Novembersnö i trumman

November har anlänt för så där cirka tjugoen dagar sedan. Snön har också anlänt. Den kom i helgen som var och ställde bitvis till det i trafiken. Men det brukar ju vara mer regel än undantag nu för tiden att trafiken stockar sig i snöfall. Och det inte bara i huvudstaden som ju hånas för varje snöfall... utan i hela landet. Ingen verkar förberedd på det vita luddiga som vi varje år begåvas med. Undrar varför det blivit så konstigt att det snöar om vintern? 

Många långa dagar har gått sedan sist. Mycket har hänt och mycket har kommit emellan skrivandet och bildgörandet. Jobb. Fritidsintressen. Trötthet. Och att vi alla faktiskt behöver sova ibland. Jobbmässigt trappas det ju ner nu mot jul, men då kommer julen och allt som ska till för att den ska bli så där ljuvligt underbart rätt och precis som när man växte upp. Sanningen är att julen blir aldrig som när man växte upp... sorry! Bara i dina minnen. 

Sedan sist har vi haft en rejäl förkylning. Och den kan inte skyllas på barnbarns basilusker. Nej. Det var någon annan som smittade oss. Oklart vem. Säkerligen från något av våra jobb. Men nu är det förbi, Vi har också varit på spelkurs. Trumspelarkurs. En kväll och två långa dagar. Helt magiskt. Dessutom har vi bokat in oss på en trumbyggarkurs till sommaren. För jag ska ha min alldeles egna trumma. En som jag byggt själv och med rätt ljud. Nu har jag träffat trumman som är min förebild i trumbyggandet. Den på bilden. Djupt kraftfullt ljud. Inte någon "banka-på-burkar-trumma", som jag kallar de trummor som låter lite "plåtigt". Nu vet jag ju också hur man botar denna "plåtighet". 

För övrigt så ligger ett halvår i Spanien på önskelistan. Vinterhalvåret, vore bra. Slippa snön. Men å andra sidan skulle jag nog sakna den när julen bankar på dörren. För snö är ju vackert till jul. Och på bild. Saknar inte alls att skotta snö. Inte heller att halka och bryta armar och ben. Detta med brutna armar har jag redan testat. Inte alls så kul som det kanske låter. Bara besvärligt. Och ont! Spricka i benet har jag också testat, efter närkontakt med snö. Inte heller det var särskilt roligt. Mer av ont. Så... vinterhalvåret i södra Spanien och hem över jul och sedan sommaren i vårt land. Önskedröm.

Men det där är bara fantasier!

Säg aldrig någonsin så. Inte till någon. Inte om något. Säg det bara inte.

Inget är fantasier. Tänk själv...

utan dessa så kallade fantasier hade vi inte haft den utveckling vi har idag. Vi hade varit kvar på stenåldern och gått där och slafsat runt i den världen. Mysigt va?

Utan så kallade fantasier hade vår värld inte funnits som den ser ut idag. Inga datorer, inga mobiltelefoner, inga bilar... och så vidare, och så vidare.

NORRDANS med Carmen - fin teater

I kväll var vi på lokal. Ingår liksom i mitt jobb. 75 minuter Norrdans-premiär på scenen. Inte att förakta. Röda mattan var utrullad utanför dubbeldörrarna och brinnande marschaller kantade vägen in på teatern. Detta kräver ju en premiär... Duktiga dansare och bra ljud och ljus. Sevärt. Nästa föreställning är på lördag kväll. Så ännu en chans att se detta.

Sedan följer föreställning efter föreställning i en lång räcka som ett fint pärlhalsband hela hösten. Den ena gobiten efter den andra. Vi avslutar med Pontares Midvinterland precis innan jul. Lyckligt lottade är vi. Och värda det.

Jomen... tackar som frågar...

Det går bra med det nya jobbet.
Det är varierande, och jag får träffa mycket människor.
Frottera mig med de som kallas kändisar. Går bra det med. Det är människor det med.
Blir bra det här.

Så tackar som frågar... det går bra med det nya riktiga jobbet.

Hej och hå, till jobbet vi gå!

Jamen... sörrö...

så är det. De flesta arbetar och förtjänar sitt levebröd. Så ock vi. Och nu har vi båda arbete. Riktiga inkomster.

Gick ganska fort... så nyinflyttade vi är. Hann i alla fall landa och få ur så gott som alla kartonger. Att vissa är kvar på vinden beror på att vi ändrar lite på bostaden. Inget annat. Som latmaskeri...

fast även sånt behöver man. En människa är inte byggd för att arbeta dygnet om sju dagar i veckan. Ingen människa.

