Augustifullmåne

7 augusti, fullmånekväll. Naturligtvis bör det uppmärksammas. Även om jag nu bara hade mobilkameran att uppmärksamma detta med. Och mina egna ögon. 

Kvällen var ljum. Havet brusade och vinden susade. Tyvärr kom det en del moln emellanåt och skymde vår vän månen... men vi har sett den och den såg oss. Rakt i vitögat. 

Levande ljus runt oss. Trummorna. Lugn. Ro. Frid. Frihet. Magisk kväll i månens sken. 

Trumma, min trumma. Och trumman sjöng. Ljuvt och länge. Att spela tillsammans är än mer magiskt än att spela i ensamhet. Vilket inte heller är fy skam. Minsann. Men hellre fler trummor på samma energivåg. Energierna var höga och till slut vibrerade även marken där vi satt. 

Att äntligen ha sin egen trumma, efter år av önskan efter en... ja, det går inte att beskriva. Underbart. Och underbart är att använda den. Trumma. För allt, eller inget. Så länge syftet är gott... och det är det ju. Natten var full av väsen, energier... 

Till sist åkte vi hemåt i månskenet för att sova i vår säng där månen varje gång skiner in och försilvrar drömmarna. Inget är så skönt som att sova i månskenet. Hade jag haft egen tomt hade jag sovit ute i trädgården. Nu löser vi detta på annat sätt. Och vår vän månen myser med oss. 

Du kommer aldrig att få äga mitt hat

"De som har utsatt mig för ondska kommer aldrig att få äga mitt hat. Den gåvan tänker jag inte skänka dem. Ingen kommer heller att få min rädsla eller min fruktan... än mindre få mig att tappa tron på mig själv eller medmänniskor. De får min sorg över det onda de gjort, den segern ger jag dem. Men den segern kommer att bli kortvarig. Varje dag i resten av mitt liv kommer jag att segra över dessa människor genom att känna tacksamhet över att jag fått ännu en dag i gåva. Jag kommer att glädjas över att se solen stiga upp över horisonten, över att känna vinden smeka min kind, över att höra barn skratta, se älskande mötas."

Citerat från boken Vargarnas tid av Elisabet Nemert.

Just de här orden rörde mig. Berörde mig. För...

ingen kommer någonsin att få äga mitt hat. För jag äger inget själv. Däremot finns det de som beter sig illa och som jag aldrig någonsin kommer att ens ägna en tanke åt mer. Det är flera personer som bara i år har visat sin rätta sida. De som bara vill förstöra. Ha sönder. Allt. Ställa till förtret.

Söndra och härska... hette det visst. Men det enda de kan söndra och härska över är sin egen skit. Det var ju det där med att kasta sten i glashus... och en massa andra kloka ord som sagts sedan urminnes tid.

Och så var det ju som indianen i sagan sa, den varg du matar vinner. Matar du den bittra bitbenägna vargen... ja, då blir du ju därefter. Matar du däremot den goda och glada så blir det helt tvärtom. Men alla kan kanske inte förstå sagor. Eller sanningar.

Alla ormar i vårt paradis kommer att få slinka ut i kylan, om det nu har försökt att nära sig och värma sig på oss. Vi vill bara ha goda och glada människor runt oss, som bryr sig på äkta sätt. Och som låter oss vara de vi är. Inget kan dela på oss. Ingen kan dela på oss. Vi har varandra och det är som det ska vara. Och vi är där vi ska vara... just nu. Allt är som det ska. Med oss. Bara det att det finns de som inte kan låta det vara bara så bra och så som det är. Måste lägga sig i. Men... slingra ut i kylan och skaffa ett liv. Det är ett gott råd.

Långnäsa... blev det. För några. Långnäsa.

Du kommer aldrig att få äga mitt hat. För där finns inget hat. Bara bestämdhet. Att mitt är mitt. Att vårt är vårt. Punkt.

Läs gärna boken! Den var bra. Omskakande. Med insikter som vi alla behöver. 

Mugg... då!

En stor mugg kan vara bra. Blå med stjärnhimmel. Drömfångare, som blir en uggla. Stjärnor även på insida. Indiska. Den bästa affären. 

Vad var det jag sa?

Själsfränder och tvillingsjälar.

Tvillingsjälar och själsfränder.

Själsfränder och tvillingsjälar.

Tvillingsjälar.

Vad var det jag sa?

Celebrera

Första oktober. 

Vi har bott i vår lägenhet i ett halvår

Vi har bott lika länge i stan

Vi har varit gifta i lite över en månad

Vi har båda jobb och inkomster

Vi kan leva det liv vi vill, och gör det

VI är lyckligt lottade

Vi är tacksamma över hur livet leker

Ja, det här också då...

