Drömfångare - som en vit brud

 Kreativiteten ville göra en drömfångare. Vad hade jag att sätta emot? 

 Jag ville ju också göra en drömfångare. Så vi, kreativiteten och jag, satte igång. 

 Solen sken så rart, den där dagen. Ledig dag var det också. 

Även om det inte syns på mobilbilderna, så är nätet dekorerat med röda rubiner. Samt att det är röda pärlor och andra inslag i det som hänger ner. Vita fjädrar naturligtvis. Som en vit brud i vacker höst.

Finkofta

En finkofta vill jag ha till mina fina långa klänningar.

Har ju ett antal maxiklänningar nu. En del av dem har bara smala axelband. Ibland vill jag vara lite mer klädd, om det är svalt eller om det inte anses propert att vara ganska naken upptill om axlarna. Man får ju ta seden dit man kommer. Eller hur?

Den här kommer att göras i ljust blått och mörkare blått. Rosa är fint och jag passar i kall rosa... men just nu är det blått den ska stickas i. Kanske blir det även en rosa senare.

Den här stickas med två garn. Tror det blir fint. På det virkas det till lite pynt. Sedan en knapp och så var man kalasfin.

Inte alla gånger man behöver en längre kofta. Bara en hjärtevärmare...





Tänkte även att denna söta hjärtevärmare passar offerkoftebärare bättre än just... offerkofta. Går också att byta till istället för butterluva och surstrumpor.

Rassla min skallra, dallra min drömfångare, vandra min stav

I mångt och mycket tycker jag om att göra mina egna saker. Få mitt stuk på dem och min energi i dem. Jag har alltid tyckt och tänkt så. Och kommer att fortsätta med det. Både tänket och tillverkningen.

Shamanskallran gjorde jag en sensommarhelg, i Dalarna. Färdigställde med en nyckel och med målningen hemma. Skallran går i björnens tecken. Björnkraft. Björnenergi. Och min energi. Helande renande energi.

Ormpinnen, som jag inte har på bild... hittade jag i skogen. Den ropade och jag hittade. Vandringsstaven, som jag inte heller har på bild... stod också i skogen och ropade. Till och med så att jag och min kära hittade varsin vandringsstav. Går inte med vilken stav som helst. Den ska "tala" till den som ska ha den.

Drömfångare har jag gjort. Några stycken. Kraftfulla. Energirika. Gjorda för sitt syfte. Inga plastgrejor, utan energi. Riktiga naturmaterial fulla med energi och under tiden jag gör dem fyller jag dem med vad de ska arbeta med. Och arbetar gör de. Jag har själv sett dem i arbete. Intressant. 

Material hämtar jag själv i naturen. Väldigt mycket hittar jag, eller får hjälp att hitta. Fjädrar, stenar, grenar... ja, allt som kan behövas. Tagel, som representerar kvinnan, fick jag från hästar jag känner. Fattas bara något som representerar tjuren.

Ja, och så vidare...

Mycket material har jag. Mer kommer. När jag behöver det. Det förlitar jag mig på. Brukar alltid fungera. För jag är lyckligt lottad.

Nu ser jag fram mot långa mörka vinterkvällar då flitens lampa kan få lysa... inte bara med kursmaterial och Josef-stickning... utan med naturmaterial och min intuition och energi.

Styla om tomten

Nädå, jag stylar inte om tomten. Den är så bra som den är. Däremot är det den enda med lagom stort huvud för att prova björnmössan.

Tomten har min Mor tillverkat. Ganska stor.

Mössan har jag virkat efter ett Järbo-mönster, mössa B. Men jag har min vana trogen modifierat den en aning. Gjort den en anings aning större i omkrets. Gjort nos, som sys dit tillsammans med vadd. Naturligtvis broderat mun och nosspegel på den. Virkat ögon och öron och sytt fast. Noga. Garnet är Järbo Lady. Detaljerna i samma garn och en snutt brunt dubbelt Piggelen.

Nu kan hågad bebis ta på sig den och vara up to date.

Jag hatar majonnäs!

Mitt jultal i år handlar om...

majonnäs.

Jag hatar majonnäs. Fast egentligen ska man väl inte ta sådana ord i sin mun. Som majonnäs... och hatar. För det finns ju det som faktiskt graderas som värre än majonnäs. Eller i alla fall lika illa, som majonnäs. Som hat. Krig. Våld. Lögner. Förtal. Ja... listan kan bli lång.

Mördare, pedofiler, psykopater och allt annat tvåbent som inte kan vara medmänskligt och rart hör också hemma bland... majonnäsen. Mordbrännare i moskéer... till exempel. Och de som krigar för att de tror att deras gud vill ha krig. Den gud vi faktiskt alla lyder under vill inte alls ha krig och elände. Det är ett mänskligt påfund. Vi är födda för kärlek. Inte majonnäs och annat skit.

Jag tror att majonnäs är ett av Satans påfund. Alltså.

För hur kan något som luktar så satans illa anses ens vara ätligt? Hur kan folk i tid och otid smörja kråset med den sörjan? Ett stinkande klet som gör folk dåsiga och får dem att tänka sakta. Som dessutom gör att gallan ställer sig på tvären och ropar högt på hjälp av sjukvården. Nej, det kan inte vara av godo att ens tänka på majonnäs. Så...

varför ha det i så många recept?

