Jag tycker inte om Gud...

Var på julsångsgudstjänst med engelsk förebild, "Carols vid Betlehem", i Domkyrkan. Fint. Med körsång och prästprat. 

Delar av prästpratet gillade jag inte. Delen där Gud bestraffar och kräver offer. Den Guden gillar jag inte. Jag tror inte att allas vår Gud vill straffa, döda och förstöra för oss människor. Jag tror inte att allas vår Gud vill att vi ska offra... varken söner eller döttrar... eller något annat. 

Vi är alla Gud. Av Gud. En del av Gud. Kärlek. Den Gud som straffar, han finns i Bibeln och i kyrkans prat, men den Gud finns bara där. Det är mänskligt påhitt att Gud vill straffa oss för diverse synder eller inte synder. Det är mänskligt påhitt att vi ska offra någon eller något. Ungefär som att offra sin högra hand för att någon säger det. För att vädret ska bli bättre, eller att få utdelning på Tipset. Lika befängt. 

I kväll såg vi en bra film på Netflix. The schack. Se den. På tal om Gud ovan, så handlar denna film faktiskt också om Gud. Och oss människor. Vårt sätt att se på saker. Och vårt sätt som vi lärt från kyrkan och bibeln. 

Här kan du se en trailer. Jag rekommenderar att se filmen i sin helhet.

Nu har vi vänt ett blad igen

Juni gick och juli har anlänt.

Juni innebar... jobb. Men också en hel del annat. Födelsedagsfirande. Midsommarfirande...

Petter the Cat

Midsommarblomster, vid en stuga vi hyrde över midsommarhelgen. Underbart mysigt. Verkligen värt allt. 

 Soligt. Varmt. Mysigt. Avkopplande. Vederkvickande. Ja, det finns nästan inte ord för hur bra det var.

 Tuna kyrka. En kyrka vi besökte och beundrade. Fin utsikt över Ljungan... också.

 Ljungan.

 Den här filuren hittade vi vid en promenad. Den låg kvar till några andra kom skenande, och skrikande, och skrämde bort den. 

Vackra Färgätmigej på Ljungans strand.

Garaget var något för litet för bilen... men det gör inget. Den passade så bra in där den stod. Och den vita färgen matchade hundlokablommorna väl. Juni innebar också tid för en ny bil. Jag är nöjd. Maken är nöjd. Alla är nöjda. Precis som det ska vara. 

Kanske sitter väl en och annan där ute och surar, men vad sjutton... gör nåt åt det då. Jag kan inte leva det liv andra vill att jag ska leva. Jag måste få leva mitt liv. För det är bäst för mig. Så gör det som är bäst i ditt liv, så blir det bra och du blir också glad och trevlig. 

Nu har vi juli och semester. Massa aktiviteter går av stapeln. En del kommer väl att så småningom hamna här, men inte allt. Lite tid kan det också ta, för vem har inte all tid i världen?

Möte med två virtuoser - Janne Schaffer och Markus Wargh

Så har vi då avnjutit ännu ett högklassigt mästarmöte. Janne Schaffer och Markus Wargh. En gitarr och en orgel. Och som de kunde låta. Ståpäls hela vägen runt om. Domkyrkan var full av diggande människor...

fast gubben bredvid mig gillade nog mest att slicka och suga på sina egna gaddar, fisa och sova. Ytterst äckligt. En och annan hade mobilen på och det ekade mellan kyrkväggarna när de ringde... Janne Schaffer sa till en att hälsa till den som ringde. Några hostade så taket höll på att lyfta.

Men... det var helt magiskt. Att ljud ur trästycken och metallbitar kan låta så fint och angenämt. Musik ska avnjutas med artisterna fysiskt närvarande. Och nu för tiden är vi så lyckligt lottade att vi kan avnjuta både ett och annat och även ett tredje nästan när vi vill. Musik, teater, film... uteliv. Jajamen.