Jag skapar

Jag gör

Jag manifesterar

Jag avser att

Jag åstadkommer

Zorro - min bästa vän

Idag åkte vi till Zorro-land. Det är inte alls som det längre norrut omtalade Foppa-land. Har inget alls med sånt att göra. Mer som... Zorros domäner. Ja, den där stora köpladan där alla andra också befinner sig och handlar så pengarna ryker.

I alla fall bunkrade jag Zorro:s för det såg ut som att de höll på att ta slut. Det får inte ske. Därav bunkringen. En Zorro är bra för mycket. Den främjar sömnen. Den tröstar. Den är en god lekkamrat. Den stöttar dig alltid. Står på din sida. Sviker inte. Att sedan Zorro är en snygg kille... ja, det gör inte alls ont.

Man kan också välja om man vill ha stora Zorro, stark och stadig när hårda vindar blåser... eller lilla Zorro, mer god och tröstande. Personligen föredrar jag båda. Ingen är bättre än den andra. Och nu finns ett helt gäng i min garderob. I tryggt förvar. För hemska tanke...

det såg ut som att Zorro:arna skulle ta slut i köpladan. Sånt får inte ske. Behöver man en Zorro ska det banne mig finnas att tillgå. Inte ta slut. Går tydligen inte att lita på Zorro-leverantören. Men nu har vi Zorro-behovet tryggat för ett antal år framåt och sedan kanske han inte behövs på samma sätt.

Efter flytten har jag inte fått fatt på min fotoutställning. Finns ju ett antal kartonger att finna saker i när man flyttar. Men... med tiden så kommer allt fram och dit det ska. Och så min fotoutställning. Nu kommer den att få en hedersplats på mitt jobb.

Var annars? I kreativitet och kultur hör ju foton hemma. Lika väl som dans, musik, teater...

och jag får mer och mer det liv jag vill ha. Det mesta har gått som på räls sedan flytten,.. ja, innan också. Bara att pricka av på önskelistan. Både bostad och jobb och allt runt omkring det. Flyt kallas det. Eller gräddfil, kanske... som en del vill tycka lite avundsjukt. Men ingen behöver vara avundsjuk, det är bara att ordna till sitt liv och göra det man vill av det. För att bara sitta på rumpan och tro att det ordnar sig av sig själv... nej, så är det inte. Tyvärr. Man får nog ta tag i livet och göra det som man vill ha det. Ingen annan gör det åt dig och skulle någon annan börja rota i ditt liv och styra och ställa så blir det troligen inte rätt. Eller hur?

Jag är så nöjd med mitt och kära makes liv. Och än mer nöjda ska vi bli. Vi prickar fortfarande av saker på vår önskelista... och myser rart.

Nu ska jag äta äppelkaka och dricka kaffe tillsammans med den jag älskar. Det har vi båda förtjänat. Jag har jobbat klart för i kväll. Jobbet gick som en dans och var riktigt roligt. Och jag vet ju att jag passar för det arbete jag har. Så...

kaffeskål på er den här härliga lördagskvällen!

NORRDANS med Carmen - fin teater

I kväll var vi på lokal. Ingår liksom i mitt jobb. 75 minuter Norrdans-premiär på scenen. Inte att förakta. Röda mattan var utrullad utanför dubbeldörrarna och brinnande marschaller kantade vägen in på teatern. Detta kräver ju en premiär... Duktiga dansare och bra ljud och ljus. Sevärt. Nästa föreställning är på lördag kväll. Så ännu en chans att se detta.

Sedan följer föreställning efter föreställning i en lång räcka som ett fint pärlhalsband hela hösten. Den ena gobiten efter den andra. Vi avslutar med Pontares Midvinterland precis innan jul. Lyckligt lottade är vi. Och värda det.

Jag vill inte ha ett förhållande...

Jag vill inte ha ett Förhållande - det håller Mig tillbaka!

Jag vill ha en Bästa Vän jag kan Sova med, Älska med,

att se Film med, Resa tillsammans med, Utvecklas med,

och upp(Leva) med!

Jag vill ha en Bästa Vän, 

någon som jag kan Skratta med - och vara Kreativ med.

Någon som jag kan Anförtro mig till, öppna mitt Hjärta!

Någon som Alltid kommer att vara Där utan att döma!

Jag vill ha en Bästa Vän som jag kan Meditera med, 

Njuta tillsammans med - och Sjunga och Dansa med!

Jag vill vara Nära, Känna och Vibrera tillsammans med Dig!

En text jag hittade någonstans. Inte min. Däremot väldigt bra. 