Tjoflöjt... vad bra vi är!

Det var vad jag var så glad över här!

En "Ding Ding Värld" - 2

Bor syrier i öknen och lever stenåldersliv?

Ja, det finns ju en hel del människor som faktiskt tror att människor från andra länder lever något intelligensbefriat stenåldersliv. Hur fel har inte dessa människor som går i den tron. Kanske dags att resa och uppleva... Eller att faktiskt prata med de som kommit hit från andra länder. Att tala med främmande folk är inte alls farligt. Det värsta som kan ske är nog att de inte svarar. Och hur farligt är det. Troligen så svarar de och blir glada över att någon bryr sig.

Och till alla som gått på tidernas blåsning... och bara sväljer!

Jag förstår inte hur man i Sverige kan gå till affären och köpa gammalt fulvatten som lagrats länge och som innehåller mer skit än kranvattnet. Tungt är det också att släpa på. Massa plast blir det som avfall med alla flaskor. Här i vårt land har vi bra vatten i kranen. Vatten som vi alla får betala för, i vissa fall ingår det som en del av hyran och de som bor i hus betalar det på faktura. Varför ska vi då gå och handla smutsvatten på plastflaska och släpa och slita för att få hem det? Nej, ta ditt förnuft till fånga. Drick kranvatten. Det går ju att kyla och smaksätta om du vill. Även att kolsyra.

En "Ding Ding Värld" - 1

När träden vajar för vind betyder makten ingenting allt kommer sluta i kaos i en ding ding värld. =ref

Och i en ding ding värld där ingen lever som dom lär folket tassar runt i tillvaro av själlös karaktär alla svär över sina grannar dystra vintergråa mamma (dystra fega egon dem väljer att stanna?)
Ingen ifrågasätter, de bara fortsätter, sätter sig ner på något kontor och bara lyder storebror
Deras enda stimuli får bli ett tunt kuvert med platta papperslappar i.
ref x2

Och det är rädslorna som styr i denna ding dinga värld folket tyglas genom fruktan och kvävda begär att du inte duger som du är det är det du blir lärd
Och denna perfektion blir ständigt när genom medias osynliga band som vill vägleda dig bort från autentitet för du kan inte förstå då du är den du är, då det finns en större mening varför du är här Jag sa:
ref
Ooh aj vad händer den dag, då allt går paj. Det säger bara Bang Bang bipibapapang jäääh.
X2

Rosenhealing

Allt kan man lära. Allt kan man göra. Så länge det leder till något gott.

Jag lär nu Rosenhealing.
Känns bra.
Är rätt.

Och jag är en underbar människa!

Shamantrumma

I lördags var vi på öppet hus i en stad en bit bort. Det var den spiritistiska föreningen som visade upp sig och vad de har att erbjuda. Vi befann oss på orten... så varför inte.

Fastnade för denna shamantrumma. Perfekt för mig med vargen, formen och fjädrarna. Men tyvärr var den inte till salu, hen som tillverkat den ville gärna ha den kvar i sin ägo.

Jag vill gärna göra en egen shamantrumma. Välja material, dekorationer och målningar själv. Till nöds går att köpa en färdig, men då har den inte min prägel. Nu har jag i alla fall en fin förebild för min egen trumma. Med varg och vargspår.

Mobilfoto Samsung Galaxy A7

Rassla min skallra, dallra min drömfångare, vandra min stav

I mångt och mycket tycker jag om att göra mina egna saker. Få mitt stuk på dem och min energi i dem. Jag har alltid tyckt och tänkt så. Och kommer att fortsätta med det. Både tänket och tillverkningen.

Shamanskallran gjorde jag en sensommarhelg, i Dalarna. Färdigställde med en nyckel och med målningen hemma. Skallran går i björnens tecken. Björnkraft. Björnenergi. Och min energi. Helande renande energi.

Ormpinnen, som jag inte har på bild... hittade jag i skogen. Den ropade och jag hittade. Vandringsstaven, som jag inte heller har på bild... stod också i skogen och ropade. Till och med så att jag och min kära hittade varsin vandringsstav. Går inte med vilken stav som helst. Den ska "tala" till den som ska ha den.

Drömfångare har jag gjort. Några stycken. Kraftfulla. Energirika. Gjorda för sitt syfte. Inga plastgrejor, utan energi. Riktiga naturmaterial fulla med energi och under tiden jag gör dem fyller jag dem med vad de ska arbeta med. Och arbetar gör de. Jag har själv sett dem i arbete. Intressant. 

