måndag 5 november 2018

Önskelista

Det lackar ju mot jul. Oavsett vad vi tycker om detta så är det så. Även om den lilla snö vi hade smälte bort och plusgraderna härskar...

Min lilla försynta önskelista består i år av:

Nikon AF-S Nikkor 24 - 120 mm f/4G ED VR

Sigma 105 mm f/2,8 EX DG OS HSM Macro Lens

Tamron SP 24 - 70 mm f/2,8 Di VC USD

Små söta objektiv som skulle passa mig som hand i handske...

Och på det en ny blixt. Nikon SB-700 Speedlight. Sedan är jag nöjd en stund. Till jag kan uppdatera kamerakostymen med en...

Nikon Z7 med adapter för de objektiv jag redan har.

För övrigt önskar jag fred och frid till alla, ingen nämnd och ingen glömd!






söndag 4 november 2018

Mörkret tillhör en annan tid

Mörkret tillhör en annan tid. Som ljusarbetare vet jag att mörkret finns. Inte bara det mörker som blir om vinterkvällar och nätter. Det finns fler mörker än det, och det värsta tycker jag är det som finns inuti en del människor. Hat. Det tär bara på den som bär det. Äter upp inifrån.

Själv tänder jag mitt ljus. Försöker att sprida det på ett bra sätt över hela världen. Det som står i min header… jag är ditt ledljus, din guide... är inte bara något påhitt. Det kom till mig för många år sedan. Och det har fastnat. Jag finns ju här för att lysa. Lysa upp någons mörker. Vara en hjälp på vägen. För jag ser och vet betydligt mer än vad du någonsin kan ana. Och det har jag haft med mig så länge jag kan minnas. När jag var liten var det skrämmande, nu är det mer skrämmande vad levande människor kan hitta på.

Mitt hem har jag egentligen bland stjärnorna. Min boning här på jorden är mitt nuvarande hem. Fast jag kallar det inte hemma, det är en plats jag bor på just nu. Mitt hemma är, på en annan breddgrad i vårt land... och bland himlens alla stjärnor.

Jag kan handskas med drakar. Helst de med fyra ben och vingar, inte gärna de tvåbenta. För de tvåbenta bär ofta på just detta hat, som jag nämnde tidigare...

men helst vill jag sitta på en hästrygg och titta ut över nejderna. Finna horisonten. Månen. Stjärnorna. Naturen och dess väsen. Jag kan handskas med energier. Kristaller. Trummor. Och så vidare... 

Jag är jag. Och jag är unik. 
Precis som du. 
Vi har alla en uppgift att fylla. Även du.
Vi behövs alla. 

Och för att få balans behöver ljuset mörker... men inte hat. Så... jag balanserar upp någon annans mörker.


lördag 3 november 2018

Drömfångare - som en vit brud

 Kreativiteten ville göra en drömfångare. Vad hade jag att sätta emot? 
 Jag ville ju också göra en drömfångare. Så vi, kreativiteten och jag, satte igång. 
 Solen sken så rart, den där dagen. Ledig dag var det också. 
Även om det inte syns på mobilbilderna, så är nätet dekorerat med röda rubiner. Samt att det är röda pärlor och andra inslag i det som hänger ner. Vita fjädrar naturligtvis. Som en vit brud i vacker höst.

She-Devil - med lite jävlar anamma!

Slösurfade lite. Fann ett gulligt halsband. Kvinnosymbol, fast med små horn och ett guldhjärta. Shedevil with a golden mind heter det. Blev lite kär i det.

Häng inte upp er på namnet... detta med "devil". Hornen är för att visa att man har lite "jävlar anamma" under kavajen/tröjan/linnet. Inte nödvändigtvis att man är en satmara. Fast det finns väl sådana också som köper detta fina halsband. Och guldhjärtat visar ju hur det står till... för oss som inte är i kategorin rivjärn. Bara för att man har ett gott hjärta betyder det inte att man står till tjänst med att bli trampad på. Icke.

Men jo, jag gillar symboliken... *flinar försynt på min kammare*

och jag har inte fått betalt för att skriva detta. 

Vore en bra julklapp till denna bloggs författare!

fredag 2 november 2018

Allhelgonahelg!