Och precis så är det. Man ska inte hålla tillbaka varandra. Däremot hålla om, hålla av och hålla ömt. Och därför lever vi tillsammans. Min kära och jag. Och det kan inget och ingen ändra på. Störst av allt är kärleken!

Bröllopsklockorna har klingat

 Nu har vi gjort det!

Ja... det som de flesta inte trodde på. Två blir ett. Kära sambo har blivit kära make. Och jag har blivit älskade maka.

I lördags, 13 augusti 2016 kl 15.00... svarade vi ja inför domprosten i domkyrkan.

I bänkraderna satt släkt och vänner. Solen sken och vindarna var ljumma efter en regnig natt och en gråmulen förmiddag. Precis som vi bestämt.

Vi tågade in till Pink Floyds "Coming back to life" med en suverän kantor vid orgeln. Fotografen var på plats och jag har sett några bilder redan... helt underbara. En Pontiac Bonneville stod utanför kyrkan sedan vi vandrat gången tillbaka mot dörren och kyrktrappan till tonerna av Petersson-Bergers "Intåg i sommarhagen". Cruising runt stan och än mer fotograferande. Kvällen avslutades på lokal med god middag och samvaro.

Maken är en klok karl så han bytte ut sitt efternamn mot mitt. Moderna karlar gör så. Bröllopet hade som tema "blått"... eftersom vi gillar blått och i ringarna Flemming Uziel är en blå sten gömd.

Maken togs omhand och pysslades om av sin frisör. Jag fick smink och hår på mitt ställe. Klänningen och kostymen satt som en smäck på oss. Finskorna och klackskorna på. Blomkrans till mig och en likadan coursage till brudgummen...

och nu är vi gifta.

Tror att gästerna var minst lika lyckliga som vi... det formligen sken om dem. Bröllop gör något med människor. Tar fram de finaste sidorna. Så vist är det...

Fina dagar

tillbringade i huvudstaden. Hemma.

I Tegnérlunden.

Hotell på Kungsgatan. Mycket centralt. Äta grekiskt, sydamerikanskt och faktiskt även vanligt svenskt. Dricka gott. Strosa. Flanera. Uppleva. Andas. Leva. Nattsudda.

Gamla stan. Djurgården. Kungsträdgården. Tegnerlunden. Norra Bantorget. Haga norra. Junibacken. Fjärilshuset. Ja, det är en del av allt vi hann med i dagarna tre. Vackert väder hade vi tur med. Som vanligt. Faktiskt riktigt vackert. Helt underbart att flanera längs gatorna och bara njuta.

Fjärilshuset.

Hann handla en hel del också. I helt andra affärer än på bostadsorten. Lite lyxigt och flärdigt. Väl unt.

Lovat varandra en repris på denna resa. På samma hotell. Samma flanerande och levande livet.

Bästa maten, drickat och desserten var absolut på Supper Gården. Sydamerikanskt. Lite starkt. Oerhört gott. Lagom portioner som gjorde att man orkade gå vidare efter maten. På grekiska kolgrillen var mattallrikarna så stora att man lätt kunde föda två personer på en portion.

Grattis bloggen - 2 år idag!

Grattis bloggen... 

idag fyller du två år. Still going strong. 

Det firar vi med en vegansk morotskaka. Underbart god och lätt att göra. Den står i ugnen just nu. Ätbar senare i eftermiddag. Mums!

Den som reser får se...

En liten tur hit...

en liten tur dit...

tillsammans blir det ett antal turer. Småsemestrar. Tid för varandra... någon helt annanstans än där vi har våra bopålar.

Båda har vi en hemlängtan. Den följer vi. Kompassen pekar söderut. För vi har tagit ut riktningen. Noga. Och det kan aldrig bli för långt söderut. När vårt eget land tagit slut... så tar annat land vid. Hej, roligt att se er...

Så alltså... den som reser får se.

Och se vill vi göra. Uppleva. Leva. Känna. Det är viktigt att se det jordklot vi finns på. Och om de inte skulle räcka... så kikar vi på månen. Och Plejaderna.

Man skulle också kunna göra som flyttfåglarna. Leva i vårt fina land när det är just som finast. Och flytta till annat ställe under vintern.

Så... den som reser får väl se.

