Jag!

Administratör/samordnare - skapande innovativ kreativ - van att ta egna beslut - gillar samarbete - problemlösare - intresserad av att lära och lära ut - konstnärssjäl - ordklok bildmagiker.

Nollställning - Omstart

Ibland måste man bara nollställa allt. Och sedan starta om. Det gör jag nu. Det har jag gjort många gånger i olika syften. Omstart i livet. Omstart på annan ort. Omstart med andra människor. Omstart med annan kärlek. Man kan starta om så mycket... inte bara en dator. Fast det är väl datorns omstart de flesta tänker på. Fångade i tekniken som vi är.

Denna gång är det nollställning och omstart av... magen. Eller kroppen. Allergier, känsligheter, oregelbundna och konstiga mattider på grund av jobbet, stress och mycket annat tar på. Till sist måste man göra något åt det. Så gör jag just nu. Med kompetent hjälp. För det är inget jag hittat på själv.

Nu går kroppen och magen på diet. Inget gluten, inget mjölkprotein, ingen laktos... nästan inget alls, känns det som. Tidigare har vi ju slutat med kött av alla de slag sedan jag började känna hur det luktade "död" när jag stekte köttet. Sötruttet, och då var inte köttet dåligt. Inte alls. Ändå kände jag den äckliga lukten. Dessutom har jag inte någonsin gillat kött. Vem minns inte köttmiddagar där man som barn satt och tuggade och tuggade och tuggade... och tuggade, på sin envisa köttbit som inte gick att få till annat än en torr boll som varade för evigt. Svårt att svälja blev det också. Och köttet växte dessutom i munnen. Nä, fy!

Nu äter vi bara fisk, av alla djuren. Och fisk var tydligen bra att jag åt! Det jag saknar mest är att få mina äpplen, mina Ingrid Marie-äpplen. Visst, jag ska egentligen inte äta äpplen för jag har ju pollenallergi och reagerar även på äpplen... men, jag älskar ju dessa äpplen. Betalade mina allergiböter för att äta dem den korta tid de fanns att få tag på. Men nu är det slut på att äta äpplen, och mycket annat.

I och med att vi är inne på den veganska matvägen så var det ändå inte så mycket att ändra på, mest att utesluta vissa frukter, vissa grönsaker, sädesslag utom havre, och lite annat smått och gott. Går med listan i hand när vi handlar mat, för att se vad som är ok och inte ok. Och om inte annat så lär vi oss att ha fantasi när vi lagar mat. Det värsta, förutom att jag inte får äta äpplen, är att inte kunna göra en macka som vanligt. Nu är det glutenfritt som måste införskaffas. Jag trodde att det skulle vara torrt och smaklöst men så var inte fallet. Visst, det smakar inte så mycket men å andra sidan kan jag kräma på med de få pålägg som är ok enligt listan jag fick.

Tänkte när jag fick listan på vad som var "tillåtet" att... nu får jag gå hungrig hela tiden... men har inte varit hungrig mer än när jag ska vara det. Och i kroppen har början till ett lugn visat sig. Så detta blir nog bra!

Skönt att lyssna till...

Lugn och fin musik. Som gör nytta.

Eftersom jag har ett bitvis ganska stressigt och pressat arbete behövs lite tid att bara andas... och slappna av. Då tar jag oftast till musik... för med musiken på kan jag ta även andra kreativiteter som jag mår bra av och kan slappna av med. Måla, skriva, fotografera och redigera bilder... en och annan stickning eller virkning... och så vidare.

Det är här Solfeggiofrekvenserna kommer in. Lugna och coola. Tränger sig inte på. Går att sova till... till och med. Underbar bakgrundsmusik. Och dessutom är den lik den stjärnmusik jag hörde som liten flicka... från stjärnorna. Men det kan jag berätta om en annan gång. Lite nyfikenhet är bra.

Kod är poesi

eller i alla fall snyggt.

Idag har dagen inneburit IT-utbildning. Från morgon till kväll. Trodde det skulle bli lite svettigt. Blev det inte. Jag kunde det mesta och det var inte alls svårt. Och jag har ju nytta av det. Man kan aldrig bli för väl utbildad. Nu vill jag bara fortsätta med allt det andra som ska till... IT-utbildningen är en av alla delar.

So long...

I morgon är det juni...

Tiden går, och vi med den. I morgon går vi in i den sjätte månaden detta år. Snart halva loppet gjort.

Vad har då hänt sedan sist. Massor. Mest positiva ting. Lite regn och fula moln har skymt solen men inte så ofta och länge. Temperaturen har varit både låg och hög. Naturen grönskar och havet slår ystert mot stranden. Skogens väsen har vaknat till och levt upp. Lika som vi människor.

