Året som gått - juni 2017

Kall vår gör att vitsipporna ser förträffliga ut när vi tar en kameratur i naturen. Många var de också.

Den lille katten bor hos oss. Prenumererar på lånekatt. 

Vi får tillökning i familjen. En sprillans ny bil träder in på scenen. Med den åker vi sedan till en stuga vi hyr, söder om Sundsvall. Världens mysigaste ställe. 

Tuna kyrka ligger i närheten. Fint!

Massor med natur finns överallt runtom. Vi är ute mycket, äter gott och bara myser. 

Födelsedagsfirande, även denna månad. Ena dottern flyttar till hus. Firar tvåårig förlovningsdag. Spenderar midsommar söder om Sundsvall. Och snart börjar semestern!

Året som gått - maj 2017

Så anländer sköna maj. Nu kan man sitta ute och trumma, vilket vi gör. Trummor och natur hör liksom ihop.

Nya glasögon införskaffas. Allt för att se bra ut. Bokar semesterresa. Firar åter igen en årsdag. 

Åker till Uppland och deltar i en målarkurs, intuitiv målning.

Det här är inte intuitiv målning, men en målning som hittade sin plats på papper den här månaden. Målar ganska mycket över huvud taget.

Firar en födelsedag till. Provkör en ny bil. Tiguan. Mysig. Firar Mors Dag.

Året som gått - april 2017

Vi hinner bara en bit in i april så händer det förskräckliga saker i Stockholm. Det man väl inte trodde skulle hända i vårt lilla land. Det land där alla är "så snälla"... vilket inte är sant. Det bor många skitar av alla de slag i vårt land, liksom överallt i världen.

Dotterns hund får magomvridning och räddas i sista sekund. Barnbarnet bor hos oss medan matte och husse är med hunden.

Två födelsedagar, varav barnbarnet är en firare. Hela två år. Stor kille. Fast så liten ändå. Dessutom fyller han år mitt i påsken detta år.

Finner att en ung kille har folkbokfört sig hos oss. Så kan vi inte ha det. Åtgärder vidtas och killen får folkbokföra sig hos sig själv.

Deklarationsdags. Går finemang.

Året som gått - mars 2017

Fullmånen tittar storögt på oss ofta denna månad, under den tid den är full. Månen fortsätter sedan med sitt kikande även när den minskar av. Jag gillar månsken och njuter. Har alls inga problem med att sova, vill bara inte sova... vill sitta i månskenet och... ja, bara njuta. Just för att jag kan.

Ett antal födelsedagsfirare även denna månad. Jobbar mycket. Just mars och april är hektiska. Fortsätter trumkursen och trummar för hugade intressenter. Firar en av våra årsdagar. Börjar med en meditationsutmaning som ska hålla på i hundra dagar. Härligt. Och som alla andra månader så går vi på lokal och äter gott. Den svarta katten bor hos oss ett tag. Kul att ha lånedjur.

Året som gått - februari 2017

I februari börjar födelsedagarna att dugga tätt igen. Är man många i släkten så blir det så. Februari har hittills två födelsedagsfirare. Naturligtvis ska de firas.

Februari brukar också kallas Vabruari... men vi har inte vabbat barnbarn, istället köpte vi kläder till barnbarn. Mycket smidigare.

Går och ser den lokala revyn. Nästan ett måste när man jobbar som jag. Fast jag kan erkänna, jag blir lite mättad på all kultur. Först jobba med den och sedan konsumera den. Men det går bra. Jobbar mycket, både dagtid och kvällstid.


Vi är med i ett healingprojekt och jag kursar trumhealing. Trummar och trummar. Ger trumsessioner till nära och kära och hugade. Allt för att träna.

Detta ska visa sig bli en början till ytterligare förkovran i just trumhealing. Mysigt. På Alla hjärtans dag lägger vi ut ett kristallnät för att ytterligare manifestera vår kärlek till varandra.

