Odjursliv

Jag har en varg i mitt sovrum och en ko i badrummet.

Hur kon kom in i badrummet vete sjutton. En dag var den bara där. Råmade om att bada, men jag äger inget badkar utan bara en trång dusch där en ko rimligen inte ryms. Den tvättade mulen i mitt handfat och vispade med svanstofsen i toalettvattnet. Ganska ofräscht. Om jag får tycka, kon tyckte inget om detta. Verkade rimligt för den.

Kon tuggar på mina handdukar så att de är fulla med dregel, skrynkliga och blöta. Känner absolut inte för att ha det så. Det gör kon. Känner för att ha det så. Har beställt en kranbil för att försöka få ut kon genom det stora och rymliga fönstret i badrummet. Hoppas på snar utgång för den. Går inte att gå på toaletten och göra vad man vill när en ko står och glor fånigt på en där man sitter med byxorna nere vid fötterna. Nog jobbigt att ens dra ner brallorna och visa rumpan för den stirrande kon. Än mindre att göra något, där på toalett-tronen. Dessutom vill kon bara spola och spola när man sitter där, absolut inte skönt på något sätt med kallvattenstänk i röven.

Tror att kon har anat att jag beställt förflyttning av den... mumlade något om att det är kallt ute och så skönt varmt inne. Får väl ställa in kon hos grannen istället. Grannen är singel och kan behöva lite sällskap. Jag är inte singel och har därför sällskap.

Dessutom har jag en varg i sovrummet.

En del säger att de vill ha en tiger i tanken. Dumheter. En tiger vill jag ha i djungeln. Passar så bra. Lämpligt långt borta också. Slipper fundera på vad jag ska föda den med och var den ska sova. Slipper klippa klor och borsta tigerpäls. Äger ingen tigerklosax och heller ingen tigerborste. Anar att tigern dessutom vill ligga i soffan och slappa och snarka. Går jag inte med på. Vill inte ha en soffa full av tigerhår. Räcker så bra med mina egna hår där.

Dessutom har jag ju en varg i sovrummet.

Det finns även de som vill ha krokodilskinn. Det vill inte jag. Hur skulle det se ut om det kom en krokodil och mötte en i dörren när man kom hem. Ivrigt viftande med sin långa svans för att visa att den var intresserad av en. Som käk. För den blir ju ensam i många långa timmar eftersom jag arbetar om dagarna och därmed hungrig. Tror dessutom inte att en krokodil kan tillaga sin mat själv när jag är borta... För vem har sett en krokodil som står vid spisen? Det har inte jag.

Har aldrig riktigt gillat alla krokodilens tänder heller. Krävs en väldigt stor tandborste för att gnugga alla gaddarna. Dessutom har en krokodil ovanligt ovänlig andedräkt. De vill också gärna småtugga på en, värre än en hundvalp med sylvassa tänder. Valpens tänder är ju i alla fall små, och i det här fallet väldigt oskyldiga. Går inte att jämföra med en krokodilkäfts uppsättning av gaddar. Jag avstår så gärna krokodilen för jag behöver ingen krokodilväska, inga krokodilskor och inga bälten av nyss nämnda djurs hud. Klarar mig så bra ändå.

Dessutom har jag en varg i sovrummet.

The spirit

Det sjunger i rummen

Mjööööö... mjäääääöööööööööö...

det går runt en svart fyrbening och sjunger in rummen i vår bostad. Liten till växten och med en enorm svans... samt lika enorm röst, så han hörs. Lilla Perra.

Är man katt måste man tala om att man finns. I alla fall om man heter Petter. Tror han gillar sin röst... och att höras. Snart går han väl och lägger sig, tycker att vi är tråkiga som ska sova. I morgon tar vi fram hans älskade hårborstar. Muta med lite borstning, det gillar han.

Mjööööööööööööääääääääääää!

Bild: Warglycke & Samsung Galaxy A7

Ugglor i mossen...

Tja, det kan väl någon kanske tro...

men ugglor är det då inte. Möjligen nattugglor... för kvällen var sen den där dagen då vi tog en tur i naturen. Hamnade lite ute på landet. Mellan Skedom och Barsviken dök dessa "nattugglor" upp. Ivrigt käkande. Brydde sig inte ett skvatt om oss. Inte ens de små fågelbarnen gjorde sig större besvär med att bry sig om oss.

Mamma och pappa Trana med två telningar. Mycket smått och gott hittade de i gräset. De gulbrunröda tranbarnen käkade de också av hjärtans lust i närheten av sin föräldrar.