Ännu en födelsedag har firats. Och det på annan ort. För födelsedagsfiraren fick en resa i present, en resa med innehåll. Sådant gillar vi. Arbetena flyter på och jag börjar nu ta ut all komp jag har. Många sköna lediga dagar. Och strax kommer sommarsemestern för oss båda. Även den innebär resande, hotellfrukostar, restaurangbesök och mycket annat kul.

Hus och lägenheter uppgraderas. Livet förändrar sig. Och så har vi tittat på bil. Fin bil med massa finesser. Splitter ny. För det är vi värda. Visst är den fin?! Snart på en gård nära oss.

 VW Tiguan 2017

 En månad ung bil.

 SUV

Med massor av utrustning.

Sköna maj välkommen!

Med raska steg har vi skuttat in i maj månad. Våren är här och ljuset. Dock har inte graderna följt med lika lätt, utom idag då... då det varit riktigt varmt.

Nu finns känslan att tiderna drar mot semester. Välförtjänt sådan, för oss båda. Ska bli skönt. Sova ut. Resa. Umgås. Upptäcka. Uppleva. Bara vara. Men först...

ska vi jobba några veckor till, slutföra en kurs, utföra en annan kurs i slutet av månaden och lite annat smått och gott.

Semester... nu är vi på väg till dig!

Norrdans-premiär

NORRDANS - Pepper's Ghost teaser from Norrdans on Vimeo.

I kväll har jag varit på Norrdans-premiär. På scenen visades AB3 och Peppers Ghost. Sevärda båda men Peppers Ghost var mer i min smak. Både speglarna, ljussättningen och musiken. Den kan jag gärna se om. Har jag tur så återkommer de på min scen till hösten.

Det pågår ett liv

Andas in. Andas ut. Andas in. Andas ut. Håll inte andan så jädra länge... man måste andas åt båda hållen.

Medan vi andas, kutar runt och stressar och har oss... så pågår ett liv. Så där bara helt liksom i smyg. Det eftersom vi inte ens tänker eller känner mer än vad vi antas göra i det moderna samhället där varken empati eller klokhet finns. Inte överallt i alla fall. Fast vi antas ju vara logiska och klartänkta och i huvudet mest hela tiden. Vad kroppen har att säga... ja, det tas mycket lite hänsyn till. Kanske därför fortfarande allt för många springer rakt in i den där väggen som det än idag talas flitigt om. Trodde att vi lärt oss något om denna vägg som allt för många besökt... men icke.

I mitt liv ingår arbete, utbildning och sociala aktiviteter. Jag bokar föreställningar, gör reklam, säljer biljetter, planerar framtiden.

Jag kör dessutom en kurs inom det mediala, med trummans hjälp. Där ingår också lite kristaller, mina fina vänner. Att nu leva med mina trummor innebär att jag på nåt sätt hittat hem. Det är de verktygen jag ska använda... bland annat. Inte konstigt alls. Mer konstigt om jag inte skulle använda mig av de gåvor jag har. Jag är tacksam att jag är som jag är. Den jag är. Det går inte av för hackor inte.

Man ska ju som vanlig medborgare tala om vädret också... det är då inget att hurra för. Nu när det ska börja med dagsmeja och solsken... så kommer snön. Den har tidigare uteblivit i stort sett, så dags att anlända nu.

Men men... det är som det är och inte mycket att göra åt. Tids nog kommer värmen och sommaren. Och eftersom vi inte haft vinter så får vi väl finna oss i snön. För innan vår kommer vinter. Och innan sommar kommer vår. Så har det alltid varit och kommer att förbli.

Så... ut och gör snöänglar medan det är någon snö kvar!

Mycket vatten under broarna

Januari har gått. Februari börjat ramla på i rask takt. Mycket vatten har runnit under broarna denna vinter. Verkligen. För vattnet runt stan har varit mer öppet än fruset. Även det under alla tre broarna. Känns som att det har regnat mer än vad det snöat... denna vinter. Fast jag klagar inte. Behöver inte skotta snö, nu när vi har anställt folk till det. Kan sitta och titta på röjarbetet och känna mig utvilad. Några få tag med snöskyffeln runt bilen bara... 

För övrigt pågår livet. Precis som vi tänkt det. Fast det finns vissa "element" som försöker sig på att förstöra. Men ack vad "elementet" bedrar sig. Det blir "hårdhandskar" om det inte upphör. 