Du skall älska din nästa såsom dig själv

Allt vad ni vill att människorna ska göra för er, det ska ni också göra för dem. Matt 7:12

I kyrkan idag talades om "medmänniskan". Inte om allt ont och dumt man ofta gör varandra... utan om allt gott man istället kan göra för sina medmänniskor. Sympati och empati. Älska sin nästa som sig själv. 

Ja. Älska sin nästa som sig själv. Och nästan är inte bara ditt barn, din respektive eller ditt husdjur. Din nästa är alla andra. Utan åtskillnad. Utan krav. Utan villkor. Bara älska. 

Älska sin nästa som sig själv. Idag tror jag det är få som ens älskar sig själva... om vi ska se hur världen ser ut. Det verkar istället vara hat och avund som styr det så kallade "älskandet" som många håller på med. 

Känner till en hel del människor som inte älskar sig själva... för de kan inte visa kärlek till människor runt omkring dem. Det enda sätt de vet om är hat. Hat och avund. Hat och hot. Hat. Hat. Hat. Hur kan detta hatet ha gripit tag i de människorna på det sättet. De föddes utan hat. Ingen har ju det med sig från början. Varför då någonstans på vägen hugga tag i det och hålla fast krampaktigt? Verkar ju lite stolligt minst sagt. Inte så lite stolligt heller. 

För hur kan världen bli bättre om hatet växer? 

Här sitter människorna i sina bostäder och har en massa åsikter. Hatar och gnäller. Lägg ner det! Sluta hata. För egentligen bevisar du ju bara hur illa ställt det är med din egen kärlek till dig själv. Illa. Om det ens finns någon kärlek i hjärtat ditt? Varför hata sina medmänniskor den lilla tid vi ändå har på vår fina jord? Är det inte lite larvigt... ja, rent ut sagt löjligt? Det enda som händer är ju att du mår pest och blir ful. Är det något att stå sig efter?

Nej, Sluta hata. Sluta bråka. Sluta tjafsa. 

Börja älska. Både dig själv och dina medmänniskor. Vi är alla här på grund av kärlek... för att sprida kärlek. Kärlek kan inte bli fel. Och då menar jag inte att du ska gå ut och rasera äktenskap och förhållanden. Det är inte den kärleken du ska ta till dig. Du ska visa den kärlek som faktiskt bor i ditt hjärta. Din kärlek till medmänniskorna. De du delar bostad, trappuppgång, kvarter, jobb och... ja, hela livet med på olika sätt. Gäller även kassörskan i mataffären, den unga killen på bensinstationen, uteliggaren, tiggaren, den som kommit hit från annat land och kanske inte ser ut som du. För hur ska alla kunna se ut som du. Vi är alla unika och ska se olika ut. Det är det som är vitsen. Vi ska tycka och tänka på vårt eget sätt... och med det menas inte att vi ska hata och utesluta. Vi ska visa älskvärdhet och kärlek. Respekt. Inget annat. 

Och du...

du ska älska din nästa som dig själv.

Hur har du det med självkärleken? Älskar du hela dig själv? Kan du titta dig rakt i ögonen i spegeln och säga att du älskar dig... och göra det tusen och en gånger... och att det faktiskt är sant. För om du inte kan det så kan du inte älska din nästa heller. Då är det dags att börja öva på kärleken. Morgon, middag och kväll. Kanske även däremellan. 

Så... älska din nästa som dig själv! Förlåt dig själv för att du missbrukat din kärlek och börja älska dig själv och din nästa. 

Cellminnen är intressanta

Läser om cellminnen. Sådant vi har med oss från tidigare liv. För oavsett om och vad man tror om tidigare liv så har vi alla cellminnen. Ja, även från det här livet.

Intressant att läsa om. Och tänka sig att vetenskapen inte riktigt insett hur komplicerade vi är. På alla håll och kanter. Utan och innan. Högt och lågt. Under och över. Kroppen är liksom inte bara en kropp och punkt slut där. Kroppen är så mycket mer... liksom hjärnan och psyket.

