I am the storm!

Ulf Lundell - Kärleken förde oss samman

En av våra låtar. Med bästa Ludde. Så sann... så riktig.



Idag är det bara du och jag

idag är det bara vi två

du är min och jag är din

och kärleken förde oss samman...

Så jädra härligt!

Att ha flyttat.

Från det som bara drog ned.

Från dåliga energier av alla de slag. 

Till det som lyfter en.

Till goda energier av ljus och godhet. 

Så jädra härligt!

Hela livet lyfter.

Det går att andas fritt.
Det lyser en varm sol över oss.

Nutid.

Framtid.

Alltid. 

Så jädra härligt!

Och tvärtemot alla olyckskorpar som dömt till evig förtappelse.

Så är det inte.

Det är ljust och glatt. 

Det är kärleksfullt och gott.

Det är evig kärlek.

Inget kan skilja oss åt.

Så jädra härligt!

Älskar att hata eller hatar att älska?

Vare sig du älskar mig...

eller hatar mig...

så har du gjort en plats i ditt hjärta för mig.

Likaså i dina tankar.


Har du tänkt på det?

Man kan tro att jag har en kreativ sida...

 Jodå, många strängar har jag på min lyra. Mer än du kan ana.

När jag var så liten att jag inte ens börjat skolan ville jag att Mor skulle lära mig att virka och sticka... för att inte tala om hur gärna jag ville låna symaskinen. När jag inte sysslade med detta tillverkade jag små böcker av tillklippta pappersark som jag handsydde ihop, sedan skrev jag små, små bokstäver i dessa böcker. Små historier. Som grädde på moset ritade jag foton till. Då hade jag ingen kamera.

I trädgården ville jag också vara, odla och pyssla. Se hur det växte och frodades. Stort som smått. Även vissa ogräs tyckte jag kunde få växa, de var ju snygga och utgjorde en pittoresk del tillsammans med det övriga.

I naturen var jag också. Som den vetgiriga unge jag var måste allt undersökas och upplevas. Titta bakom varje blad på växterna... och se på sjutton, även där bodde olika små kryp och hade sin vardag. Lärde mig massor om insekter och andra djur, om växter och träd. Inget fanns som jag inte kunde.

I skolan var jag mycket intresserad av geografin. Hur vårt avlånga land såg ut. Tyckte att jag bodde i en så fin landsände, där jag bodde. Och fortfarande tycker jag den är så fin. Den landsände som är mitt hemma. Fint är det för övrigt i Sverige också. Inte tu tal om saken... men ska jag tala om det jag har rötterna i så blir det inte där jag bor nu.

Slöjden och bilden var två av mina favoriter tillsammans med svenska, matte och religion... samt geografin jag nyss nämnt ovan. Jag slöjdade i parti och minut, både sy och träslöjd. Lika kul vilket. Och alstren var många. Jag kunde ju redan det mesta inom både stickning, virkning och sömnad... i alla fall det som slöjdlärarna ville lära ut... så jag gjorde lite som jag ville. Sydde mer avancerade saker än de andra. Gjorde sylärarinnan gråhårig i förtid med mina krav på något som var en utmaning för mig. Tänk bara om jag hade haft kvar foton av allt jag gjort genom alla år. Uj!

Träslöjdsläraren rev sitt hår och suckade... lät mig göra vad jag ville. För även där hade jag lite förkunskaper... i alla fall mer än vad vi normalt skulle ha. Både Mor och Far hade där bidragit med kunskaper. Bildläraren var också en av dem som rev sitt hår i förtvivlan... Mor är duktig på att teckna och hade även där lärt mig så jag kunde mer än vad jag förmodades kunna och vara bra på.

Inte heller svenskaläraren hade det lätt. Jag var snabb. Hade rätt. Alltid. Skrev uppsatser som var kilometerlånga och fulla med underfundigheter. Rättstavning var det ingen som slog mig i. Hur många test vi än fick så var jag den enda med alla rätt. Alla gånger. Språkpolis, är jag. Var jag. Någon måste vara det också.