Målar min egen trumma och motivet är givet. Den stora vita vargen, och portalen, samt månen och den lilla figuren. Mycket lätt att måla den, penseln bara flyter fram och jag njuter av att måla.


Jag klipper av mitt långa hår. En ny era har börjat. Ibland måste man göra om sig. Kasta allt gammalt och kliva in i något nytt och fräscht. Börja på ny kula. Det ska visa sig att detta verkligen är börja på något nytt. Och som vi kastat gammalt och sånt med fel energier och minnen. Kan säga att våra garderober är totalt förnyade, och med sådant som bättre matchar oss och de vi är idag. Klass, ska det vara.

Året som gått - januari 2017

Januari 2017... började året. Precis som alla andra år. Första månaden. Nytt rent blad. Ut med gammalt och in med nytt fräscht.

Fast inte alla tycker väl så. Min kärleks ex rivstartade året med fula hotbrev. Men dessa blev effektivt avfärdade. Hon har ingen anledning att hota oss. Hon har heller inget att kräva av oss. Hon har sitt liv och vi har vårt. Så är det bara. Skilsmässa brukar innebära just detta. Men inte alla kan släppa taget om den de inte vill leva med...

Det snöade en hel del. Regnade också.  Både milt och ganska kallt, om vart annat. Vi jobbar på... till den dag vi råkar ut för... influensan. Den var elak. Men vi tog oss genom den också. Inget kan stoppa oss.

Begravning efter en moster som vandrat vidare. Synd. Men så är gången. Vi ska alla den vägen vandra. Förr eller senare. Hon vandrade senare.

Den allra sista dagen i januari 2017 fick vi uppleva ett strömavbrott... mitt inne i stan. Det tror man inte, men så kan ske... dock inte lika ofta och länge som på landet där vi bodde tidigare. Där var det mer regel än undantag.

Det har varit mycket...

av det mesta. Men mest snö. Lite mer snö. Ännu lite mer snö. Ännu mer snö. Och för säkerhets skull tar vi lite till, tänkte vädergudarna. Och så brassade de på med blåst, snö på tvären och i mängder. Emellan detta så gullade de lite med oss och sände vackersnö. Stora vackra flingor som sakta singlade ned mot moder jord. Just så där så man bli alldeles bedårad.

Och mitt i det så slängdes det in en massa regn. Is på marken, is på husen, is på bilarna, och folk och fä var som Bambi på hal is. Och hal is var det ju. Stenarna som det sandas med nu för tiden rullade bara runt och gjorde det ännu mer riskabelt att beträda marken.

Jaja, det är vinter. Bara att åka med. Vare sig det är i bilen, eller i skorna på hal is... eller bara för att det är just vinter och väder. Och så har det ju alltid varit. Att det blir väder oavsett vad vi tycker. Man får göra det bästa av det. Och jag kan inte klaga... jag klagar faktiskt mer på att sitta inne på en stol och titta ut än att faktiskt vara i vädret. Ibland är det skönt att stångas med vädrets makter och ta en fajt.

Önskar dock att denna vinter skulle innehållit lite mer av det gula klotet på himlen. Och att månen hade varit mer synlig också...

Så blev det 2018... då

fast det visste vi ju alla.

Ännu ett år har gått. Tyckte tidigare att året hann bara börja så var det slut, men nä... nu känner jag att det var långt. Inte för långt, inte för kort... precis som det ska vara. Bara.

Det här året, 2018, ska bli så mycket bättre. För man kan hela tiden förbättra. Inte fel alls. Vi har tänkt att införa än mer magi... mirakel... underverk.

Hur har du tänkt?

Juldan

Julaftonen firades. Med god mat och klappar. Trevliga människor och gott att dricka. Lugn och ro.

Precis som en julafton ska vara. Det enda som fattades var en sprakande brasa, men man kan väl kanske inte få allt... på en gång.

Vi är mer än nöjda.

Och idag, juldagen, har det varit det obligatoriska slappandet. Avkoppling, njutning och bara vara. Precis som en juldag ska spenderas. Snön har fallit vackert. Julfilm på Netflix. Smörja kråset med god julmat. Gofika. Tända ljus. Och i morgon är en annan dag. Annandag jul...

och den ska också bli bra. För vi har bara bra dagar.