 Ny månad. November. Första snön har kommit och försvunnit. Minusgrader har försökt att smyga sig på oss men fick ge upp. Vintern fick backa lite och hösten tog plats igen. Än så länge har november bara varit grå och trist, och blöt. Jag gillar ju solig och krispig november med lite minus och en massa fin frost överallt. Sånt som gör fina bilder till kameran.
 Halloween har varit och försvunnit den också. Firar inte detta. Har aldrig gjort. Känner inte för att göra det heller. Och nu när jag bor i lägenhet så kommer inte fullt av ungar drällande och stökar och bökar och river runt med eventuella grejor som var ute. Det finns ju en regel - att den som inte har en pumpa ute på trappan - den är inte med och har inte godis hemma. Enkelt!
Alla helgons helg firar vi. Minns de som inte är med oss längre. Tänder ljus. Äter gott. Vilar. Drar ned på kraven från allt och alla. Det räcker gott att bara vara. Man är inte sämre människa för det. Däremot blir man nog en sämre människa om man bara stressar och ställer upp på alla krav som finns i dagens samhälle. Nä, fram för mer tid att vila och reflektera. Som den här helgen, när slöjorna mellan världarna är tunna.

Trevlig helg!

tisdag 30 oktober 2018

Nollställning - Omstart

Ibland måste man bara nollställa allt. Och sedan starta om. Det gör jag nu. Det har jag gjort många gånger i olika syften. Omstart i livet. Omstart på annan ort. Omstart med andra människor. Omstart med annan kärlek. Man kan starta om så mycket... inte bara en dator. Fast det är väl datorns omstart de flesta tänker på. Fångade i tekniken som vi är.

Denna gång är det nollställning och omstart av... magen. Eller kroppen. Allergier, känsligheter, oregelbundna och konstiga mattider på grund av jobbet, stress och mycket annat tar på. Till sist måste man göra något åt det. Så gör jag just nu. Med kompetent hjälp. För det är inget jag hittat på själv.

Nu går kroppen och magen på diet. Inget gluten, inget mjölkprotein, ingen laktos... nästan inget alls, känns det som. Tidigare har vi ju slutat med kött av alla de slag sedan jag började känna hur det luktade "död" när jag stekte köttet. Sötruttet, och då var inte köttet dåligt. Inte alls. Ändå kände jag den äckliga lukten. Dessutom har jag inte någonsin gillat kött. Vem minns inte köttmiddagar där man som barn satt och tuggade och tuggade och tuggade... och tuggade, på sin envisa köttbit som inte gick att få till annat än en torr boll som varade för evigt. Svårt att svälja blev det också. Och köttet växte dessutom i munnen. Nä, fy!

Nu äter vi bara fisk, av alla djuren. Och fisk var tydligen bra att jag åt! Det jag saknar mest är att få mina äpplen, mina Ingrid Marie-äpplen. Visst, jag ska egentligen inte äta äpplen för jag har ju pollenallergi och reagerar även på äpplen... men, jag älskar ju dessa äpplen. Betalade mina allergiböter för att äta dem den korta tid de fanns att få tag på. Men nu är det slut på att äta äpplen, och mycket annat.

I och med att vi är inne på den veganska matvägen så var det ändå inte så mycket att ändra på, mest att utesluta vissa frukter, vissa grönsaker, sädesslag utom havre, och lite annat smått och gott. Går med listan i hand när vi handlar mat, för att se vad som är ok och inte ok. Och om inte annat så lär vi oss att ha fantasi när vi lagar mat. Det värsta, förutom att jag inte får äta äpplen, är att inte kunna göra en macka som vanligt. Nu är det glutenfritt som måste införskaffas. Jag trodde att det skulle vara torrt och smaklöst men så var inte fallet. Visst, det smakar inte så mycket men å andra sidan kan jag kräma på med de få pålägg som är ok enligt listan jag fick.

Tänkte när jag fick listan på vad som var "tillåtet" att... nu får jag gå hungrig hela tiden... men har inte varit hungrig mer än när jag ska vara det. Och i kroppen har början till ett lugn visat sig. Så detta blir nog bra!

onsdag 12 september 2018

Valsoppa... är inte ätbar

Det här med att välja politiker är som en soppa. Valsoppa. Fast mest som en sandlådefajt. 

"Du är dum"... "Nä, du är dummare"...