Matteläraren hade det inte lättare. Jag var snabb. Jag förstod matte. Jag gillar matte. Tyvärr fick jag inte svårare uppgifter bara för att jag klarat de lätta snabbt och elegant. Synd det. Fast många tycker och tänker att flickor/kvinnor inte kan med matte. Inte kan räkna. Är dåliga på det. Inte jag. Multiplikationstabellen, huvudräkning... baggis. Formler och beräkningar. Baggis. Ge mig lite utmaningar...

Religionen blev nog ett favoritämne det med på grund av läraren. En berest man som kommit i kontakt med många olika religioner och kunde berätta på ett bra sätt. Än idag minns jag det med värme.

Alla dessa ämnen kom att bli mina toppämnen. Högsta betyget knep jag. Och än idag är det vad jag gillar... det jag gillade och var bra på när jag var liten. Det har inte förändrats... jo, jag är bra på än fler saker nu i vuxen ålder... men mitt intresse ligger fortfarande kvar i det som fanns när jag var bara metern hög.

Filten har jag virkat med en sorts mormorsrutor med stjärnor. Sockorna som nallen har är också virkade. Täcket är sytt av fyra olika tyger. Länge har den rutiga biten med bilar legat och väntat på att få kanter och baksida... nu har det hänt.

Vad ska du bli när du blir stor... då?

Ja. Det var frågan. Svaret har jag redan givit... för länge sedan. Jag var bara en liten spetig flickunge när jag gav svaret. Men...

svaret dög inte. För man kan inte vara konstnärlig och få arbeta med det om man inte heter något som Lindström, Chagall, eller nåt liknande. Man måste nog också heta något som Shakespeare eller Tranströmer...  kanske till och med Klum eller Nilsson.

Egentligen tror jag inte att det betyder något vad man heter för att få göra det man vill. Ibland är felet att man är kvinna. Eller man. Andra gånger är felet att man är i fel ålder. Nu för tiden verkar de flesta vara i fel ålder... oavsett ålder. Varken unga eller medelålders får arbete. Mest arbetar nog pensionärerna idag. En del med lön och andra utan lön.

Många unga och medelålders är tvingade att arbete för en usel fickpeng... det kallas "arbetslinje". Som i nazi-tyskland. Där "arbetslinjen" ledde till en för tidig död. Det var det enda avancemanget i det landet. Speciellt om man inte var så kallat "renrasig". Och vem är det? Renrasig? Den människan finns inte. Överallt är vi uppblandade genom alla år människor har funnits. Men det var inte det jag egentligen tänkte på...

jag tänkte på vad jag ska bli när jag blir stor. Jag vet. Det är hur lätt som helst. Däremot är det inte lätt att övertyga sin omgivning. I skolan... var det lätt. Där såg de vad jag brann för. Vad jag hade lätt för. Vad som var enkelt och rätt. Mina ämnen var svenska, matte, religion, slöjd och bild... där jag lade beslag på högsta betyget. Därmed inte sagt att jag var dålig i de andra ämnena. I vuxen ålder har jag deltagit i flera skrivarkurser - och avslutat med flaggan i topp i alla kurserna.

Senare blev det inte så enkelt. Inte så rätt. Jag är inte en person som vill sitta på en stol framför ett skrivbord och vända på papper.. än åt ena hållet och än åt andra hållet. Nej. Eller jo... det kan vara skönt om vintern - att få vara inomhus. Så långt håller jag med. Om sommaren spyr jag på att sitta inomhus och vända papper. Eller som nu för tiden... glo in i en datorskärm och pilla på ett tangentbord. Jag behöver frihet och frisk luft!

Genom hela mitt liv har bilder och texter gått som en röd tråd...

jag har nystat och nystat i den röda tråden. Och som knutar på tråden sitter "nej-sägare" som gnäller att "sånt kan man inte utbilda sig till eller leva på". Men hur gör de som ändå utbildat sig och lever på sina ord och sina bilder? Nä, då har det bara ryckts på axlarna.

Hur jag än tänker om, och tänker om... så hamnar jag alltid där igen. Bilder och texter. Och lite annat hantverk.

Bilder och texter. Och lite annat hantverk.

Eftersom jag inte gillat det jag arbetat med så har jag ofta fått göra intressetest... där hamnar jag... som vanligt, säger jag... i den kreativa fållan med just... texter och bilder och annat kreativt konstnärligt. Oförutsägbart? Nä. Helt enkelt rätt.