Till min älskade

Jag visste inte att du fanns 
fast jag hela tiden vetat det 
Genom hela livet har jag letat 
jag visste till och med ditt namn 
Fast jag inte visste att du fanns 
En dag stod du bara där 
som en uppenbarelse 
Fast jag fattade inget 
Just då 
bara hur märkligt rätt det kändes 
bekant och nära 
som rätt pusselbit i mitt pussel 
Dock tvekade jag 
vilket gjorde att högre makter 
trädde in på scenen 
Jag hade inget att välja på 
Det enda rätta var att följa mitt hjärta 
och det följer jag nu 
tillsammans med dig 
I evighet lovar vi varandra 
trohet 
i evighetens evighet
Den blå stenen 
i våra ringar 
är det hemliga tecknet. 
Jag älskar dig 
vi hör samman 
Igår 
Idag 
I morgon 
Alla dagar 
i evighet 

Hej och hå, till jobbet vi gå!

Jamen... sörrö...

så är det. De flesta arbetar och förtjänar sitt levebröd. Så ock vi. Och nu har vi båda arbete. Riktiga inkomster.

Gick ganska fort... så nyinflyttade vi är. Hann i alla fall landa och få ur så gott som alla kartonger. Att vissa är kvar på vinden beror på att vi ändrar lite på bostaden. Inget annat. Som latmaskeri...

fast även sånt behöver man. En människa är inte byggd för att arbeta dygnet om sju dagar i veckan. Ingen människa.

Tjoflöjt... vad bra vi är!

Det var vad jag var så glad över här!

Förlovningsårsdag!

Grattis till oss!

Födelsedagar på M/S Medvind

Lördagskvällen spenderade vi ombord på M/S Medvind.

Vi firade våra födelsedagar med en båttur, god mat och musik. Buffé med fisk i olika format och smaker. Ja, lite kött för den som absolut måste ha då.

Blev en riktigt trevlig tur över småguppigt vatten. Fast ombord märktes knappast guppen. Lagom med folk ombord. Trodde det skulle vara fullsmockat en lördagskväll i juni... men så var det inte. Fanns lite svängrum.

De gråa molnen hade hängt sig fast på himlen, denna lördag. Så också på väg till Sundsvall. Men... när vi stigit ombord på Medvind ändrade det sig. Fram kom en sol. Sken rart in över oss och över vattnet. Precis som vi bett om. Inte en droppe regn föll. Som vanligt fick vi vår önskan uppfylld. För visst... vi har tumme med vädergudarna. Bara att lägga in en beställning... så effektuerar de. Fast... jag har bett om åska några gånger... men då kom de av sig. Jo, det åskade ju på andra ställen. Kanske för att dessa ställen behöver blixtar och dunder... och rensning i energierna. Så är det.

I alla fall... en mysig fin kväll med min kära. Just för att det är vi värda. Och mer därtill.


Och den stora båt vi såg på färden runt med Medvind... den anlade just kaj i vår hemstad. Mitt framför ögonen på oss där vi satt på vårt kontor. Mysigt.

Bilden: Samsung Galaxy A7 gold, i väntan på att få borda båten.

Nej, det kommer inte att ske!

Det som vissa försöker att sära på kommer inte att delas på. Så... det är bara att glömma. För tid och evighet. Det som är menat att vara kommer att vara. I evighet. Amen, på det!

Birka

Birka kryssar i nordliga farvatten. Andra gången båten lägger till här. Blir en gång till vid midsommar. Första gången båten anlände var vi på annan ort. Den här gången var vi hemma.

Fast... båt som båt. Vi har ju åkt stor båt förr och jag har sett stora båtar förr.. så jättemärkvärdigt var det väl inte. Dock bra att storbåtarna även tar sig till nordligare trakter... inte bara gnider runt i vattnen söderut. Finns ju mycket fint att se även här i norr.

Josef var intresserad av sånt som har motorer.

Först brummade han och kikade på bilar hemma hos oss... sedan knatade vi faktiskt iväg för att glo på båten. Jodå, Josef var väl lite imponerad... men mest imponerade tåget som kom och en långtradare, samt lastbilen som startade och körde iväg vid Fresks.

På vägen hem var det bara blommor som var intressanta. När vi går på den smala trottoaren hinner han nypa av blommor på buskar som sticker ut i vägen. Blomma. Sitter han och mässar. Mäkta imponerad av något så fint.

Bilder: Warglycke Foto & Samsung Galaxy A7, från mitt Instagramkonto

Resumé

Jag är stark

Jag klarar mig själv

Jag går min egen väg
Resumé
Över livet
Jag har min egen trygghet
Inom mig
Behöver inte köpa den
Jag är stark
Som diamanten
Lika lysande och självklar

Foto från Paradiset, där jag och mammas kusin en gång vandrade. Jodå, det heter faktiskt Paradiset. Ser ut som det också. Och var ska jag inte vara... om inte i... Paradiset på jorden. Ligger på rätt plats i vårt avlånga land också.