Nollställning - Omstart

Ibland måste man bara nollställa allt. Och sedan starta om. Det gör jag nu. Det har jag gjort många gånger i olika syften. Omstart i livet. Omstart på annan ort. Omstart med andra människor. Omstart med annan kärlek. Man kan starta om så mycket... inte bara en dator. Fast det är väl datorns omstart de flesta tänker på. Fångade i tekniken som vi är.

Denna gång är det nollställning och omstart av... magen. Eller kroppen. Allergier, känsligheter, oregelbundna och konstiga mattider på grund av jobbet, stress och mycket annat tar på. Till sist måste man göra något åt det. Så gör jag just nu. Med kompetent hjälp. För det är inget jag hittat på själv.

Nu går kroppen och magen på diet. Inget gluten, inget mjölkprotein, ingen laktos... nästan inget alls, känns det som. Tidigare har vi ju slutat med kött av alla de slag sedan jag började känna hur det luktade "död" när jag stekte köttet. Sötruttet, och då var inte köttet dåligt. Inte alls. Ändå kände jag den äckliga lukten. Dessutom har jag inte någonsin gillat kött. Vem minns inte köttmiddagar där man som barn satt och tuggade och tuggade och tuggade... och tuggade, på sin envisa köttbit som inte gick att få till annat än en torr boll som varade för evigt. Svårt att svälja blev det också. Och köttet växte dessutom i munnen. Nä, fy!

Nu äter vi bara fisk, av alla djuren. Och fisk var tydligen bra att jag åt! Det jag saknar mest är att få mina äpplen, mina Ingrid Marie-äpplen. Visst, jag ska egentligen inte äta äpplen för jag har ju pollenallergi och reagerar även på äpplen... men, jag älskar ju dessa äpplen. Betalade mina allergiböter för att äta dem den korta tid de fanns att få tag på. Men nu är det slut på att äta äpplen, och mycket annat.

I och med att vi är inne på den veganska matvägen så var det ändå inte så mycket att ändra på, mest att utesluta vissa frukter, vissa grönsaker, sädesslag utom havre, och lite annat smått och gott. Går med listan i hand när vi handlar mat, för att se vad som är ok och inte ok. Och om inte annat så lär vi oss att ha fantasi när vi lagar mat. Det värsta, förutom att jag inte får äta äpplen, är att inte kunna göra en macka som vanligt. Nu är det glutenfritt som måste införskaffas. Jag trodde att det skulle vara torrt och smaklöst men så var inte fallet. Visst, det smakar inte så mycket men å andra sidan kan jag kräma på med de få pålägg som är ok enligt listan jag fick.

Tänkte när jag fick listan på vad som var "tillåtet" att... nu får jag gå hungrig hela tiden... men har inte varit hungrig mer än när jag ska vara det. Och i kroppen har början till ett lugn visat sig. Så detta blir nog bra!

Och så var det 2018 då... och jag

lägger allt krut på mig och mitt.

Ja, just det. Det är mitt år. Min tid. Mitt. Jag. Jag. Jag. #mefirst

Näe, jag är inte alls ego. Eller jo, jag är ego, för mitt eget bästa. Det borde alla vara. Detta innebär inte att man skiter i andra och är dum mot medmänniskor. Tvärtom. Men jag går först. För tar jag inte hand om mig själv så kan jag inte heller ta hand om någon annan. Inte finnas på ett bra sätt för någon annan.

Så... nummer ett är jag. Och mitt.

Nummer två är jag, och mitt, och min kärlek.

Det har varit mycket...

av det mesta. Men mest snö. Lite mer snö. Ännu lite mer snö. Ännu mer snö. Och för säkerhets skull tar vi lite till, tänkte vädergudarna. Och så brassade de på med blåst, snö på tvären och i mängder. Emellan detta så gullade de lite med oss och sände vackersnö. Stora vackra flingor som sakta singlade ned mot moder jord. Just så där så man bli alldeles bedårad.

Och mitt i det så slängdes det in en massa regn. Is på marken, is på husen, is på bilarna, och folk och fä var som Bambi på hal is. Och hal is var det ju. Stenarna som det sandas med nu för tiden rullade bara runt och gjorde det ännu mer riskabelt att beträda marken.