I Byviken stod denna skönhet och glodde. Ensam och övergiven, verkade det som. Ljusblå, med fint märke i nosen. Ville inte tala om vad den hette. Kanske någon annan som vet vad den kan tänkas heta?

Med tanke på kedjorna på hjulen har dess tid som arbetsmaskin tagit slut. Sommarlov kanske... med nytt tjänstgöringsschema till senhösten.

Sötnötter

Möt Perra... eller rättare sagt... Petter, the cat. En liten svart katt med lång svans och stor röst. I fem dagar är vi nu kattvakter. Inte så jobbigt. Petter är en osocial katt, men vill ändå inte vara ensam. Han ska veta att man finns... så är han nöjd. Utom om man tar fram borstar... det gillar han. Att borstas. Spinner tyst. Så tyst att man bara känner det om man håller i honom.

 Hittade äntligen en fin lampa. Till vardagsrummet. Stor. Rejäl. Lite märklig. Går att ändra form på den genom att dra i snörena. Med en klar lampa i så blir det mönster både i tak och på väggarna. Den allra största varianten har jag beställt. Med kopparfärgad insida. Finns i tre storlekar.

Och i veckan som kommer firar vi lilla Josefs första år. Tänk vad tiden gått. Nu är han uppe och drar omkring i full fart. Finns ingen broms på honom alls. Här har han tillfälligt bromsat upp och sitter hos bonusmorfar. Finns heller ingen broms på hans pratande. Jösses vad han snackar! Väldigt vetgirig och nyfiken på livet och livets alla ting.

En liten man med mycket vilja och energi. Tids nog hinner han bli stor karl... just nu ska han bara vara så liten som han är. Även stora män har en gång varit små, eller pyttesmå.

Foton: 
Nina Warglycke. Katten och lampan med Samsung Galaxy A7 och Josef med Nikon D800.

Jaså, sitter du där och ugglar!

När du ugglat färdigt och vill bli lite aktiv... så finns mönstret HÄR!

En orm slingrar sig i mitt paradis

Det smyger ormar i buskarna... de fräser i gräset... slingrar sig... biter i bokstäverna jag skriver. Spottar och väser ur sig ovänligheter.

En orm nyper man tag om nacken på. Glor den stint i ögonen där den sitter i ett fast grepp. Inget kan ormen göra... mer än fräsa ilsket och försöka slingra sig. Med en snabb rörelse vrider jag en knut på ormkroppen och slänger helt sonika hela ormpaketet i brännässlorna.

Försök snurra upp dig du. Där har du en passande verksamhet. Hoppas brännässlorna är trevliga mot dig. De brukar ju vara så. Sedan kan du slingra dig iväg till något varmare ställe. Som underjorden. Det ställe där man får skyffla kol åt han med horn.

Sura myror och försommarvärme

 Nästan försommar... eller kanske redan försommar. I alla fall blommar maskrosorna vilt och vackert överallt där det är någorlunda varmt och skönt.

 Den här dagen i maj, en eftermiddag... då blev det plötsligt alldeles ljumt i luften. Solen sken, vinden avtog... och allt var bara så skönt. Stilla. Fräscht. Energifyllt.

I lönnen arbetade myrorna med att bärga mat. Har inte tidigare sett dessa lättstötta myror i lönnblommor. Inte i några blommor över huvud taget. Men här var de. Inte bara en och annan, utan hela klanen... utspridda... med huvudet nere i blommorna. Brydde sig inte det minsta om mig som stod där med kameran i högsta hugg inpå dem. Hade det varit på marken hade myrorna stått på bakbenen och viftat med knytnävarna åt mig... de är sura de här myrorna. Med huvudet i blommorna har de totalt glömt sitt surande.

Räddningsaktioner

 Bergfink

Jag har fågelmataren kvar ute än. Jodå, småfåglarna kan behöva mattillskott än i slutet av april. Många småfåglar samlas där. Det ser en mindre rovfågel som ett ypperligt sätt att själv få sig ett skrovmål. Eller skatorna, för de är lika glupska på småfåglar... och allt som går att käka. De roffar åt sig från matstationerna de med.

 Grönsiska

När skatorna eller rovfågeln kommer susande yr det upp småfåglar i luften. Precis överallt är de i sin flykt för att slippa bli mat. En del av dem kör in i glasrutorna på inglasade altanen och ramlar ned omtumlade på trappstegen.

De som inte är döda försöker vi rädda till livet. De får healing och lugn och ro. Och blir till synes helade. När de sedan flyger iväg efter behandling och vila vet vi ju inte om de överlever. Dock är de pigga och alerta när de drar iväg.