Och efter valet blir det än dummare. Tydligen ska striderna tas offentligt på debattsidor och via sociala medier. Så barnsligt. Snacka ihop sig utan att skrika ut det och sedan gå ut med vad som kommits överens om är mycket smartare. Men smarta människor tycks inte finnas inom politiken. Speciellt inte åt den mer bruna sidan. Där är de riktiga lågvattenmärkena. Tror inte att de förstår riktigt vad de håller på med. Faktiskt. Någonstans har det slagit ordentligt slint och tungan borde nog sväljas både en och två gånger istället för att uttrycka sig som en dumbom. Men orden finns där, de är sagda. Finns för alltid inbrända i evigheten. Behövs mycket för att sudda bort vad dumt de bruna partiet vräkt ur sig åt alla håll. 

Med tanke på alla dessa ordslagsmål och andra kränkande tilltag så passar den valskylt väl in som jag fann i ett träd. Efter en mycket blåsig natt, ja... det blåste ute alltså, ingen annanstans... så var skylten långt uppe i trädet vid skolan. Ganska lämplig skylt vid en skola... kanske. Kugga eller plugga? 

Nu bryr jag mig inte om vilket parti som står för detta uttryck. Det roliga var att skylten var i trädet och att texten anspelade på just skolan där trädet står. Och en valskylt, oavsett parti, i ett träd är väl ungefär som jag upplevde hela valkarusellen. Lika dumt. 



söndag 11 februari 2018

Och så var det 2018 då... och jag

lägger allt krut på mig och mitt.

Ja, just det. Det är mitt år. Min tid. Mitt. Jag. Jag. Jag. #mefirst

Näe, jag är inte alls ego. Eller jo, jag är ego, för mitt eget bästa. Det borde alla vara. Detta innebär inte att man skiter i andra och är dum mot medmänniskor. Tvärtom. Men jag går först. För tar jag inte hand om mig själv så kan jag inte heller ta hand om någon annan. Inte finnas på ett bra sätt för någon annan.

Så... nummer ett är jag. Och mitt.

Nummer två är jag, och mitt, och min kärlek.


Året som gått - december 2017

Bakar pepparkakor med mitt barnbarn. Han oerhört stolt. Äter bara minimalt av degen och kavlar och måttar kakor med frenesi. Bra blir det. Tre plåtar gjorde vi och han var med hela tiden, stående på en stol. Stolt som en tupp var han sedan vi packat ned kakorna i en burk och han fick ta med dem hem och bjuda mamma och pappa. Och naturligtvis bjuder han sin mormor och bonusmorfar på julfika. Med pepparkakor.

Fortfarande ganska mycket jobb, men den här månaden minskar det och kontorsarbetet ökar. Göra programblad är inte helt fel. En baggis, tycker jag... enda problemet är att få allt att rymmas på liten plats... men det löser jag galant.

Äntligen får vi tag på en elektriker som kan göra lite el-jobb i bostaden. Verkar jädra svårt att få tag på någon. En del har inte tid, andra vill inte och en del gör inte jobb åt privatpersoner och säger att privatpersoner inte betalar för jobben. Jag har alltid betalat. Bonusdotter och bonusbarnbarn kommer till oss för lilla jul.

Det blir en lugn och fin jul. Massa klappar och god mat. Jobbar timmar i mellandagarna, kompar resten. Bonusson hälsar på.

Och nu har vi nött ut år 2017 och lägger det till handlingarna. Naturligtvis har betydligt mycket mer hänt än vad jag skriver. Allt vill jag av förklarliga skäl inte skriva ut. En del är privat och en del har inte alla i hela världen med att göra. Vill man veta kan man ju fråga öga mot öga. Har stora förhoppningar inför år 2018, som jag vet blir ännu bättre. Då satsar jag på mig själv och vårt förhållande... men mest på #mefirst. För jag är ju faktiskt viktigast!

Ta nu och ägna dig åt dig själv och ditt och ha ett underbart gott nytt 2018... för det ska jag.

Tack för 2017!

Året som gått - november 2017

Avslutar Månfashealingen som ju skulle gå från fullmåne till fullmåne. Jobbar massor. Anmäler oss till en trumspelarkurs i Sundsvall. Den gick från fredag kväll till söndag kväll. Mycket bra beslut, där lärde vi oss en hel del matnyttigt. Målar mycket, både gör färdigt det som inte varit klart och gör nytt. Snöar massor, naturligtvis när vi åker och kursar... men det går bra att åka emellan.




tisdag 6 februari 2018

Året som gått - oktober 2017

Hantverkar. En "pinne" föds. Barnbarnet sover över.