De som känner mig vet hur rätt det är också. Bilder och texter. 

Så jag ska göra som hunden på en bild, som räcker ut tungan mot omvärlden... går det inte att äta eller leka med, så pinka på det och gå vidare.

Jag går vidare.

Nu är det ju inte så att jag inte varit kreativ och konstnärlig i mitt liv hittills... jodå, mycket! Men jag vill ha mer!

Mycket mer!

Bilden visar domkyrkan i Härnösand, en decemberkväll 2014

Halloween, allhelgona och gratulationskort

En mysig Allhelgonahelg och Halloween 

önskas er alla!

Fortsätter min bana med gratulationskort. Har en massa planer för nya varianter. Tankar och idéer ramlar på mig som en rasande snöstorm om vintern. Underbart!

Har även tryckt upp mina egna julkort i år. Det kändes... bra! Blev bra. Men... ska ha en annan som trycker dem nästa gång. 

Jag älskar att få vara kreativ och få utlopp för alla påhitt jag hittar i mitt huvud. Och det är inga dumma påhitt. Tvärtom. Väldigt trevliga sådana. Vänta bara så ska ni få se. Mer kommer framöver. Lite saker måste jag få suga på som på en underbart god karamell.

Halloween firar jag inte. Jag är ingen amerikan. Ingen irländare heller. Jag är svensk med belgiskt ursprung... Däremot firar jag allhelgonahelg. Vet inte hur svenskt det egentligen är men det har längre tradition här i vårt land. Tänder ljus för nära och kära som är på andra sidan. Tänker lite extra på att vara omtänksam.

Hur blir jag rik?

Att vara rik är väl att ha

fysisk hälsa
själslig hälsa
ekonomisk hälsa

Det sista innebär att ha de pengar jag behöver för att leva och överleva.

Själv har jag fysisk hälsa. Lite ont i någon muskel eller led... men vad sjutton, det kan kännas att hitta någon inaktiverad muskel någonstans. Innebär bara att ta bättre hand om den i fortsättningen. Och även om jag kan se lite pinnig ut, och klen, så innebär det inte att jag inte har en styrka även där. Svällande muskler är inte allt.

Själv har jag också själslig hälsa. Att jag inte gått under efter mardrömmen med Han är ett under. Men, det bevisar bara att jag har en otrolig själslig styrka.

Själv har jag den ekonomiska styrkan att jag kan betala mina räkningar, ha mat på bordet och tak över huvudet. Plus lite till då... guldkanten.

Så... hur blir jag rik?

Tja, jag är redan rik. Jag har ju de tre kriterierna som jag listade högre upp. Och det ska visst vara vad som behövs för att vara rik.

Warglycke

Vargen

är kunglig, andlig, stark, vänlig, familjär, social, intelligent.
Balanserar flexibilitet för att skapa harmoni och ordning i livet.
Nya vägar och resor, frihet att flytta sig mellan värdar av insikt och tillgivenhet.
Lär oss förmågan att vara orubbliga och ha familjekänsla.
Personifierar den fria, vilda och otämjda anden.
Vargen guidar oss i att ta hand om våra resurser och balanserar harmoni tillsammans med visdom för att ha kontroll i livet.

Jag är en Ask

Jomensåatt...

det finns test och annat som florerar överallt. Främst på Facebook, men även i bloggar. De flesta är löjliga och en del sprider skit till din dator. Och sånt vill inte jag ha, det räckte med att åskan petade i datorn.

Nå. Detta är väl inget test. Egentligen. Man kollar bara när man är född och får veta vilket träd man är.

Jag är en Ask.

Passar mig som hand i handske. Jag gillar Asken. Saknar den där jag bor. Men som den stora turgumma jag är så har jag en alldeles egen Ask som jag fått av min kusin som bor på rätt ställe. Den vårdar jag ömt och hoppas att den ska växa sig riktigt stor och grann... snart.

Så här såg den ut på våren 2013. Nu har den växt till sig lite mer, men den vill inte vara med på bild just nu så ni får stå ut med en bebisbild på min kära Ask.

Här kan ni ta del av vilket träd ni själva är... och se om det stämmer.