Planer för sommaren och semester. Blir nog rejält bra. Blir fest både för oss och kamerorna. Spanar efter nya objektiv... för nya roligheter. Ja, det går bra!

Drömliv

Antar att även du sitter och tittar på Mandelmanns trädgårdar? Ja, vi gör det. Och detta när en dröm jag haft länge.

Så... kanske dags att lätta ankar och dra till Österlen, eller en lika härlig del av landet där det verkligen går att odla med lätthet och där allt växer. Som Gustav själv säger... "det går att plantera ett träd upponer och det rotar sig". Det är så det ska vara. En frodighet. En lätthet att odla. Inte behöva joxa med både frys- och blåsskydd... ha stress över kort odlingsperiod... och så vidare.

Av olika anledningar är jag där jag är i vårt avlånga land. Men inget som inte går att åtgärda. Jag vet var jag har siktet inställt...

dessutom har jag en plan B. Inte att förakta. Och plan C. Fast nu är det ju så att alla dessa kommer att sammanfalla så småningom. Så det är inget att välja på A, B eller C. Det är redan valt. Bara inte valt i vilken ordning dessa ska uppfyllas.

Jag kan! Vi kan!
Jag har kunnat förr! Jag kan nu!
Vi har kunnat förr! Vi kan nu!

Vi ses!

Men det där är bara fantasier!

Säg aldrig någonsin så. Inte till någon. Inte om något. Säg det bara inte.

Inget är fantasier. Tänk själv...

utan dessa så kallade fantasier hade vi inte haft den utveckling vi har idag. Vi hade varit kvar på stenåldern och gått där och slafsat runt i den världen. Mysigt va?

Utan så kallade fantasier hade vår värld inte funnits som den ser ut idag. Inga datorer, inga mobiltelefoner, inga bilar... och så vidare, och så vidare.

En dag på jobbet...

Dansskor. 

Lille Prinsen-mössa. 

Speglar. 

Sminkbord. 

Artistloge.

Föreställning. 

Dans.

Tal.

Musik.

Artister.

Publik.

Skratt.

Gråt.

Applåder.

Ridå.

Foto: mobil, Sony Xperia samt pålagda filter

Where will you be...

Ibland slås man av en tanke. Men varför heter det att tankarna slår? Det är väl mer av att de liksom hoppar på en... kastar sig över en. Eller bara helt stilla slinker in... ibland via omvägar. Fort går det också. Förökar sig gör de. Det ena ger det andra... och det tredje. Och så fortsätter det. Innan tankeslingan tagit slut kan den ha avhandlat än det ena och än det andra. Kanske inte ens samma slut som början. 

Någon sa... att det var som en aphjärna. Och ett tjatter. Men nä, inte tycker jag att tankarna tjattrar som en apa. De är listigare än så. För innan du listat ut att du är överväldigad av dina tankar så har de dig i ett fast grepp. Försök då att stänga av. 

Det går heller inte att säga att... jamen, jag tänker goda tankar. Eller den som bara tänker ont... det är tankar i alla fall. På en lång bana. 

Det finns de som säger att de inte tänker. Hur tänkte de då? 

Det finns också de som säger att de tänker, länge och mycket, och ändå verkar helt utan tankar på varken det ena eller det andra. Hur tänkte de då?

Nu tänker jag säga att jag avser att lägga alla mina tankar åt sidan och bara vara. Det är sen kväll efter lång jobbdag och medföljande teaterföreställning. Varva ner och tanka lugn. Inte tänka. Lugnt och stilla. Andas in. Andas ut. 

Celebrera

Första oktober. 

Vi har bott i vår lägenhet i ett halvår

Vi har bott lika länge i stan

Vi har varit gifta i lite över en månad

Vi har båda jobb och inkomster

Vi kan leva det liv vi vill, och gör det

VI är lyckligt lottade

Vi är tacksamma över hur livet leker

Lill äger...

Fredagens arbete avslutades med Lill Lindfors på scenen. Som alltid levererar hon. Från första stavelsen till sista applåden. Att hon sedan kör min absoluta Lillfavoritlåt "En sån karl"... ja, det gör inte saken sämre. Och jag kör en snutt som en hyllning till den fantastiska karl jag har.

För övrigt har tystnaden lagt sig som bomull kring öronen. Nu kan man få sinnesfrid och arbetsro. Inga störningar och avbrott. Livet leker... kan man säga.

Zorro - min bästa vän

Idag åkte vi till Zorro-land. Det är inte alls som det längre norrut omtalade Foppa-land. Har inget alls med sånt att göra. Mer som... Zorros domäner. Ja, den där stora köpladan där alla andra också befinner sig och handlar så pengarna ryker.