Jaja, det är vinter. Bara att åka med. Vare sig det är i bilen, eller i skorna på hal is... eller bara för att det är just vinter och väder. Och så har det ju alltid varit. Att det blir väder oavsett vad vi tycker. Man får göra det bästa av det. Och jag kan inte klaga... jag klagar faktiskt mer på att sitta inne på en stol och titta ut än att faktiskt vara i vädret. Ibland är det skönt att stångas med vädrets makter och ta en fajt.

Önskar dock att denna vinter skulle innehållit lite mer av det gula klotet på himlen. Och att månen hade varit mer synlig också...

Kod är poesi

eller i alla fall snyggt.

Idag har dagen inneburit IT-utbildning. Från morgon till kväll. Trodde det skulle bli lite svettigt. Blev det inte. Jag kunde det mesta och det var inte alls svårt. Och jag har ju nytta av det. Man kan aldrig bli för väl utbildad. Nu vill jag bara fortsätta med allt det andra som ska till... IT-utbildningen är en av alla delar.

So long...

Nu har vi vänt ett blad igen

Juni gick och juli har anlänt.

Juni innebar... jobb. Men också en hel del annat. Födelsedagsfirande. Midsommarfirande...

Petter the Cat

Midsommarblomster, vid en stuga vi hyrde över midsommarhelgen. Underbart mysigt. Verkligen värt allt. 

 Soligt. Varmt. Mysigt. Avkopplande. Vederkvickande. Ja, det finns nästan inte ord för hur bra det var.

 Tuna kyrka. En kyrka vi besökte och beundrade. Fin utsikt över Ljungan... också.

 Ljungan.

 Den här filuren hittade vi vid en promenad. Den låg kvar till några andra kom skenande, och skrikande, och skrämde bort den. 

Vackra Färgätmigej på Ljungans strand.

Garaget var något för litet för bilen... men det gör inget. Den passade så bra in där den stod. Och den vita färgen matchade hundlokablommorna väl. Juni innebar också tid för en ny bil. Jag är nöjd. Maken är nöjd. Alla är nöjda. Precis som det ska vara. 

Kanske sitter väl en och annan där ute och surar, men vad sjutton... gör nåt åt det då. Jag kan inte leva det liv andra vill att jag ska leva. Jag måste få leva mitt liv. För det är bäst för mig. Så gör det som är bäst i ditt liv, så blir det bra och du blir också glad och trevlig. 

Nu har vi juli och semester. Massa aktiviteter går av stapeln. En del kommer väl att så småningom hamna här, men inte allt. Lite tid kan det också ta, för vem har inte all tid i världen?

Sköna maj välkommen!

Med raska steg har vi skuttat in i maj månad. Våren är här och ljuset. Dock har inte graderna följt med lika lätt, utom idag då... då det varit riktigt varmt.

Nu finns känslan att tiderna drar mot semester. Välförtjänt sådan, för oss båda. Ska bli skönt. Sova ut. Resa. Umgås. Upptäcka. Uppleva. Bara vara. Men först...

ska vi jobba några veckor till, slutföra en kurs, utföra en annan kurs i slutet av månaden och lite annat smått och gott.

Semester... nu är vi på väg till dig!

April, april, din dumma sill...

Ja, nu är det ju inte så många dagar kvar av april månad. Tiden har gått otroligt fort. Fast varje dag har många gånger varit seg. Makens son har fyllt år och mitt barnbarn har fyllt hela två år. Ack, vad tiden går. Man skulle kunna rimma sig en lång vers med detta... men jag låter bli.

En kväll var det riktigt härliga kraftfulla färger när solen bröt genom fula moln och förgyllde vår del av staden. Märkligt och vackert. Och nej, jag har inte lagt på mer färg på fotot. Så här blir det några kvällar emellanåt. Som om naturen verkligen vill visa att "jag finns och titta så vacker jag är". Kanske för att vi människor inte ska gå och nicka till i vår egen sömniga värld utan titta på vad vi faktiskt har den tid vi lever här på jorden. Inte gå och glo i asfalten, eller telefonen, utan verkligen ta vara på vår natur medan tid är. När det är för sent går inte att ångra sig.

