Massa snö. Blåst. Inte bara Stockholmarna har haft det besvärligt med snön. Fast de låter väl högst om hur jobbigt det är. Och naturligtvis blir det väl också jobbigare när det är en massa människor, trafik och trångt och bökigt.
Donald Trump har trampat in i ett presidentskap. Dock är han inte president än, som så många säger. Det blir han först 20 januari 2017. Än har vi Barack Obama kvar. Rätt ska vara rätt.
Åke Cato och Leonard Cohen har vandrat vidare. Inte till något presidentskap, till något annat. Hineni.
Så mycket bättre har startat igen. Vad kan man säga om startfältet? Mja, Tommy Nilsson och Jill Johnson är ju bra. Little Jinder ganska så... men de andra... tja, kanske går an. Gillar inte Lisa Ekdahl och har aldrig gjort det. Tyvärr. Kanske. Hon är ju duktig men inte i min smak. Minsann. Magnus och Danny... nä. Duktiga, men inte i min stil.
Bäst i höstens första program var... förutom Tommy Nilsson... inte helt otippat, Jill Johnson. Hon satte låten som en smäck. Så sug på den ni!
Och medan ni gör det så kommer nästa låt... Little Jinder - Josefine.
Musik har alltid varit väldigt viktigt i mitt liv. Inte vilken musik som helst. Fast i andras öron så är det kanske vilken musik som helst. Smaken är ju som... ja, du vet.
Redan som väldigt, väldigt, liten tjej lyssnade jag på musik. Dels den jag hörde när jag stod bredbent på Moder Jord och kikade mot stjärnorna... och dels det som spelades hemma om kvällen när det var dags att sova. Inte för att jag gillade allt vad som spelades då, redan som liten visste jag precis vad jag ville höra. Och jag tror faktiskt inte att den musiken fanns då... för det dröjde många år innan jag fann den rätta musiken. Och vad jag njöt då!
Jag kallade det för stjärnmusik. Det jag hörde och visste fanns... men inte visste var jag skulle hitta. Schiller, ovan, är väl en form av moderniserad stjärnmusik... men den kan komma i vilken skepnad som helst. Även Kent har vissa stjärnmusiklåtar. Likaså Miriam Bryant, Sia... Björn J:son Lindh... ja, vilken som helst ung eller gammal nu levande musiker. Inte att förglömma alla de som redan gått vidare till en annan dimension och lämnat musikspår efter sig som jag sent ska glömma.
Det var även stjärnglans över Janne Schaffers gitarrsmekande idag. Den mannen, han kan spela. Och gör det med hela kroppen och själen. Han är gitarren. Han är det han spelar. Det är så det ska vara. För i musiken söker jag en känsla. Kanske inte samma känsla varje gång. För sinnesstämningar kan variera och musiken man söker. Eller så söker jag en viss musik för att komma i en viss stämning. Oftast.
Jag dansar till musik. Jag sover till musik. Jag andas musik. Jag lever musik. Jag mediterar musik. Utan musik går inte att vara. Måste jag vara utan så spelar jag själv, inuti... och sjunger och dansar ändå. Försök stoppa det om du kan... hahaha.
Däremot... har jag väldigt svårt för musik som bara låter som hemska ljud staplade på varandra och med ett troll som morrar ur sig något som låter som ord. Vet att det finns många som gillar även det men jag klarar det inte. Det blir bara stressigt. Och stress vill jag minska genom den musik jag lyssnar på och gillar. Det är liksom det som är tanken.
Och att lyssna på musik är lika viktigt som att andas...
liksom att få skriva när och vad jag vill om vilket som helst som faller mig in. Att till det göra mina egna bilder... ja, då leker livet. Då gör jag det jag ska göra. Det som är min uppgift. Sörrö!
dåna ut över nejden
bom bom bom
spela din låt
för din talan
trumma, min trumma
för ut ditt budskap
högt och lågt
långt och kort
tala till oss
bom bom bom
vargen är med mig
månen likaså
moder jord bär mig
trumma, min trumma
tala
bom bom bom
Nu har jag mina trummor. En målad av Rosenmåne och en som jag själv målar. Här ska spelas. Skallran och regnröret gläder sig åt nytillskottet. Fina melodier kommer att höras över nejden. Lyssna och ta in. Lev med. Känn. Vibrera i din energi.
Under flera år har jag inte fått se månen som jag vill. Husväggar och tak har skymt sikten. Nu har jag fri sikt igen. Och även månen har fri sikt. In genom mina fönster.
Nu kan jag... precis som jag vill... sova i månens sken.
Var på orgelkonsert i Själevads kyrka på påskdagen, 5 april 2015. Håkan Dahlén spelade tillsammans med notbladsvändare Erik. På repertoaren
stod musik av Johannes Brahms, Felix Mendelssohn Bartholdy, Robert
Schumann och Franz Liszt.
När Håkan spelade fick jag sådan lust att titta mot trappan upp till
predikstolen. Gång på gång. Kunde inte låta bli. Vad jag först såg var ett grått dis som rörde sig sakta fram och tillbaka. Fanns inget som kunde göra det gråa diset inne i kyrkan.
Visade sig att en ung
kvinna höll till där, småfnissande. Hon travade upp och ner i trappan,
iklädd lång vid klänning med åtsittande urringat liv och med konstfullt
uppsatt blont hår, ungefär tjugoårsåldern. Ville inte engagera mig i
henne, ville lyssna på musiken... så jag
bad henne att återkomma. Och sa att jag skulle vilja få henne på bild
efter spelningens slut.
Om jag lyckades... tja... jag har inte på år och
dag lyckats att få ljuset att spela mig ett spratt i objektivet...
så... varför idag. Inte heller första gången jag fotar konstiga saker... har många bilder med ansikten och annat på.