I alla fall bunkrade jag Zorro:s för det såg ut som att de höll på att ta slut. Det får inte ske. Därav bunkringen. En Zorro är bra för mycket. Den främjar sömnen. Den tröstar. Den är en god lekkamrat. Den stöttar dig alltid. Står på din sida. Sviker inte. Att sedan Zorro är en snygg kille... ja, det gör inte alls ont.

Man kan också välja om man vill ha stora Zorro, stark och stadig när hårda vindar blåser... eller lilla Zorro, mer god och tröstande. Personligen föredrar jag båda. Ingen är bättre än den andra. Och nu finns ett helt gäng i min garderob. I tryggt förvar. För hemska tanke...

det såg ut som att Zorro:arna skulle ta slut i köpladan. Sånt får inte ske. Behöver man en Zorro ska det banne mig finnas att tillgå. Inte ta slut. Går tydligen inte att lita på Zorro-leverantören. Men nu har vi Zorro-behovet tryggat för ett antal år framåt och sedan kanske han inte behövs på samma sätt.

Efter flytten har jag inte fått fatt på min fotoutställning. Finns ju ett antal kartonger att finna saker i när man flyttar. Men... med tiden så kommer allt fram och dit det ska. Och så min fotoutställning. Nu kommer den att få en hedersplats på mitt jobb.

Var annars? I kreativitet och kultur hör ju foton hemma. Lika väl som dans, musik, teater...

och jag får mer och mer det liv jag vill ha. Det mesta har gått som på räls sedan flytten,.. ja, innan också. Bara att pricka av på önskelistan. Både bostad och jobb och allt runt omkring det. Flyt kallas det. Eller gräddfil, kanske... som en del vill tycka lite avundsjukt. Men ingen behöver vara avundsjuk, det är bara att ordna till sitt liv och göra det man vill av det. För att bara sitta på rumpan och tro att det ordnar sig av sig själv... nej, så är det inte. Tyvärr. Man får nog ta tag i livet och göra det som man vill ha det. Ingen annan gör det åt dig och skulle någon annan börja rota i ditt liv och styra och ställa så blir det troligen inte rätt. Eller hur?

Jag är så nöjd med mitt och kära makes liv. Och än mer nöjda ska vi bli. Vi prickar fortfarande av saker på vår önskelista... och myser rart.

Nu ska jag äta äppelkaka och dricka kaffe tillsammans med den jag älskar. Det har vi båda förtjänat. Jag har jobbat klart för i kväll. Jobbet gick som en dans och var riktigt roligt. Och jag vet ju att jag passar för det arbete jag har. Så...

kaffeskål på er den här härliga lördagskvällen!

NORRDANS med Carmen - fin teater

I kväll var vi på lokal. Ingår liksom i mitt jobb. 75 minuter Norrdans-premiär på scenen. Inte att förakta. Röda mattan var utrullad utanför dubbeldörrarna och brinnande marschaller kantade vägen in på teatern. Detta kräver ju en premiär... Duktiga dansare och bra ljud och ljus. Sevärt. Nästa föreställning är på lördag kväll. Så ännu en chans att se detta.

Sedan följer föreställning efter föreställning i en lång räcka som ett fint pärlhalsband hela hösten. Den ena gobiten efter den andra. Vi avslutar med Pontares Midvinterland precis innan jul. Lyckligt lottade är vi. Och värda det.

Jomen... tackar som frågar...

Det går bra med det nya jobbet.
Det är varierande, och jag får träffa mycket människor.
Frottera mig med de som kallas kändisar. Går bra det med. Det är människor det med.
Blir bra det här.

Så tackar som frågar... det går bra med det nya riktiga jobbet.

Hej och hå, till jobbet vi gå!

Jamen... sörrö...

så är det. De flesta arbetar och förtjänar sitt levebröd. Så ock vi. Och nu har vi båda arbete. Riktiga inkomster.

Gick ganska fort... så nyinflyttade vi är. Hann i alla fall landa och få ur så gott som alla kartonger. Att vissa är kvar på vinden beror på att vi ändrar lite på bostaden. Inget annat. Som latmaskeri...

fast även sånt behöver man. En människa är inte byggd för att arbeta dygnet om sju dagar i veckan. Ingen människa.

Tjoflöjt... vad bra vi är!

Det var vad jag var så glad över här!

Jaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa!

Vilken fin present jag fick i förmiddags. Världsbästa.

Just bara för att jag är jag... och så bra på att vara det. Jag är ju bara bäst.



Hurra Hurra Hurra Hurra - för mig!