Finns massor att läsa om ifall man vill och är intresserad. Är man inte det så får man väl låta bli då. Vi alla har ju ett val.

Själv vet jag absolut och precis vad jag vill läsa om. Som cellminnen, drömmar, kulturer, religioner, sammanhang, hjärnan, shamanism... och mycket mer. Jag vet vad jag tror och vet. Lika som du vet vad du tror. Och alla får tro som de vill.

Fönstret hittade jag i en gammal kyrka. Den används bara för vigslar och dop. Står i ett friluftsmuseum. Brukar gå in där emellanåt och beundra alla målningar. Se på det fantastiska ljuset som fullkomligt vräker sig in från de stora fina fönstren. Tänka på och känna hur det kunde varit här... säkerligen ganska kallt om vintern, och skönt att svalka sig om sommaren. Tänka på om prästen dundrade fram orden i sin predikan... eller om han smekte församlingen medhårs i sina texter. Brukar också tänka på hur fantastiskt duktiga hantverkare var förr. Tycker faktiskt inte att det är så jädra duktigt att sitta i en maskin och på så sätt få ihop ett hus. Vägg på vägg, som klossar. Det är förenklat arbete. Visserligen bra, för nog var det tungt och jädra besvärligt många gånger förr.


Boken jag läser heter - Helande minnen från tidigare liv av Atasha Fyfe.

År 2015 är lagt till handlingarna...

men än finns lite att säga om det året... evenemang, minnen, företeelser...

som Luciakröningen i Domkyrkan i Härnösand. En fullsmockad tillställning. Passar alldeles utmärkt att visa upp så här på nya årets första dag.

Kyrkan var fullsatt, man fick hålla in armbågarna för att alla skulle rymmas... även om det kan se glest ut på några av bilderna... det är lögnaktiga bilder.

 Fönstren var vackra med tända ljus.

 I väntan... på Lucia och hennes tärnor och stjärngossar. Domprost Tor Frylmark kontemplerar...

 2015 års Lucia Emilia Flinckfeldt och domprost Tor Frylmark. Ljuständning.

 Lucian...

Bara en del av alla deltagare.

Juldagen 2015

Julotta. Tidig morgon. Tända ljus. Predikan om att inte hata. Julpsalmer. Vacker kyrka. Vårväder ute.

Varde ljus...

Det lugna livet på landet

Livet på landet är som en enda stor gäspning. Stillastående och innehållslöst. Urvattnat och trist. Enahanda. Det enda som gör att man vet att dagarna går är att solen går upp, solen går ner... och månen går upp den också. Det är väl det enda som är upp. Ungefär.

Jodå. Så är det säkert i en hel del små byhålor på landet. Enahanda. Trist. Stillastående...

men jag kan berätta om annat. Om rena vilda västern. Eller till och med värre än vilda västern. Ett herrans liv. Kanske heter det hellre ett oherrans liv. Fast de går ju i kyrkan. Vad de sedan gör när de inte är i kyrkan... är inte speciellt kyrkligt och vänligt.

I den lilla byhålan lever man inte alls som bibeln och kyrkan lär. Här lever man ofta ett våldsamt liv. En tar bilen över broräcket som sträcker sig över den lilla bäcken. Genar rakt in i ett hus, över en lyktstolpe och diverse annat.

Ännu en annan tar sin bil och kör med berått mod rakt in i ett hus där en förening hade sitt kontor. Pang! Rakt in i väggen bara. Backar. Kör rakt in i väggen ännu en gång. Backar... och gör om samma sak igen. Resultatet blev att köket blev delvis obrukbart. Köksskåpen gick efter den smällen inte att stänga. Där fick de hänga och flagga på vid gavel. Hen kör sedan ut från området och ställer sig vid grinden och glor. Med motorn igång. Efter ett tag drar hen iväg, för att snart återkomma och bråka utanför.