Deltar i Månfashealing som pågår intensivt i en månad. Känns bra. Fungerar bra. Jag älskar ju månen... så varför inte. Kärleken deltar också. Förkylda, men så blir det när man frotterar sig med folk och folksamlingar, som vi båda gör i arbetet. Första frost morgonen inträffar den 20:e.

Målar den lite mindre trumman. Målar på känsla...



Trummar i en havsvik i blåst och storm där vågorna går höga och vitkantade. Härligt!

Inser att jag har vanvettigt mycket komptid att ta ut. Får vinterdäcken till den nya fina bilen, och får dem monterade.

Året som gått - september 2017

Åter i arbetsselen.

Mysiga varma sköna dagar blandas med kalla och regniga trista dagar. Men så är det ju. Det går mot höst.

Korsmässomarknad. Jobba mycket, både dagar och kvällar. Födelsedagsfirande. Utbildning i jobbet. Barnbarnet sover över hos oss.

 Fann en korp på vår sommarsemester i mitt hemmaland. Den får sin plats på en pinne vi hittat.

fredag 2 februari 2018

Året som gått - augusti 2017


Fortsatt semester. Gör utflykter sedan vi kommit hem från mina hemtrakter. Här i närheten av Åvike bruk. Fynd kan man göra överallt, dock tycker jag att denna bil var lite för välventilerad.




Får ytterligare helt underbara dagar söder om Sundsvall. Den stugan kommer vi definitivt att återvända till. Härliga energier och ett lugn.

Härliga energier kan man inte säga i grannskapet. En person tar sitt liv. Det blir stor uppståndelse, naturligtvis. Tråkigt att sådant ska ske.

Mor hem från sjukhuset. Ordningen återställd. Precis som det ska vara. Alla är där de ska vara. Installerar en helt normal diskmaskin istället för den bänkdiskmaskin vi hade i brist på annat ett tag. Nu kan vi diska som vanligt folk, i maskin. I den lilla bänkmaskinen fick vi diska, och diska, och diska... Den rymde ju så lite.

Fullmånetrumning. Helt underbart att sitta vid havet och trumma. Tända ljus och fullmånesken. Havets brus. Och augustinattens mjuka svärta.

 Ibland kommer det små moln och stör fullmånen... men sådana störningar gör inget.
 Detta var innan den lite mindre trumman målades. Nu har jag gjort den klar och den har ett motiv.

Året som gått - juli 2017

Semester!

Startar semestern med att ha barnbarnet, vars förskola är stängd.

Gör tillsammans med dotter, dottersärbo och dottersärbos föräldrar en tripp till Margareta Petré som har sommarutställning i Nordingråtrakten. Blir en ganska lång tripp där vi vänder hemåt efter att ha varit på Gammelgården i Myckelgensjö.

Kattvaktar lånekatten. Planerar vår semesterresa. En galen kvinna börjar smsa och ska förstöra vår semester, men det ska inte lyckas. Sätter hårt mot. Går på Nostalgidagarna och kikar på bilar.

Firar barnbarn. Också en tvååring. Och så åker vi på semester... i mitt hemma.

Mitt i semestern hamnar Mor på sjukhus. Och jag får problem med ett öga, men det ordnar sig.

Alien... eller vem har varit här och satt sitt avtryck?
Mitt kära träd... naturligtvis vid havet.

Vi ofta och länge ute vid havet. Njuter. Trummar. Bara är och andas. Frihet. Och så vackert.

torsdag 1 februari 2018

Året som gått - juni 2017

Kall vår gör att vitsipporna ser förträffliga ut när vi tar en kameratur i naturen. Många var de också.

Den lille katten bor hos oss. Prenumererar på lånekatt. 
Vi får tillökning i familjen. En sprillans ny bil träder in på scenen. Med den åker vi sedan till en stuga vi hyr, söder om Sundsvall. Världens mysigaste ställe. 

Tuna kyrka ligger i närheten. Fint!

Massor med natur finns överallt runtom. Vi är ute mycket, äter gott och bara myser. 

Födelsedagsfirande, även denna månad. Ena dottern flyttar till hus. Firar tvåårig förlovningsdag. Spenderar midsommar söder om Sundsvall. Och snart börjar semestern!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...