Bäst vore ju om inte någon jagade småfåglarna. Kan inte skylla på traktens katter. Även de försvinner när skator och andra fula rövare dyker upp. Ni har väl sett hur skatorna retar katterna? Inte så kul att vara katt då. Nypt i svansen och dragen i pälsen så fort den vänder ryggen till. Nä.

Och så läser vi på om husdjur...

Det våras!

Även om snön ibland vräker ner och termometern envisas med att besöka den röda sidan... så blir det vår ändå. Bara lugn.

Tuffa vårblommor sticker upp huvudet och trotsar Kung Bore. En och annan liten insekt tittar storögt på blomfröjden.

Ja, så här kan det se ut.

Akvarellprövningar

 Ja, jag målar med akvarell just nu. Prickar, ränder, fläckar, rinningar... ibland händer saker med det vita arket. Fram träder sådant som jag absolut inte förväntade mig. Som insekten som är på väg att landa i blommorna.

Här kom den gyllene ängeln och gav healingenergi till en person i behov av sådan.

Ja, så kan det gå i akvarellens spirande kreativitet. Vad målar du?

På tur

Ibland tar jag bilen...

ut i naturen...

för att hitta...

I vargens spår

Hantverk ligger mig varmt om hjärtat.

Och jag är bra på det mesta vad gäller hantverk. Utan att skryta.

Hantverk, målande, foto och skrivande är vad jag skulle ha arbetat med under hela den del av mitt arbetsliv som gått. Hur det blir med den del av arbetslivet jag har kvar vet jag inte. Jag arbetar på att arbeta med det jag känner för. Gillar ju också att gå den väg jag vill gå... så varför inte?

Hantverket går också som en röd tråd genom släkten sedan generationer. Så varför skulle inte jag hantverka och vara konstnärlig... det som är helt normalt för mig.

Inför nästa år, år 2015, har jag många tankar, planer och idéer. Färdiga koncept. Plus att jag då äntligen får lära mig mer om det jag gillar... på en halvtidskurs i konst som räcker hela vårterminen. Jädrar vad kul!

Nu när jag får tänka och tycka som jag vill, utan någon som stoppar mig... då händer det saker. Allt går den väg jag vill. Allt går den väg jag tänkt och planerat. Allt går i vargens spår...

som utbildningen i somras, och i höstas... som sedan resulterat i tankar och idéer för framtiden.

Allt går i vargens spår...

som drömfångarna jag tillverkade. Levande och energibalanserade drömfångare, som bara jag kan göra dem. Fulla av härligt liv. Fulla av goda energier. Warglycke går i vargens spår... och spås en lysande framtid!

Saknar min hundvarg... Laika Siberia. Men nu får hon göra det hon ska göra och är bra på.

Husdjur

 Det här är ett "husdjur" som egentligen inte finns. Inte i vår vanliga värld. Men finns gör det ändå. En katt. Och inte vem katt som helst. Det är Hilbert. Han ställer till lite oväntade situationer, inte för mig... utan för den som tecknat honom.

Min fina vovva har fått en ståndsmässig inramning. Fotot har en av döttrarna tagit, för ganska länge sedan. Passepartouten fixade jag och ramningen. Nu glänser hon som den stjärna hon är.

Begravning

 Onsdagen var en sorglig dag. För Moder Jord. För fru Domherre. Ja, även för mig som gillar och matar fåglar.

 Fru Domherre satt i godan ro och smaskade solrosfrön i fågelmatarstationen. Mums... smask... gott. Solen sken. Förvinter. Eller senhöst för den som föredrar det. Tillsammans med fru Domherre satt ett gäng talgoxar och en blåmes. Även de ivrigt mumsande på de godsaker som erbjöds.

Jag sitter innanför fönstret, vid bordet, alldeles stilla. Och fåglarna är nu vana vid mig... de flyttade sig knappast när jag dagen före tvättade fönstren. Nä, mumsandet fortsatte ändå. Fast jag viftade med trasor och skvätte vatten.

Rätt som det var drog fru Domherre iväg i en väldig fart från fågelmatarstationen... rakt in i mitt nyputsade fönster... en stor duns och skräll... en stor fläck på mitt tidigare rena fönster... och rakt ner i markens beläggning. Jag rusar ut. Vet ju att skatorna tar allt som ramlar ner på altanen. Även andra fåglar. Fru Domherre darrar lite med ena benet och drar sin sista suck. Trist.

Nu kan jag alltså dra den slutsatsen att...

