Begravning

 Onsdagen var en sorglig dag. För Moder Jord. För fru Domherre. Ja, även för mig som gillar och matar fåglar.

 Fru Domherre satt i godan ro och smaskade solrosfrön i fågelmatarstationen. Mums... smask... gott. Solen sken. Förvinter. Eller senhöst för den som föredrar det. Tillsammans med fru Domherre satt ett gäng talgoxar och en blåmes. Även de ivrigt mumsande på de godsaker som erbjöds.

Jag sitter innanför fönstret, vid bordet, alldeles stilla. Och fåglarna är nu vana vid mig... de flyttade sig knappast när jag dagen före tvättade fönstren. Nä, mumsandet fortsatte ändå. Fast jag viftade med trasor och skvätte vatten.

Rätt som det var drog fru Domherre iväg i en väldig fart från fågelmatarstationen... rakt in i mitt nyputsade fönster... en stor duns och skräll... en stor fläck på mitt tidigare rena fönster... och rakt ner i markens beläggning. Jag rusar ut. Vet ju att skatorna tar allt som ramlar ner på altanen. Även andra fåglar. Fru Domherre darrar lite med ena benet och drar sin sista suck. Trist.

Nu kan jag alltså dra den slutsatsen att...

- det är farligt med god mat
- full mage
- och nyputsade fönster

Och vi fick ha begravning.


Klicka på bilderna för större visning