Nu är det... God Jul!

Ja, gott folk... nu är det God Jul!

Så... God Jul på dig då.

Julen hos mig har en fint blå himmel med rosa kanter. Snö i lagom mängd. Stillhet, än så länge... innan alla ska iväg och fira på olika ställen. Ännu är ju bara morgon.

Julen hos mig är kärleksfull. Kära maken och jag har haft sovmorgon, öppnat våra julklappar, tänt fjärde ljuset och bara njutit. Under dagen väntar två julaftonsfiranden. Det ser vi fram emot.

Julmat

Jag hatar majonnäs!

Mitt jultal i år handlar om...

majonnäs.

Jag hatar majonnäs. Fast egentligen ska man väl inte ta sådana ord i sin mun. Som majonnäs... och hatar. För det finns ju det som faktiskt graderas som värre än majonnäs. Eller i alla fall lika illa, som majonnäs. Som hat. Krig. Våld. Lögner. Förtal. Ja... listan kan bli lång.

Mördare, pedofiler, psykopater och allt annat tvåbent som inte kan vara medmänskligt och rart hör också hemma bland... majonnäsen. Mordbrännare i moskéer... till exempel. Och de som krigar för att de tror att deras gud vill ha krig. Den gud vi faktiskt alla lyder under vill inte alls ha krig och elände. Det är ett mänskligt påfund. Vi är födda för kärlek. Inte majonnäs och annat skit.

Jag tror att majonnäs är ett av Satans påfund. Alltså. För hur kan något som luktar så satans illa anses ens vara ätligt? Hur kan folk i tid och otid smörja kråset med den sörjan? Ett stinkande klet som gör folk dåsiga och får dem att tänka sakta. Som dessutom gör att gallan ställer sig på tvären och ropar högt på hjälp av sjukvården. Nej, det kan inte vara av godo att ens tänka på majonnäs. Så...

varför ha det i så många recept?

Jag ville ha ett recept på rödbetssallad, till jul. Ätlig rödbetssallad. Som jag kunde äta utan att spy och åka ambulans till närmsta sjukhus. För ingen vill ju fira jul på sjukhus. Mer än kanske de som verkligen är sjuka och vill bli bättre i kropp och själ. Fast säkerligen vill även de vara hemma i sin familjs famn. Jaja...

Att ens tänka på att köpa rödbetssallad är inte att.… tänka på. Nej. Så jag googlade. Hittade mest skitrecept. Nej. Inget recept innehåller skit, på riktigt. Däremot majonnäs. Och det var ju för mig liktydigt med skit och annat skit. Läs ovan.

Frågade på Facebook. Mja, några hade bra förslag och en tyckte att jag skulle... googla. Jag som inte ens visste vad en rödbetssallad skulle innehålla mer än den förhatliga majonnäsen... och rödbetor. De recept jag hittade när jag googlade innehöll lite av varje och var olika. Så vad ska vara till en riktigt rödbetssallad? Till sist kom min veganska vän till min räddning.

Sojamajonnäs.

Fast där kom det hatade ordet igen. Dock inte stanken från majonnäsen. Inte den underliga färgen heller. För jag hittade en sida med veganska recept när jag... googlade på... soja-majonnäs. Jag tackar min veganska vän, och internetsidan, för massor av goda recept som ger... ä t b a r mat. *jublar*

Så till affären. Skulle de ha sojamjölken jag behövde? Japp. Det andra fanns också. Hem och laga till... rödbetssallad. Funkade riktigt bra. Men jag var misstänksam upp över hjässan... över den där majonnäsen. Skulle den stinka så jag mådde illa? Skulle den smaka lika illa som vanlig jädra majonnäs? Nej, är svaret på frågorna.