Och nu börjar ju den härliga tiden på allvar. Varmare väder, underbara sommarregn, åska som dånar mellan bergen, vindstilla soluppgångar i en tyst värld, havet, stranden... ja, ni vet. Precis så där underbart som det kan vara... som i en saga. Men det är ingen saga, det är verkligt. Så ta vara på din tid.

Gokväll!

20 dagar och en Didriksson

Nu har vi gjort 20 dagar på #meditationsutmaningen. 20 dagar. Gått som smort. Några gånger lite svårt att få tiden att räcka till... men vad gör man inte för att få meditera. Just det. Slopa en tjugo minuter sömn, så ordnar det sig.

Hur känns det då? Jodå, tackar bra. Känns skönt. Avstressande. Och vi håller ut till de hundra dagarna har gått. Vem vet... troligen fortsätter vi och ser om vi inte kan få till 365 dagar i rad. Det är ju skönt och enkelt.

På tal om nåt annat. Thelma Didriksson. Så heter min nya kappa i navy-blått. De gör bra grejor.. de där Didrikssons. Min vinterjacka är ju av samma märke och jag tycker om den. Att denna är både vind- och vattentät gör inte saken sämre. Så nu ska jag snart stoltsera med den när jag går ut. Måste bara bli lite, lite, varmare.

Fast vi har haft ganska rejält varmt och skönt ute idag. Kände när jag var ut i ett ärende från jobbet. Att det blåste var ju sånt som det inte går att göra nåt åt... det var varmt och skönt ändå. Ser hur gräset grönskar mot söder. Små söta vårblommor kikar fram allt mer kaxigt. Nu går det åt rätt håll...

men först ska vi ha påsk. Och påsken kan innebära snöslask... eller ännu mer sköna dagar. Jag hoppas ju på det sista. Vi alla behöver lite sol och värme på nosen. Inte bara snö och slask. Sådant kan få förekomma om nätterna och sol på dagarna.

Jamen... vi hörs då!

Det pågår ett liv

Andas in. Andas ut. Andas in. Andas ut. Håll inte andan så jädra länge... man måste andas åt båda hållen.

Medan vi andas, kutar runt och stressar och har oss... så pågår ett liv. Så där bara helt liksom i smyg. Det eftersom vi inte ens tänker eller känner mer än vad vi antas göra i det moderna samhället där varken empati eller klokhet finns. Inte överallt i alla fall. Fast vi antas ju vara logiska och klartänkta och i huvudet mest hela tiden. Vad kroppen har att säga... ja, det tas mycket lite hänsyn till. Kanske därför fortfarande allt för många springer rakt in i den där väggen som det än idag talas flitigt om. Trodde att vi lärt oss något om denna vägg som allt för många besökt... men icke.

I mitt liv ingår arbete, utbildning och sociala aktiviteter. Jag bokar föreställningar, gör reklam, säljer biljetter, planerar framtiden.

Jag kör dessutom en kurs inom det mediala, med trummans hjälp. Där ingår också lite kristaller, mina fina vänner. Att nu leva med mina trummor innebär att jag på nåt sätt hittat hem. Det är de verktygen jag ska använda... bland annat. Inte konstigt alls. Mer konstigt om jag inte skulle använda mig av de gåvor jag har. Jag är tacksam att jag är som jag är. Den jag är. Det går inte av för hackor inte.

Man ska ju som vanlig medborgare tala om vädret också... det är då inget att hurra för. Nu när det ska börja med dagsmeja och solsken... så kommer snön. Den har tidigare uteblivit i stort sett, så dags att anlända nu.

Men men... det är som det är och inte mycket att göra åt. Tids nog kommer värmen och sommaren. Och eftersom vi inte haft vinter så får vi väl finna oss i snön. För innan vår kommer vinter. Och innan sommar kommer vår. Så har det alltid varit och kommer att förbli.

Så... ut och gör snöänglar medan det är någon snö kvar!