Det är dom utan jobb som inte har någonting
som förlorat sin kvinna som har tappat sin ring
som har övergett huset som har lämnat sin bil
dom som sytt om sina kläder som inte har någon stil
det är dom utan vänner det är dom utan land
som grävt ner sina vapen som har klippt alla band
som har glömt hur det doftar som har tappat sitt tal
som för längesen har tappat rösten som inte har något val
som inte har någon lust att lämna mig i fred
det finns människor som ingen jävel vill se
som inte har någon lust att lämna mig i fred
det finns människor som bara gud orkar med
det är dom utan hopp det är dom utan mat
som inte finner nått skydd som inte har någon stad
som supit upp sina pengar som ljugit bort sin familj
det är dom fattiga fula som inte vill passa in
som inte har någon lust att lämna mig i fred
det finns människor som ingen jävel vill se
som inte har någon lust att lämna mig i fred
det finns människor som bara gud orkar med
det är som med gamla hundar
som gör det enklare att blunda
ett hinder som man helst vill kunna runda
som dom flesta helst vill gömma undan
som inte har någon lust att lämna mig i fred
det finns människor som ingen jävel vill se
som inte har någon lust att lämna mig i fred
det finns människor som bara gud orkar med
som inte har någon lust att lämna mig i fred
det finns människor som ingen jävel vill se
som inte har någon lust att lämna mig i fred
det finns människor som bara gud orkar med
Känns ganska aktuellt när snön har vräkt ner i flera dagar. Och nu kommer kylan på det, som grädde på snömoset.
Kan inte påstå att jag hurrar över detta faktum. Skulle hurra högre om det bleve vår iställlet. Men snart så...
fortsätt drömma.
Så är våren snart här. Dag efter dag tickar iväg. Redan kväll den andra februari. Farmen och Det okända på tv. Är väl vad folket tittar på en mörk måndagskväll i februari.
Härligt att kunna lyssna till sån här musik när man arbetar. Att inte behöva bry sig om de som sitter bredvid... för även de lyssnar på sin musik. I hörlurar.
Ser kanske lite lustigt ut att alla sitter som i sin egen värld och har lurar för öronen och stirrar in i en skärm och pillar på ett tangentbord. Men det är ett bra sätt att arbeta. Det enda jag önskar mer i arbetet är att kunna stå vid skrivbordet och arbeta. Inte bara sitta på en stol.
I reglerna på arbetet, som jag just hittat... så står detta om hörlurar. Mycket bra tanke. För alla har vi ju olika musiksmak. Och de som inte vill lyssna slipper höra vad de som spelar musik lyssnar på.
Jag lyssnar ofta på healingmusik. Det ingår i det jobb med healing jag gör. Och känns bara skönt. Avslappnande och uppbyggande. Inte alls fel. Och att jag medan jag lönearbetar får lite healing via musiken är bara bra. Det är bra för vem som helst. Visst, jag får ju själv healing när jag helar andra, helt klart. Det är ju så.
Det är också healingen och meditationer som stöttar och leder mig. Prova själv.
Ja, en del funderar. Varför. Men det är så enkelt. Bara för att jag kan.
Bara för att jag kan.
Värre än så är det inte. Jag har det. Kunskapen. Viljan. Intresset. Glädjen. Lusten. Känslan. Ja, jag har det. Och jag kan. Därför.
Så varför skulle jag inte? Svara på det den som kan. Säg inte att det är förspilld tid. Det är min tid. Och min tid gör jag vad jag vill med. Den är just bara min. Det är mitt liv. Och mitt liv fyller jag med vad jag vill. Och vem jag vill. För även det har "vän av ordningen" åsikter om. Men skit i det. Jag gör som jag vill. Jag gör det jag vill. Jag gör det som jag ska göra i mitt liv. Bry dig inte vad jag gör och gör ditt istället.
Alla har vi våra liv. Alla har vi det vi ska göra i detta liv. Gör då det. Inte hacka och gnälla på andra. Det tar inte ditt lilla liv här på jorden framåt. Inte ett jädra steg framåt kommer du om du ägnar dit åt vad andra gör eller inte gör. Ta tag i ditt liv och lev det. Så lever jag mitt liv.
Börja leva ditt liv. Idag. Nu. Genast. Lägg all kontroll av andra åt sidan, börja se dig själv. Titta dig i spegeln och konfrontera dig själv. Har du inga som helst fel och brister? Bara andra? Titta då i spegeln till du ser dina egna fel och brister. För ingen är felfri. Inte ens du. Inte jag heller. Men jag gör det bästa av situationen. Gör du det?
Det är förresten så jädra löjligt att sitta och kontrollera andra och sedan gnälla och klaga över vad de gör eller inte gör. Så jädra löjligt! Småaktigt. Barnsligt. Inte ens småbarnen är så larviga som den som hela tiden kontrollerar sin nästa och klagar över dennes tillkortakommanden. Egentligen är det ju bara dina egna tillkortakommanden som du gnäller över och projicerar över på andra. Eller hur? Ja, ta dig den där titten i spegeln igen...
se ditt lilla jag. Se hur ful du blir när du gnäller och skvallrar, fantiserar och hittar på om omgivningen. Ful! Bitter! Förgrämd! Vill du se ut så?
Så... starta om ditt liv idag. Börja lev. Sluta lägga dina fel och brister på andra. Ta tag i dem istället. Gör något positivt av livet. Du har inte alltid varit så gnällig och sur, betänk att du föddes positiv och glad. Med livsglädje. Upptäckarlust. Ta tillbaka det... och dela med dig av det istället för skvaller och skitsnack.
Och jag gör det jag ska göra! Just bara för att jag kan.