Material hämtar jag själv i naturen. Väldigt mycket hittar jag, eller får hjälp att hitta. Fjädrar, stenar, grenar... ja, allt som kan behövas. Tagel, som representerar kvinnan, fick jag från hästar jag känner. Fattas bara något som representerar tjuren.

Ja, och så vidare...

Mycket material har jag. Mer kommer. När jag behöver det. Det förlitar jag mig på. Brukar alltid fungera. För jag är lyckligt lottad.

Nu ser jag fram mot långa mörka vinterkvällar då flitens lampa kan få lysa... inte bara med kursmaterial och Josef-stickning... utan med naturmaterial och min intuition och energi.

Studera mera

Idag, den absolut sista dagen i augusti 2015...

börjar jag studera Lightroom CC.

Tänker att det kanske kan göra någon nytta till bilderna. Kanske. Fast inte gör detta "det hela". Så Lightroom CC samkörs med Photoshop CC.

Och numera är man inte så urmodig att man lägger in programmen via någon skiva. Man prenumererar på dem. På det moderna sättet. Likadant är det med ordbehandlingen, kalkylprogrammet och en hel del annat. Prenumeration, stavas det. Inte cd-skiva med installationshänvisningar.

Blir så bra, det!

Vådan av att meditera

Ja, så kan det gå...

Akvarell och tusch. Uppgiften var blommor. Detta kom fram ur pappret.

Och så läser vi på om husdjur...

Skallra

 Förra året, juli 2014, var jag i Dalarna...

och tillverkade min första skallra.

Inspirerande!

Världen är inte vad du tror...

Jag springer. På tundran. Springer och springer. Bara för att jag kan. Med lätta steg och långa kliv. Springer och springer. Bryter en ränna. Ritar spår. I luftrummet. På marken.

Just bara för att jag kan.

Efter ett tag hittar jag platsen. Rätt plats. Finns en rätt plats för allt. Överallt. Gäller bara att hitta den. Jag hittade den.

Sätter mig ned. Korslagda ben. Armarna ut åt sidorna. Handflatorna uppåt. Går in i mig själv. Blundar. Beträder andra sfärer. Talar med Moder Jord. Intuitivt. Händerna fulla av healingenergi. Fötterna fulla av healingenergi. Stjärnor i ögonen. Hela universum i huvudet.

Sänder healing. Marken runt mig börjar grönska. Sakta dalar små vårblommor ur mina händer. Ner på marken. Fröjdas och blänker. Sträcker på sig. En cirkel runt mig. Mest blåa blommor, lite gula. Ring på ring samlas de runt mig där jag sitter. Sänder healing. Goda energier.

Cirkeln är oändligt stor. Så långt ögat kan nå där på tundran. Full av blå blomcirklar runt mig. Blommor och healingenergi fortsätter att strömma ur mina händer. Marken är full av blommor. Uppvärmd. Jag sitter med korslagda ben. Armarna ut. Handflatorna uppåt. Ur händerna flyger små fåglar. Kvittrande glada. Upp mot himlen. Den vibrerande blå himlen. Massor av fåglar.

Jag lägger mig ned på rygg. Armar och händer rakt ut. Handflatorna uppåt. Fortsätter sända healing till Moder Jord. Välsignar den mark vi går på. Ligger ganska länge. Sänder ner rötter i jorden. Blir ett med marken. Ett med universum. Ett med allt. Underbar känsla.

Vänder mig på mage. Armarna rakt ut. Händerna mot Moder Jord. Pannan likaså. Sänder välgörande healing. Har med mig mina energiguider. Flera stycken. Känner och hör hur blommorna sjunger sin lovsång till marken. Till himlen. Blir ett med mig. Sänder ut rötter ner i marken. Får energi tillbaka av Moder Jord. Som tack. Röd energi.

Med lite vemod tackar jag Moder Jord. Tackar Fader Himmel. Tackar Universum. Tackar för upplevelsen. Tackar energiguiderna. Tackar änglarna. Tackar mig själv. Reser mig upp. Armarna rakt ut och handflatorna upp. Får lite av den vita energin. Återvänder hem.


Den som inte tror på vad jag berättar kan scrolla vidare.
Jag tror på flera världar. Flera existenser. Vi är inte ensamma. Vi är mer än vad vi tror... eller vi är mer än vad de flesta tror. Men det bör vi glömma i det samhälle vi lever i idag. Trist! Livet blir så enahanda och urtvättat. 