Drömliv

Antar att även du sitter och tittar på Mandelmanns trädgårdar? Ja, vi gör det. Och detta när en dröm jag haft länge.

Så... kanske dags att lätta ankar och dra till Österlen, eller en lika härlig del av landet där det verkligen går att odla med lätthet och där allt växer. Som Gustav själv säger... "det går att plantera ett träd upponer och det rotar sig". Det är så det ska vara. En frodighet. En lätthet att odla. Inte behöva joxa med både frys- och blåsskydd... ha stress över kort odlingsperiod... och så vidare.

Av olika anledningar är jag där jag är i vårt avlånga land. Men inget som inte går att åtgärda. Jag vet var jag har siktet inställt...

dessutom har jag en plan B. Inte att förakta. Och plan C. Fast nu är det ju så att alla dessa kommer att sammanfalla så småningom. Så det är inget att välja på A, B eller C. Det är redan valt. Bara inte valt i vilken ordning dessa ska uppfyllas.

Jag kan! Vi kan!
Jag har kunnat förr! Jag kan nu!
Vi har kunnat förr! Vi kan nu!

Vi ses!

Gott Nytt År!

Nyårsafton 2016. Sovmorgon. Finfrukost. Åkte till Alderskär och hade kameror med. En fin och lugn stund med vågor och skog, strand och himmel. 

Lagat god nyårsmiddag. Krämig potatisgratäng med en gnutta vitlök i... så där så det bara anas som en underbar extra guldkant, sparris, finaste möraste oxfilén som gick att uppbringa. Gott ekologiskt vargvin till. Senare i kväll mer gott, bär av olika slag. Fika. Nyårsskålen inte att förglömma. 

Löftena har vi givit varandra. Lämnade av det gamla år 2016 vid havet, så nu är vi rena och inväntar det nya året 2017... som ska bli ännu bättre än det goda 2016. Så...

Gott slut på år 2016 och 

Gott Nytt År 

tillönskas er alla!

Tredje advent

Det tredje ljuset brinner. Det går mot jul. Den snö som tidigare föll är borta och ingen ny julesnö har anlänt än. Dock hinns snö med för än är det inte jul. Faktiskt.

Tredje advent firades med att bonusbarn och bonusbarnbarn hälsade på. Riktigt trevligt och gemytligt. En julmarknad betades av och där fann vi finfina värmealstrande vantar till frusna fingrar och en stor metallstjärna att pryda hemmet med. Söndagskvällen avslutades med healingbehandling. Också det trevligt och gemytligt.

En dag var vi i skogen...

och i skogen han det hända saker...Vi har väl alla sett hur det går för jägare som traskar runt i skogarna och pekar än hit och än dit med sina bösspipor. Rätt som det är tyst och lugnt så brakar det till och vem kommer väl springande där i ilska över att ha blivit störd? Jo, björnen. Fast den här var ovanligt snäll... kanske för att jag endast var beväpnad med en kamera. Liksom skillnad på pipa och pipa.

Dessutom vet jag ju vilka mer som bor i skogen. Som troll. Inte för att de jagar jägare och biter dem. Nej. De är mer sofistikerade. Har andra metoder. Behöver liksom inte bita på de som stör.

Sedan är det inte bara lingon man hittar i skogen. En och annan granprydnad kan dyka upp, trots att det inte är jul än. Och lingon fann vi också... men det är en helt annan historia.

Hej då!

Skogsliv

Man kan finna lite av varje i en skog. Jag fann. Och hann plåta. 

Verkade som varelsen var på resande fot... därav resväskan. Var ju lämpligt med rävmotiv för en skogsvarelse.

Where will you be...

Ibland slås man av en tanke. Men varför heter det att tankarna slår? Det är väl mer av att de liksom hoppar på en... kastar sig över en. Eller bara helt stilla slinker in... ibland via omvägar. Fort går det också. Förökar sig gör de. Det ena ger det andra... och det tredje. Och så fortsätter det. Innan tankeslingan tagit slut kan den ha avhandlat än det ena och än det andra. Kanske inte ens samma slut som början. 