- det är farligt med god mat
- full mage
- och nyputsade fönster

Och vi fick ha begravning.


Klicka på bilderna för större visning

Ät och var glad!

De små talgoxarna har länge varit och knackat på hos mig och pratat sig varma för lite mat. Nu äter de... som små grisar. Eller hur nu grisar äter. I alla fall smörjer de kråset och sitter i grankvistarna och funderar på livet där emellan.

Att klä fågelmatarstationens stång med grankvistar var det bästa vi kunde hitta på. Dels ser det trevligt ut och dels får småfåglarna vara mer i fred för skator och kråkor än utan grankvistar. Så nu är både jag och fåglarna nöjda.

Warglycke

Vargen

är kunglig, andlig, stark, vänlig, familjär, social, intelligent.
Balanserar flexibilitet för att skapa harmoni och ordning i livet.
Nya vägar och resor, frihet att flytta sig mellan värdar av insikt och tillgivenhet.
Lär oss förmågan att vara orubbliga och ha familjekänsla.
Personifierar den fria, vilda och otämjda anden.
Vargen guidar oss i att ta hand om våra resurser och balanserar harmoni tillsammans med visdom för att ha kontroll i livet.

Celebert besök i lördags

 Ja, i lördags hade jag celebert besök. Gäster.

Inte familjen Svan.

Fast de fick jag ju träffa de också. De ville vara med på fotografi... men när de kom närmare hade de ändrat sig och ville bara äta. Jag ville få lite fina fjädrar av dem men de var snåla och tyckte att de behövde dem själva för det går ju mot den kalla årstiden.

Mitt fina besök var andra tvåbeningar. Som inte vände upp rumpan när de åt sin mat.

Klicka på bilderna för större visning.

Mörda djur

Nu är den tid på året då "viltvårdare" ska ut och mörda oskyldiga djur i våra skogar.

Vårda viltet, talas det så vackert om. Men det är mer att vårda sin egen frys där hemma. Den är viktigare än viltet i sig.

Skjutkåta människor i olika underlig mundering... med förhoppningsvis ett rött band runt skulten är ute och flåsar i skogarna. Skjuter på det mesta, som bärplockare... getter... kor... och en och annan trädstam... som de bestämt hävdar rörde sig ganska hastigt genom landskapet.

Där sitter de och halvsover i sina skjutpass. Förhoppningsvis nyktra. En och annan har säkert spritdoftande andedräkt och det finns nog de med som har ganska rejäl huvudvärk.

Kommer ett stackars djur flanerande i godan ro, käkande på lite av varje som skogen bjuder den på så

pang

skjuter flera stycken hål i den lite här och var. Ofta i rumpan. Det är säkrast ifall djuret skulle bli förbannat. De vågar inte stå öga mot öga med djuret de ska skjuta. För säkerhets skull skjuter de flera skott var. Kanske faller den död ned då. Kanske inte. Oftast inte. Den skenar till nästa kommun. Blödande. Rädd. Förvirrad. Med hög smärta i kroppen. Funderar vad den gjort för ont.

Jägarna själva springer runt som förvirrade påskjutna djur de med. Trampar ner bevisen för vart det stackars påskjutna djuret gått. Allt för att slippa eftersöket. Strax börjar de skylla på varandra för att de missade en godbit till frysen. Det är det värsta. Inte att djuret kommer att plågas ett bra tag innan det till sist dukar under. Djuret var ju så jävla dumt att det inte lade sig ner och dog på fläcken. Då får det skylla sig självt.

I bästa fall avslutar de dagens jakt efter den blundern. I bästa fall. En del vill fortsätta då frysen, eller frun, skriker efter kött. Det finns fruar som hetsar sina skjutande män till den milda grad att männen går i klinch med hela jaktlaget om gram av kött.

Eftersom det jävla djuret försvann... så vill jägarna hem till whiskyn. Det är den som hägrar mer än att ta reda på var det skjutna djuret försvann. Whiskyn, soffan och något på tv. Ringa och prata lite skit med annan jägare som också skryter om sina bravader i skogen. När whiskyn stiger den lata jägaren åt huvudet somnar hen sött i soffan... men skjutfingret rycker och lever sitt eget liv.

Så alla djuren i skogen... förena er!

Samla ihop er och lägg ned jägarna. Fäll dem till höger och vänster. Gräv ned dem. Lägg dem i myrstackar och sätt er på dem en stund så att de blir riktigt möra i köttet av myrpisset. Häng dem i tallar och granar för extra fin mörning.

Alla djuren i skogen... förena er!