Nu... med facit i hand.… så blev det en riktigt jädra god rödbetssallad. Och legymsallad. För jag som hatade legymsallad förr... gjorde en riktigt god sådan. Med soja-majonnäs. Så jädrar i min lilla majonnäs-sallad vad bra det blev.

Bara det att jag skulle behöva döpa om soja-majonnäsen till ett finare namn. Går inte att gå runt och tala som om jag talade om den Lede och världskrig... eller en psykopat och våldsman.

Så...

fram för ett finare namn till kletet man har i olika kletiga sallader. Och fram för mer veganmat till folket. Då sluppe vi nog mordbrännare och våldsverkare. För ingen kan må bra av ägg med kletig majonnäs på... som stinker som något från helvetet.

Jag har talat! Lev väl, folket!

(Utdrag från min blogg december 2015)

Idag äter jag inget med soja, tyvärr har jag blivit allergisk mot det. Och bilden visar inte människomat, det är hundmat som storvovven Kolja serverades på den tiden han levde. Vi äter inte hundmat, inte kattmat heller... vi äter god och näringsrik människomat som lagats med kärlek. 

Dagen D... som i julafton

Idag är det dagen då...

människorna har tänkt att avslöja när tomten kraschlandar på taket, stånkar sig ned i skorstenen och ramlar i öppna spisens glöd så att det sedan doftar bränd skinka.

Novembersnö i trumman

November har anlänt för så där cirka tjugoen dagar sedan. Snön har också anlänt. Den kom i helgen som var och ställde bitvis till det i trafiken. Men det brukar ju vara mer regel än undantag nu för tiden att trafiken stockar sig i snöfall. Och det inte bara i huvudstaden som ju hånas för varje snöfall... utan i hela landet. Ingen verkar förberedd på det vita luddiga som vi varje år begåvas med. Undrar varför det blivit så konstigt att det snöar om vintern? 

Många långa dagar har gått sedan sist. Mycket har hänt och mycket har kommit emellan skrivandet och bildgörandet. Jobb. Fritidsintressen. Trötthet. Och att vi alla faktiskt behöver sova ibland. Jobbmässigt trappas det ju ner nu mot jul, men då kommer julen och allt som ska till för att den ska bli så där ljuvligt underbart rätt och precis som när man växte upp. Sanningen är att julen blir aldrig som när man växte upp... sorry! Bara i dina minnen. 

Sedan sist har vi haft en rejäl förkylning. Och den kan inte skyllas på barnbarns basilusker. Nej. Det var någon annan som smittade oss. Oklart vem. Säkerligen från något av våra jobb. Men nu är det förbi, Vi har också varit på spelkurs. Trumspelarkurs. En kväll och två långa dagar. Helt magiskt. Dessutom har vi bokat in oss på en trumbyggarkurs till sommaren. För jag ska ha min alldeles egna trumma. En som jag byggt själv och med rätt ljud. Nu har jag träffat trumman som är min förebild i trumbyggandet. Den på bilden. Djupt kraftfullt ljud. Inte någon "banka-på-burkar-trumma", som jag kallar de trummor som låter lite "plåtigt". Nu vet jag ju också hur man botar denna "plåtighet". 

För övrigt så ligger ett halvår i Spanien på önskelistan. Vinterhalvåret, vore bra. Slippa snön. Men å andra sidan skulle jag nog sakna den när julen bankar på dörren. För snö är ju vackert till jul. Och på bild. Saknar inte alls att skotta snö. Inte heller att halka och bryta armar och ben. Detta med brutna armar har jag redan testat. Inte alls så kul som det kanske låter. Bara besvärligt. Och ont! Spricka i benet har jag också testat, efter närkontakt med snö. Inte heller det var särskilt roligt. Mer av ont. Så... vinterhalvåret i södra Spanien och hem över jul och sedan sommaren i vårt land. Önskedröm.

Sjung, trumma, sjung...

Den här trumman har tagit lite tid att färdigställa. Inte så att jag inte visste vad som skulle målas. Bara det att den ville inte hastas iväg. Nu är den i alla fall klar och ligger och gosar till sig lite energier. För att förstärka det som redan finns.