Man kan även roa sig med att köra runt och försöka jaga andra bilförare. Låtsaskrocka med dem. Ställa sig i skymundan och sedan kasta sig ut på vägen och köra som en vansinnig.

Inte många lyder trafikskyltarna som numera påbjuder 30 och 40 km i timmen som högsta hastighet. Vadå... om några småungar blir överkörda... det är ju bara att skaffa nya... finns så många ändå.

Sen finns det de som man inte vill ens vara tillsammans med...

sådana som man inte vill ta i med tång ens. Inte vill se eller höra. Sådana tar till våld. Fysiskt våld. Med olika tillhyggen... ibland till och med vapen. Drar sig inte för att försöka kasta andra utför en lång betongtrappa. Baklänges. Genom att med full kraft rusa fram och hårdhänt knuffa till den person den vill skada. Ingen tanke på att det kan bli dödlig utgång. Eller kanske det var tanken... Vissa går runt och sparkas... som jävla hästar. Fast hästar har mer förstånd än att sparkas till höger och vänster bara för att de kan sparkas.

De flesta är dock smygvåldsamma... pratar skit och än mer skit. Och när skiten tagit slut hittar de på så kallade sanningar. Som dock bara finns i deras förvridna skallar. Att styra och ställa med andras liv verkar vara den största fritidssysslan. Störa och förstöra. Och kan man inte få tag på personen i fråga i verkligheten så tar man bara fram sin sketna mobil och fortsätter sitt verk där. Och så vidare... och så vidare...

Jag skulle kunna berätta massor. Från en liten by på vischan. Jädra kärringar hela högen! Inte undra på att det finns material till böcker och filmer... bara att titta på verkligheten bortom ära och redlighet. Finns hur mycket som helst att ösa ur.

Det lilla underverket är döpt

 Lillprinsen är nu ordentligt döpt. I domkyrkan. Ska det vara så ska det vara. Lördagen var solig och helt underbar med ljumma vindar, blå himmel och knappt ett moln att hitta. Lagom varmt. Glad och god var gossen under hela ceremonin. Inget gråt och ingen tandagnisslan... ja, än har han väl inte så mycket till tänder men det kommer väl. Brukar göra så på småttingar.

 Efter dopet krävdes en liten tupplur... och en saga på det. Lite mat och så var den lille prins Josef på banan igen. Charmade alla han såg.

Och lyser solen... då ska man ha solglasögon. Eller hur, bonusmorfar?
Lillprinsen snackade ganska friskt och spanade in alla doppresenter med iver och frenesi. Många presenter blev det, både i form av paket och pengafonder för kommande äventyr.

Både mormor och bonusmorfar höll i kameran, så den lille är ordentligt förevigad... både i kyrkan och på dopkalaset. De lyckliga föräldrarna är vederbörligen gratulerade. Nu väntar vi på kommande månadsfotograferingar och den stora dagen då underverket blir ett år. Då blir det "smash the cake".

Näringsrika vandringar - Ta av dig skorna, människa!

Barfota
vandrar jag över Moder Jords hud
finner näring

Ta av dig skorna, människa. Och må lite bättre.
Ja, jag menar vad jag säger. Ta av dig skorna. Gå sedan ut. Rakt ut i Moder Jords vackra natur.
Vandra. I takt med din egen trumslagare. Vandra. I lagom takt. Följ trumslagaren som anger din egen takt.

Ta av dig skorna, människa. Må lite bättre.
Fyll dig med Moder Jords näring. Jorda dig. Känn välmåendet.
Erkänn för dig själv att det var faktiskt skönt. Normalt. Naturligt. För vi alla är naturbarn. Även du! Bara det att du glömt det.

Ta av dig skorna, människa. Jubla och gläds.
Dansa om du känner för det. Ta emot sol, ljumma vindar, gräsets doft...
Stanna upp. Känn. Lev. Andas. Och följ din trumslagare.