Jag vet vad jag vet... ser... och hör. 

Nu skriker väl "vän av ordningen" rakt ut och trumpetar om psykisk sjukdom. Men se så fel denne har i sitt trumpetande. Och förresten så skiter jag högaktningsfullt i vad "vän av ordningen" gastar om!

Ibland får jag för mig...

att teckna av lite prylar.

Ingår förresten i konstkursen jag går.

Alla hjärtans dag

Kan man inte bara vara snäll?

För ett tag sedan var jag på ett möte i en annan by nära mig. Ett möte om framtiden. Om utveckling. Om att vara i fas med framtidens utveckling.

Ett möte som var nödvändigt och bra. Som behövdes. För utveckling och framtiden håller liksom varandra i handen. Oavsett om man vill eller inte. Jag gillar ju utveckling och att se framåt... så jag var på mötet.

Mötet varade några timmar. Mycket att diskutera, mycket att fundera på. Mycket att ta upp... som vi ville ändra på... få bättre. En sak som, faktiskt överraskande många, tog upp... var bemötandet och stämningen i byarna... mot inflyttade.

Som varande inflyttad så vet jag ju hur det är. Inte speciellt bra. Misstänksamhet och skitprat. Motvilja mot att någon annan kommer och stör den så kallade friden. Med det menas att någon annan kommer och har nya friska idéer och tankar. För så sa den infödde... som höll med helt i detta att inflyttade behandlas ganska illa av många. Nu är ju inte alla sådana som behandlar inflyttade illa. Nej. Det finns faktiskt de som är bra också. Och de som högaktningsfullt skiter i om man är född här eller där och lever sitt liv på sitt sätt oavsett.

Men... det där att infödda personer höll med... att det är en jädra dålig stämning mot de som inte är barnfödda i byarna. Det var värdefullt. För oss inflyttade. Sedan är det ju så att inte ens alla barnfödda i byarna, de som har släkten där sedan länge... inte ens de går fria från den behandling inflyttade får. Det finns alla arter av mobbning och särskiljande av folk.

Min åsikt är att de som mobbar, pratar skit och motarbetar... ska ta sig en tur ut i vida världen. Se och upplev. Inse att det är inte bara du och ditt. Det är inte bara vad du tycker i din inskränkta lilla värld. Man kan inte bara grotta ner sig i sin lilla byhåla och tro på vad hjärnan hittar på för tok och låta det rinna ut genom munnen.

Som ju är brukligt i de flesta småbyar så pratas det friskt. Inte många är så orädda att de faktiskt går fram till den inflyttade och hälsar välkommen. Inte många är så orädda att de faktiskt talar med personen/personerna i fråga, utan där kommer skitsnacket in... rädd som man är går man hem till varandra och hittar på vad det kan vara för människor som nu stört byns cirklar.

Varför inte ta tillvara det den nya personen kanske kan och vet, få lite nya influenser. Få lite nytt friskt blod till byhålan. Nej. Ack nej. Så kan vi inte ha det. Samlas kring köksbordet och sladdra lite till. Spring till nästa hus och sprid än lite mer skit.

Vakna upp! Det är år 2015. Världen står i din dörröppning och pockar på din uppmärksamhet. Även om du bor i en liten byhåla. Världen står inte i Stockholm, Göteborg eller Malmö... den står just nu precis hemma hos dig. Trampar dig på tårna.

Vidga dina vyer. Våga släppa in nytt. Våga tänka utanför boxen. Våga människa! Släpp prestige och annat som stänger dig inne och stänger av dig. Tänk fritt. Följ inte strömmen. Gör din egen väg. Trampa dina egna spår. Tänk själv. Det är inte alls farligt. Du får friskt syre och kan tänka på ett annat sätt. Det är väl risken... men den risken får du allt ta. Våga människa!

Vad jag vet har ingen dött av detta än. Och om så vore så är det kanske dags för dig att vandra vidare i alla fall...

Släpp ner garden. Vänd ditt ansikte mot solen och vinden. Försök att se världen på ett annat sätt. Våga vara en varm och omtänksam medmänniska. Vi behöver inte mer skit här i världen, vi behöver mer av värme och godhet.

Konstkurs

 Den här veckan startar kursen. Kursen. I alla fall detta års kurs, i konst.

Blir nog en kurs till senare i år... om allt går som det ska enligt planerna. Dock inte i konst, utan då blir det helt andra energier. Healing. Igen.