Här syns alla ingredienser som behövdes. Varken mer eller mindre. Den "invigde" förstår. Alla andra får beundra den och sukta...

Det är alltid kul och väldigt inspirerande att måla trummor. Att se vad som finns i trumman och att se vad som finns i den som ska ha den. För det är inte bara en slump att det blir de motiv som blir. Det finns ett syfte med motiven och de har en innebörd för ägaren av trumman. 

I morgon överlämnas den till sin ägare och jag hoppas ägaren får många härliga trumstunder med sitt underverk till trumma. Så... trumma min trumma... länge och mycket, ofta, och låt den sjunga för världen och universum.

Sjung, trumma, sjung...

Att få pippi...

Det finns de som säger att man kan få pippi på nåt... ungefär som att snöa in på nåt. Totalt. Men bara för att man har en pippi hemma så betyder det inte därmed att man fått pippi, snöat in på fåglar.

Inte så att det är fel på fåglar. Nej då.

Den här pippin fann vi i en butik i Gamla stan i somras. Blå gungan. En mysig butik som är väl värd ett besök. När vi kikade runt satt plötsligt en svart korp och tittade storögd på oss. Lite högre upp på en hylla satt nästa korp. Och en av dem ville åka med oss hem. Väl inslagen i silkespapper klarade den resan och nu har den fått sin sittpinne.

Pinnen är ett skogsfynd. Man kan göra fynd överallt. Bland annat i skogen. Och då inte bara bär.

Här är nu... Korpen... i egen hög person. Eller fågel. Med en bumling av bergskristall, en nyckel och det som ju bör höra till... en liten vätte och hans boning samt en sten. Klart.

Mörkerkvällar

Trumma min trumma, skallra min skallra...

Med långa mörka höstkvällar... och senare vinterkvällar... kommer tid att vara kreativ. Hoppas jag. Vill jag. Fixa med foton, på det sätt jag känner för... inte bara en "tom bild", utan lite mer. Måla. Som trumman, som är omålad och ska få ett motiv. Motivet har jag redan klart. 

En sak jag tänkt använda mörkerkvällarna till är... kraftsaker. Ja. Kraft. För det finns kraft i det mesta jag tar i. Inte alla kan känna det eller förstå det. Det förstår jag. Vi är ju alla olika. Många har känt kraften. I de ting som de fått av mig. Kraftsaker. 

Jag samlar material i "ladorna" inför alla de mörkerkvällar som nu klivit in på arenan. Med ljuv musik och kvällslugn så händer saker. Nu går jag också in i en fullmånemånad av kraftsamlande. För även om man som jag är full av kraft så är det aldrig fel att ta in mer. Från källan. Och det är inget som bara jag är lycklig att ha tillgång till...

vem som helst kan få kraft från den rena källan. Inget konstigt alls. Så har det varit i alla tider. 

Första oktober

Oktober. Första dagen i månaden. Himlen är jämngrå. Träden lyser i olika valörer av gult, rött och brunaktigt. Några håller envist kvar det gröna. Regnet strilar emellanåt. Då kan man behöva lite uppmuntran...

som ett par nya dojor...

med vargar. Eller med... ännu mer varg.

Kanske också...

trollsländor.

Många fina dojor finns det att välja på. Varför gå med tråkiga enkla svarta eller bruna och tråka sig genom vintern. Det finns massor med roliga skor att välja på. Här!

Lys upp din vinter med ett par härliga kängor! 

Skönt att lyssna till...

Lugn och fin musik. Som gör nytta.

Eftersom jag har ett bitvis ganska stressigt och pressat arbete behövs lite tid att bara andas... och slappna av. Då tar jag oftast till musik... för med musiken på kan jag ta även andra kreativiteter som jag mår bra av och kan slappna av med. Måla, skriva, fotografera och redigera bilder... en och annan stickning eller virkning... och så vidare.