Någon sa... att det var som en aphjärna. Och ett tjatter. Men nä, inte tycker jag att tankarna tjattrar som en apa. De är listigare än så. För innan du listat ut att du är överväldigad av dina tankar så har de dig i ett fast grepp. Försök då att stänga av. 

Det går heller inte att säga att... jamen, jag tänker goda tankar. Eller den som bara tänker ont... det är tankar i alla fall. På en lång bana. 

Det finns de som säger att de inte tänker. Hur tänkte de då? 

Det finns också de som säger att de tänker, länge och mycket, och ändå verkar helt utan tankar på varken det ena eller det andra. Hur tänkte de då?

Nu tänker jag säga att jag avser att lägga alla mina tankar åt sidan och bara vara. Det är sen kväll efter lång jobbdag och medföljande teaterföreställning. Varva ner och tanka lugn. Inte tänka. Lugnt och stilla. Andas in. Andas ut. 

Hur kan jag göra din dag bättre?

Där har vi alla en fråga att fundera på. För om alla gick efter denna fras så vore inte världen så knasig, bråkig och full av våld.

Hur kan jag göra din dag bättre?

Tja, vad säger du?

Att lyssna på musik är lika viktigt som att andas

Musik har alltid varit väldigt viktigt i mitt liv. Inte vilken musik som helst. Fast i andras öron så är det kanske vilken musik som helst. Smaken är ju som... ja, du vet.

Redan som väldigt, väldigt, liten tjej lyssnade jag på musik. Dels den jag hörde när jag stod bredbent på Moder Jord och kikade mot stjärnorna... och dels det som spelades hemma om kvällen när det var dags att sova. Inte för att jag gillade allt vad som spelades då, redan som liten visste jag precis vad jag ville höra. Och jag tror faktiskt inte att den musiken fanns då... för det dröjde många år innan jag fann den rätta musiken. Och vad jag njöt då!

Jag kallade det för stjärnmusik. Det jag hörde och visste fanns... men inte visste var jag skulle hitta. Schiller, ovan, är väl en form av moderniserad stjärnmusik... men den kan komma i vilken skepnad som helst. Även Kent har vissa stjärnmusiklåtar. Likaså Miriam Bryant, Sia... Björn J:son Lindh... ja, vilken som helst ung eller gammal nu levande musiker. Inte att förglömma alla de som redan gått vidare till en annan dimension och lämnat musikspår efter sig som jag sent ska glömma.

Det var även stjärnglans över Janne Schaffers gitarrsmekande idag. Den mannen, han kan spela. Och gör det med hela kroppen och själen. Han är gitarren. Han är det han spelar. Det är så det ska vara. För i musiken söker jag en känsla. Kanske inte samma känsla varje gång. För sinnesstämningar kan variera och musiken man söker. Eller så söker jag en viss musik för att komma i en viss stämning. Oftast.

Jag dansar till musik. Jag sover till musik. Jag andas musik. Jag lever musik. Jag mediterar musik. Utan musik går inte att vara. Måste jag vara utan så spelar jag själv, inuti... och sjunger och dansar ändå. Försök stoppa det om du kan... hahaha.

Däremot... har jag väldigt svårt för musik som bara låter som hemska ljud staplade på varandra och med ett troll som morrar ur sig något som låter som ord. Vet att det finns många som gillar även det men jag klarar det inte. Det blir bara stressigt. Och stress vill jag minska genom den musik jag lyssnar på och gillar. Det är liksom det som är tanken.

Och att lyssna på musik är lika viktigt som att andas...

liksom att få skriva när och vad jag vill om vilket som helst som faller mig in. Att till det göra mina egna bilder... ja, då leker livet. Då gör jag det jag ska göra. Det som är min uppgift. Sörrö!

Möte med två virtuoser - Janne Schaffer och Markus Wargh

Så har vi då avnjutit ännu ett högklassigt mästarmöte. Janne Schaffer och Markus Wargh. En gitarr och en orgel. Och som de kunde låta. Ståpäls hela vägen runt om. Domkyrkan var full av diggande människor...

fast gubben bredvid mig gillade nog mest att slicka och suga på sina egna gaddar, fisa och sova. Ytterst äckligt. En och annan hade mobilen på och det ekade mellan kyrkväggarna när de ringde... Janne Schaffer sa till en att hälsa till den som ringde. Några hostade så taket höll på att lyfta.