Sent, blev det klart med att jag var med i kursen... eftersom ett svarsmail försvunnit ut i det stora blå någonstans. Märkligt. Så jag har inte hunnit få allt material som ska till. Nu väntar jag på det stora paketet... med pennor, block, tusch, kol... och en massa mer kul saker. All kurslitteratur har jag också hittat. Till och med den viktigaste boken... på svenska... annars hade jag fått hålla till godo med en bok på engelska. Går bra det med. Läser ju annan litteratur på engelska... så... varför inte.

En enda bok, som inte är obligatorisk, men som jag vill ha... fattas mig. Om färg, av Betty Edwards. Slut på förlaget. Men... någon måste ju ha den och vilja bli av med den, tycker jag. Då är jag en bra kandidat att ta emot den.

Så har du den... och inte använder den... fråga mig om jag vill ha den!

Vad ska du bli när du blir stor... då?

Ja. Det var frågan. Svaret har jag redan givit... för länge sedan. Jag var bara en liten spetig flickunge när jag gav svaret. Men...

svaret dög inte. För man kan inte vara konstnärlig och få arbeta med det om man inte heter något som Lindström, Chagall, eller nåt liknande. Man måste nog också heta något som Shakespeare eller Tranströmer...  kanske till och med Klum eller Nilsson.

Egentligen tror jag inte att det betyder något vad man heter för att få göra det man vill. Ibland är felet att man är kvinna. Eller man. Andra gånger är felet att man är i fel ålder. Nu för tiden verkar de flesta vara i fel ålder... oavsett ålder. Varken unga eller medelålders får arbete. Mest arbetar nog pensionärerna idag. En del med lön och andra utan lön.

Många unga och medelålders är tvingade att arbete för en usel fickpeng... det kallas "arbetslinje". Som i nazi-tyskland. Där "arbetslinjen" ledde till en för tidig död. Det var det enda avancemanget i det landet. Speciellt om man inte var så kallat "renrasig". Och vem är det? Renrasig? Den människan finns inte. Överallt är vi uppblandade genom alla år människor har funnits. Men det var inte det jag egentligen tänkte på...

jag tänkte på vad jag ska bli när jag blir stor. Jag vet. Det är hur lätt som helst. Däremot är det inte lätt att övertyga sin omgivning. I skolan... var det lätt. Där såg de vad jag brann för. Vad jag hade lätt för. Vad som var enkelt och rätt. Mina ämnen var svenska, matte, religion, slöjd och bild... där jag lade beslag på högsta betyget. Därmed inte sagt att jag var dålig i de andra ämnena. I vuxen ålder har jag deltagit i flera skrivarkurser - och avslutat med flaggan i topp i alla kurserna.

Senare blev det inte så enkelt. Inte så rätt. Jag är inte en person som vill sitta på en stol framför ett skrivbord och vända på papper.. än åt ena hållet och än åt andra hållet. Nej. Eller jo... det kan vara skönt om vintern - att få vara inomhus. Så långt håller jag med. Om sommaren spyr jag på att sitta inomhus och vända papper. Eller som nu för tiden... glo in i en datorskärm och pilla på ett tangentbord. Jag behöver frihet och frisk luft!

Genom hela mitt liv har bilder och texter gått som en röd tråd...

jag har nystat och nystat i den röda tråden. Och som knutar på tråden sitter "nej-sägare" som gnäller att "sånt kan man inte utbilda sig till eller leva på". Men hur gör de som ändå utbildat sig och lever på sina ord och sina bilder? Nä, då har det bara ryckts på axlarna.

Hur jag än tänker om, och tänker om... så hamnar jag alltid där igen. Bilder och texter. Och lite annat hantverk.

Bilder och texter. Och lite annat hantverk.

Eftersom jag inte gillat det jag arbetat med så har jag ofta fått göra intressetest... där hamnar jag... som vanligt, säger jag... i den kreativa fållan med just... texter och bilder och annat kreativt konstnärligt. Oförutsägbart? Nä. Helt enkelt rätt.

De som känner mig vet hur rätt det är också. Bilder och texter. 

Så jag ska göra som hunden på en bild, som räcker ut tungan mot omvärlden... går det inte att äta eller leka med, så pinka på det och gå vidare.

Jag går vidare.

Nu är det ju inte så att jag inte varit kreativ och konstnärlig i mitt liv hittills... jodå, mycket! Men jag vill ha mer!

Mycket mer!

Bilden visar domkyrkan i Härnösand, en decemberkväll 2014