Det är här Solfeggiofrekvenserna kommer in. Lugna och coola. Tränger sig inte på. Går att sova till... till och med. Underbar bakgrundsmusik. Och dessutom är den lik den stjärnmusik jag hörde som liten flicka... från stjärnorna. Men det kan jag berätta om en annan gång. Lite nyfikenhet är bra.

Kod är poesi

eller i alla fall snyggt.

Idag har dagen inneburit IT-utbildning. Från morgon till kväll. Trodde det skulle bli lite svettigt. Blev det inte. Jag kunde det mesta och det var inte alls svårt. Och jag har ju nytta av det. Man kan aldrig bli för väl utbildad. Nu vill jag bara fortsätta med allt det andra som ska till... IT-utbildningen är en av alla delar.

So long...

Jag har en varg i mitt rum och en ko i badrummet

Jomenvisst... såatte.

Det stämmer ganska bra med verkligheten. Förutom att kon verkar ha gömt sig någonstans i det stora badrummet. Inte så att en ko inte ryms, det gör den gott och väl. Men... jag tror att den gått till grannen. För hos grannen bökar det runt och klampar som av flera klövar. Speciellt om sena kvällen och natten. Eller så har grannen besök från sådana busar som inte alla kan se men som vill bli sedda. Jo... spöken. Eftersom det är sådan aktivitet om nätterna och dödstyst om dagarna. Jaja, jag är inte rädd! Har tagit itu med värre bestar. Vet hur man hanterar dem.

Sedan är det inte bara en varg i mitt rum utan två. Just bara för att jag gillar det. Har ju ingen hund just nu. Inte katt heller, men katt blir det nog inte då jag upptäckte att jag var ännu lite mer allergisk mot just katter. Bäst att hålla sig lite på lagom avstånd från dem. Hundar däremot går alldeles utmärkt. Liksom vargar. Och har man som jag dessutom haft med mig en varg sedan barnsben så är det absolut inget att frukta. Nu har jag två. Känns liksom så jädra bra...

fast det är inget fel på att ha andra djur med sig.

September har inträtt på arenan. Och snart oktober. Blev ingen gosig varm sommar... heller. Först en kall vår och så kallsommar på det. Nu kylig höst redan. Och det talas om att i Kiruna har det snöat lapphandskar. Nä, år 2017 går till historien som ett kallt år. Är väl bara att hoppas att det inte blir en för jädrig vinter. Vare sig med snö eller massa blåis.

13 augusti - ett år

 Idag firar vi ettårig bröllopsdag. Firar. Jajamen... det är något att fira. Vi. Vår egen lilla familj.

Tvillingsjälar, som hittade varandra... i detta liv. Och så ska det vara. 

Idag, och alla andra dagar, firar vi vår lycka!

Augustifullmåne

7 augusti, fullmånekväll. Naturligtvis bör det uppmärksammas. Även om jag nu bara hade mobilkameran att uppmärksamma detta med. Och mina egna ögon. 

Kvällen var ljum. Havet brusade och vinden susade. Tyvärr kom det en del moln emellanåt och skymde vår vän månen... men vi har sett den och den såg oss. Rakt i vitögat. 

Levande ljus runt oss. Trummorna. Lugn. Ro. Frid. Frihet. Magisk kväll i månens sken. 

Trumma, min trumma. Och trumman sjöng. Ljuvt och länge. Att spela tillsammans är än mer magiskt än att spela i ensamhet. Vilket inte heller är fy skam. Minsann. Men hellre fler trummor på samma energivåg. Energierna var höga och till slut vibrerade även marken där vi satt. 

Att äntligen ha sin egen trumma, efter år av önskan efter en... ja, det går inte att beskriva. Underbart. Och underbart är att använda den. Trumma. För allt, eller inget. Så länge syftet är gott... och det är det ju. Natten var full av väsen, energier... 

Till sist åkte vi hemåt i månskenet för att sova i vår säng där månen varje gång skiner in och försilvrar drömmarna. Inget är så skönt som att sova i månskenet. Hade jag haft egen tomt hade jag sovit ute i trädgården. Nu löser vi detta på annat sätt. Och vår vän månen myser med oss. 

