ha vetskap om sanningen. Bah! Det är bara att fråga mig så får ni veta. Men ingen har den styrkan att de vågar fråga mig om vad som hände. Inte ens de som både hört och sett det hemska. Det är mycket lättare att lyssna på osanningar och hitta på sina egna osanningar om vad som hände. Jag har via bakvägar fått höra många oerhört fantasifulla versioner som inte har med sanningen att göra för fem öre. Nog för att livet med Han var en hemsk rysare, men fantasin hos vissa gör det till en än värre rysare. För fasiken, fråga mig vad som hände... sitt inte där och hitta på. Det blir inget bättre av att sitta i stugorna och frisera till sanningen till något det inte var.

Och detta var ingen prövning som jag skulle genom. Helvetet med Han. Detta var ett rent övergrepp från en sjuk person.
Ö v e r g r e p p .
Från en person med snedvridet tänkande om kvinnor.
Ö v e r g r e p p !
Från en som ville ha makt. Som ville ha kontroll. Över kvinnor. Som inte drog sig för något när det gällde att straffa de som inte gjorde som Han ville. Jo, sanningen kryper fram. Den sanning som Han inte ville tala om.

Nä. jag går vidare...
jag vet
att jag är bra
att jag duger precis som jag är
att jag är värdefull
att jag är stark
att jag gör rätt

att jag är värd något mycket bättre här i livet!



lördag 6 december 2014

Vättarna har anlänt till huset

Nu är det juletider. Vättarna har äntligen anlänt till mitt hus. Jag kör inte med röda feta tomtar som rapar och fiser och låter... och vad de nu hittar på för tok. Jag har vättar och gråtomtar. Det är mer som det ska vara. Anser jag.
Den här är vit med grått skägg. Det är också helt rätt. För mig. Och trots att inget rött finns hos dem så blir det julstämning ändå. Denne herre är den största i flocken.
 Mellangossen. Gråtomte, eller vätte. Välj själv. Jag har den som tomte nu till jul.
 Minstingen i skaran. Gråtomte, eller vätte.
Mönstret kommer från Svarta Fåret, och jag tror att Knittingroom har det också. Där är de röda och grå och ska vara tomtar. Sådana tomtar går inte hem hos mig...

ni skulle bara se mina julgardiner. Inga vanliga tomtar där inte. Vättetomtar, och vargar!
Alldeles oerhört juligt. Trots det. Och svart bottenfärg till det. Blir jädra snyggt hos mig.
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...