Jag ville ha ett recept på rödbetssallad, till jul. Ätlig rödbetssallad. Som jag kunde äta utan att spy och åka ambulans till närmsta sjukhus. För ingen vill ju fira jul på sjukhus. Mer än kanske de som verkligen är sjuka och vill bli bättre i kropp och själ. Fast säkerligen vill även de vara hemma i sin familjs famn. Jaja...

Att ens tänka på att köpa rödbetssallad är inte att... tänka på. Nej. Så jag googlade. Hittade mest skitrecept. Nej. Inget recept innehåller skit, på riktigt. Däremot majonnäs. Och det var ju för mig liktydigt med skit och annat skit. Läs ovan.

Frågade på Facebook. Mja, några hade bra förslag och en tyckte att jag skulle... googla. Jag som inte ens visste vad en rödbetssallad skulle innehålla mer än den förhatliga majonnäsen... och rödbetor. De recept jag hittade när jag googlade innehöll lite av varje och var olika. Så vad ska vara till en riktigt rödbetssallad? Till sist kom min veganska vän till min räddning.

Sojamajonnäs.

Fast där kom det hatade ordet igen. Dock inte stanken från majonnäsen. Inte den underliga färgen heller. För jag hittade en sida med veganska recept när jag... googlade på... soja-majonnäs. Jag tackar min veganska vän, och internetsidan, för massor av goda recept som ger... ä t b a r mat. *jublar*

Så till affären. Skulle de ha sojamjölken jag behövde? Japp. Det andra fanns också. Hem och laga till... rödbetssallad. Funkade riktigt bra. Men jag var misstänksam upp över hjässan... över den där majonnäsen. Skulle den stinka så jag mådde illa? Skulle den smaka lika illa som vanlig jädra majonnäs? Nej, är svaret på frågorna.

Nu... med facit i hand... så blev det en riktigt jädra god rödbetssallad. Och legymsallad. För jag som hatade legymsallad förr... gjorde en riktigt god sådan. Med soja-majonnäs. Så jädrar i min lilla majonnäs-sallad vad bra det blev.

Bara det att jag skulle behöva döpa om soja-majonnäsen till ett finare namn. Går inte att gå runt och tala som om jag talade om den Lede och världskrig... eller en psykopat och våldsman.

Så...

fram för ett finare namn till kletet man har i olika kletiga sallader. Och fram för mer veganmat till folket. Då sluppe vi nog mordbrännare och våldsverkare. För ingen kan må bra av ägg med kletig majonnäs på... som stinker som något från helvetet.

Jag har talat!

Lev väl, folket!


Och min bild har inget med jultalet att göra. Egentligen. Det är bara en lång bro i juletids skymning. För den vetgirige kan jag berätta att det är Högakusten-bron. Och jag satt i en bil. Som passagerare. Annars kan jag inte hantera en tung proffskamera.

Julkuddar

Jag har mina egna idéer om hur det ska se ut vid jul... och annars också. Alltså fixar jag det jag ska ha själv... för det finns inte att hitta i affären.

Här är enkla julkuddar som ändå pryder sin plats i soffhörnet. Jag har klippt till kuddfodralen, målat på dem, sytt ihop och satt dit tofsar.

DIY - för dig som vill göra ett par egna:

1. Du behöver en text. Jag hittar på mina egna texter.
2. Tyg, som är tvättat för att eventuell stärkning ska försvinna ur tyget. Jag har använt ett linneliknande vitt tyg.
3. Innerkuddar.
4. Mät innerkuddarna och klipp till tyget till kuddfodralet. Glöm inte sömsmån. Räkna också med stängning på baksidan, eller bara omlott. Sicksacka gärna kanterna innan du börjar hantera tyget mer.
5. Textilfärg och schabloner. Jag hade metallschabloner som jag använde, ganska stora. Man kan också texta på fri hand. Jag gjorde också lite stjärnor, eftersom jag älskar just sådana. Textilfärgen stryker du sedan fast på baksidan av tyget när du är färdig med texten och färgen torkat. Detta för att färgen inte ska försvinna i tvätten. Naturligtvis tvättas dessa i 40 grader, om man inte vill att texten ska bli lite "shabby chic".
6. Sy ihop kuddfodralen. Glöm inte eventuell knäppning på baksidan. Jag har kuddfodralen en bra bit omlott och tre knappar och tre öglor att knäppa med (inte på bild).
7. Gör tofsar. Vira garn runt en kartongbit i lämplig storlek. Knyt tofsen i toppen och knyt även en "midja" lite längre ned. Trimma till slutet på den. Trä fast den i kuddfodralshörnen med t ex synål. Knyt på insidan.
8. Pressa på kuddfodralen lite så de inte är skrynkliga.
9. Klä på kuddarna.
10. Beundra vad du just tillverkat!

Tyget behöver inte nödvändigtvis vara vitt och textfärgen svart. Det väljer du själv vad du vill ha. Men vitt och svart på detta vis ser ändå julaktigt ut, tycker jag. I mitt hem. Passar in i min stil.