Du kommer aldrig att få äga mitt hat

"De som har utsatt mig för ondska kommer aldrig att få äga mitt hat. Den gåvan tänker jag inte skänka dem. Ingen kommer heller att få min rädsla eller min fruktan... än mindre få mig att tappa tron på mig själv eller medmänniskor. De får min sorg över det onda de gjort, den segern ger jag dem. Men den segern kommer att bli kortvarig. Varje dag i resten av mitt liv kommer jag att segra över dessa människor genom att känna tacksamhet över att jag fått ännu en dag i gåva. Jag kommer att glädjas över att se solen stiga upp över horisonten, över att känna vinden smeka min kind, över att höra barn skratta, se älskande mötas."

Citerat från boken Vargarnas tid av Elisabet Nemert.

Just de här orden rörde mig. Berörde mig. För...

ingen kommer någonsin att få äga mitt hat. För jag äger inget själv. Däremot finns det de som beter sig illa och som jag aldrig någonsin kommer att ens ägna en tanke åt mer. Det är flera personer som bara i år har visat sin rätta sida. De som bara vill förstöra. Ha sönder. Allt. Ställa till förtret.

Söndra och härska... hette det visst. Men det enda de kan söndra och härska över är sin egen skit. Det var ju det där med att kasta sten i glashus... och en massa andra kloka ord som sagts sedan urminnes tid.

Och så var det ju som indianen i sagan sa, den varg du matar vinner. Matar du den bittra bitbenägna vargen... ja, då blir du ju därefter. Matar du däremot den goda och glada så blir det helt tvärtom. Men alla kan kanske inte förstå sagor. Eller sanningar.

Alla ormar i vårt paradis kommer att få slinka ut i kylan, om det nu har försökt att nära sig och värma sig på oss. Vi vill bara ha goda och glada människor runt oss, som bryr sig på äkta sätt. Och som låter oss vara de vi är. Inget kan dela på oss. Ingen kan dela på oss. Vi har varandra och det är som det ska vara. Och vi är där vi ska vara... just nu. Allt är som det ska. Med oss. Bara det att det finns de som inte kan låta det vara bara så bra och så som det är. Måste lägga sig i. Men... slingra ut i kylan och skaffa ett liv. Det är ett gott råd.

Långnäsa... blev det. För några. Långnäsa.

Du kommer aldrig att få äga mitt hat. För där finns inget hat. Bara bestämdhet. Att mitt är mitt. Att vårt är vårt. Punkt.

Läs gärna boken! Den var bra. Omskakande. Med insikter som vi alla behöver. 

Pre-semester

Just det. Dagarna innan semester, då arbetet ändå är slut och semestern inte riktigt, riktigt börjat. Fast jag har ju redan semester. Nu har även maken stängt jobbdörren för många långa dagars ledighet.

Idag tog vi en tur i det fina vädret. Fann att det var en utställning med Margareta Petrés tavlor. Har ju i många år önskat se vad hon målar. Färgenergier och ljus. Idag blev det av. Helt underbara tavlor. Och hon själv var lika underbar människa. Nästa år har hon en jubileumsutställning eftersom det är det femtionde året av utställningar. Då ska jag också dit.

Mobilfotobild av Margareta Petré

Efter att vi beskådat tavlorna gjorde hungern sig påmind. Sen lunch på Gårdsbutiken i Själand, Nordingrå. Stekt strömming med smörslungad potatis, bondbönor och riven pepparrot. Mat för gudar. Och gudinnor. Eftersom vi var jämna par. Strömmingen var så färsk att den nästan hoppade på tallriken. Underbart gott. Väl värt priset. 

Mätta och nöjda tog vi oss an uppgiften att ta oss till Gammelgården Myckelgensjö. En nätt biltur det med. Men med fina och välutrustade bilar går det som en dans. Gammelgården är en vacker plats, det kan man se på bilderna... som får tala för sig själva.