Men... det var helt magiskt. Att ljud ur trästycken och metallbitar kan låta så fint och angenämt. Musik ska avnjutas med artisterna fysiskt närvarande. Och nu för tiden är vi så lyckligt lottade att vi kan avnjuta både ett och annat och även ett tredje nästan när vi vill. Musik, teater, film... uteliv. Jajamen.

Trender och tendenser

Under en ganska lång tid har jag funderat över hur människor uttrycker sig. Om andra medmänniskor. För i det här fallet talar de inte om sig själva... påstår de som uttrycker sig.

Väldigt ofta har jag hört att den som inte får som den vill med att styra och ställa med en annan människas tyckande och liv... går ut med att den människan är både dement och psykiskt sjuk. Dömer rakt av, bara för att denne inte kunde styra en annan. Varför?

Många gånger har jag hört... "jamen, hen är dement!" Och vad jag vet finns absolut ingen demens. Det som finns är att personen i fråga inte låter sig styras av andra i onödan. Att denne faktiskt har modet att säga ifrån att den inte är med på noterna... oavsett vad som menas. Det är en rättighet var och en har.

Och så fort det går den talande emot så är motparten "psykiskt sjuk". Det är också en term som kastas ut hur som helst. Det är absolut inget psykiskt sjukt att vilja styra sitt liv själv. Att inte hoppa när någon annan skriker hoppa. Att ha rätten att säga ifrån när det inte passar. För var och en har sitt liv. Ska styra sitt liv. Inte dansa efter någon annans pipa. Sånt har världen fått nog av.

Går inte något av ovanstående att applicera på personen i fråga som man talar skit om så kan man ju alltid dra till med "att hen blåser den och den och den". Mycket populärt idag. Alla tror sig blåsta på både det ena och det andra. I verkligheten kanske de ska titta på sig själva och vad de gör och hur de uttrycker sig. Har den omtalade lyckats med sitt liv så finns hur många sätt som helst att försöka förstöra för personen. "Hen har trampat på alla andra"... "hen har blåst dem"... "hen är psyksjuk"... "hen är dement"...

Och så kommer varianten med häxerier... då till slut. För naturligtvis måste det ju till häxerier och svartkonst för att lyckas här i livet? Eller hur? I alla fall om man lyssnar runt på de som klagar och gnäller och inte tar hand om sina egna liv. Men det är så enkelt...

man slutar tänka taskigheter... både mot sig själv och andra. Man tar hand om sig och vårdar sitt hela jag, utan någon baktanke mot någon annan. Vad säger att inte du kan fixa ditt liv? Inget. Det är bara att ta hand om livet och leva det liv du skulle vilja ha.

Nu kommer "vän av ordning" att gå i taket... men det är så enkelt. Eller... enkelt är det kanske inte alla gånger. Men jag menar, att om man går "all in" och tar hand om sig och sitt och på det ägnar sig åt att få världen lite rarare... så kommer framgången. Jag har kämpat för att få det så bra som jag har det. Vridit och vänt på livet. Min "räkmacka" har jag fått ordna själv. Det är så det är för var och en. Och ordnar man inte "räkmackan"... ja, då får man väl käka hårdbröd då. Inte värre med det. Men käkar man "hårdbrödet" så missunna inte andra att ha det bra. Det blir inget bättre av det. Du blir bara förgrämd och får bitterhetens rynkor och skrynklor. Minns också att bitterheten gräver djupa sår inuti dig. Sår som är svårläkta och som du inte hade behövt sätta dit i dig själv.

Fast å andra sidan... bitterheten kanske smakar gott?! Är det därför så många ägnar sina livs dagar till att försöka förstöra för sina medmänniskor? Istället för att faktiskt leva sina liv.

Så snälla medmänniska... lev ditt liv och sluta styra upp andras.

Namaste