Ta av dig skorna, människa. Våga vara ditt rätta jag. Våga vara det naturbarn du faktiskt är. Våga.
Världen idag består av så många rädslor, så många inbillade tankar om hur vi ska vara... annat än de naturliga Moder Jords barn som vi ändå är.
Gå utanför boxen. Fyrkanten. Gå utanför. Finn dig själv. Må bättre. Väx och grönska. Väx.

Ta av dig skorna, människa!

Orgelkonsert med många besökare

Var på orgelkonsert i Själevads kyrka på  påskdagen, 5 april 2015. Håkan Dahlén spelade tillsammans med notbladsvändare Erik. På repertoaren stod musik av Johannes Brahms, Felix Mendelssohn Bartholdy, Robert Schumann och Franz Liszt.

När Håkan spelade fick jag sådan lust att titta mot trappan upp till predikstolen. Gång på gång. Kunde inte låta bli. Vad jag först såg var ett grått dis som rörde sig sakta fram och tillbaka. Fanns inget som kunde göra det gråa diset inne i kyrkan.

 

Visade sig att en ung kvinna höll till där, småfnissande. Hon travade upp och ner i trappan, iklädd lång vid klänning med åtsittande urringat liv och med konstfullt uppsatt blont hår, ungefär tjugoårsåldern. Ville inte engagera mig i henne, ville lyssna på musiken... så jag bad henne att återkomma. Och sa att jag skulle vilja få henne på bild efter spelningens slut. 

Om jag lyckades... tja... jag har inte på år och dag lyckats att få ljuset att spela mig ett spratt i objektivet... så... varför idag. Inte heller första gången jag fotar konstiga saker... har många bilder med ansikten och annat på.

17 orglar - 17 berättelser

Såg i en lokal tidning att det skulle vara orgelkonsert i Nätra kyrka på lördagskvällen. Insåg att om konserten skulle bevistas så skulle Melodifestivalsgrunkan få stryka på foten. Lätt val. Åkte till kyrkan.

Sven Edsfors från orgelklubben Vox Humana presenterade orgellegenden Erik Lundkvist, bördig från Nätra, som denna kväll skulle spela och berätta om orgeln. Att Erik kunde spela och väl hantera en orgel fick vi verkligen bevis för. Att han sedan satt på en massa orgelkunskap fick vi också uppleva. Han berättade gärna.

Här var vad Erik spelade för oss. Bäst gillade jag den belgiska och franska musiken... och naturligtvis kände nog alla igen sig i både det första och sista musikstycket.

Erik berättade...

och spelade...

Avtackades med blomsterkvast och applåder.

 Här är skivan Erik och Sven talade sig varma för.

Väl värd att lyssna på. Mäktigt, klart och fint ljud.

Efter att Erik var klar med sitt framträdande fick intresserade ta sig en närmare till på orgeln. En ung kille spelade lite för oss som var kvar. Inte alls fel!

17 orglar - 17 berättelser


Klicka på bilderna för större visning!

Musik i Domkyrkan

Söndag 21 december var vi i Domkyrkan i Härnösand. Orgelmeditationer spelades. Nio stycken. Herrens födelse av Olivier Messiaen.

I väntan på spelemannen. Tyvärr blev vi bara femton stycken åhörare. Fast kyrkan var full ändå... av de som inte de andra såg.

Stilstudie i orgelspelning. Kolla benföringen.Tyvärr var det sjukfall och ledighet bland vaktmästarna så att det blev inget ljusspel, som förra julen. Det var synd, för ljusspelet var vackert och inramade musiken väl.

Stilstudie i handföring. Ibland gick det undan. Lars G Fredriksson hanterade orgeln med bravur.

Regnbågsmattan.

Domkyrkan. Väl belyst.

Domkyrkan från en annan sida.

I en kyrka nära dig...

 W & W på turné

Söderbärke kyrka

Mer om kyrkan i ett senare inlägg.