Augustifullmåne

7 augusti, fullmånekväll. Naturligtvis bör det uppmärksammas. Även om jag nu bara hade mobilkameran att uppmärksamma detta med. Och mina egna ögon. 

Kvällen var ljum. Havet brusade och vinden susade. Tyvärr kom det en del moln emellanåt och skymde vår vän månen... men vi har sett den och den såg oss. Rakt i vitögat. 

Levande ljus runt oss. Trummorna. Lugn. Ro. Frid. Frihet. Magisk kväll i månens sken. 

Trumma, min trumma. Och trumman sjöng. Ljuvt och länge. Att spela tillsammans är än mer magiskt än att spela i ensamhet. Vilket inte heller är fy skam. Minsann. Men hellre fler trummor på samma energivåg. Energierna var höga och till slut vibrerade även marken där vi satt. 

Att äntligen ha sin egen trumma, efter år av önskan efter en... ja, det går inte att beskriva. Underbart. Och underbart är att använda den. Trumma. För allt, eller inget. Så länge syftet är gott... och det är det ju. Natten var full av väsen, energier... 

Till sist åkte vi hemåt i månskenet för att sova i vår säng där månen varje gång skiner in och försilvrar drömmarna. Inget är så skönt som att sova i månskenet. Hade jag haft egen tomt hade jag sovit ute i trädgården. Nu löser vi detta på annat sätt. Och vår vän månen myser med oss. 

I morgon är det juni...

Tiden går, och vi med den. I morgon går vi in i den sjätte månaden detta år. Snart halva loppet gjort.

Vad har då hänt sedan sist. Massor. Mest positiva ting. Lite regn och fula moln har skymt solen men inte så ofta och länge. Temperaturen har varit både låg och hög. Naturen grönskar och havet slår ystert mot stranden. Skogens väsen har vaknat till och levt upp. Lika som vi människor.

Ännu en födelsedag har firats. Och det på annan ort. För födelsedagsfiraren fick en resa i present, en resa med innehåll. Sådant gillar vi. Arbetena flyter på och jag börjar nu ta ut all komp jag har. Många sköna lediga dagar. Och strax kommer sommarsemestern för oss båda. Även den innebär resande, hotellfrukostar, restaurangbesök och mycket annat kul.

Hus och lägenheter uppgraderas. Livet förändrar sig. Och så har vi tittat på bil. Fin bil med massa finesser. Splitter ny. För det är vi värda. Visst är den fin?! Snart på en gård nära oss.

 VW Tiguan 2017

 En månad ung bil.

 SUV

Med massor av utrustning.

Drömliv

Antar att även du sitter och tittar på Mandelmanns trädgårdar? Ja, vi gör det. Och detta när en dröm jag haft länge.

Så... kanske dags att lätta ankar och dra till Österlen, eller en lika härlig del av landet där det verkligen går att odla med lätthet och där allt växer. Som Gustav själv säger... "det går att plantera ett träd upponer och det rotar sig". Det är så det ska vara. En frodighet. En lätthet att odla. Inte behöva joxa med både frys- och blåsskydd... ha stress över kort odlingsperiod... och så vidare.

Av olika anledningar är jag där jag är i vårt avlånga land. Men inget som inte går att åtgärda. Jag vet var jag har siktet inställt...

dessutom har jag en plan B. Inte att förakta. Och plan C. Fast nu är det ju så att alla dessa kommer att sammanfalla så småningom. Så det är inget att välja på A, B eller C. Det är redan valt. Bara inte valt i vilken ordning dessa ska uppfyllas.

Jag kan! Vi kan!
Jag har kunnat förr! Jag kan nu!
Vi har kunnat förr! Vi kan nu!

Vi ses!

Gott Nytt År!

Nyårsafton 2016. Sovmorgon. Finfrukost. Åkte till Alderskär och hade kameror med. En fin och lugn stund med vågor och skog, strand och himmel. 

Lagat god nyårsmiddag. Krämig potatisgratäng med en gnutta vitlök i... så där så det bara anas som en underbar extra guldkant, sparris, finaste möraste oxfilén som gick att uppbringa. Gott ekologiskt vargvin till. Senare i kväll mer gott, bär av olika slag. Fika. Nyårsskålen inte att förglömma. 

Löftena har vi givit varandra. Lämnade av det gamla år 2016 vid havet, så nu är vi rena och inväntar det nya året 2017... som ska bli ännu bättre än det goda 2016. Så...

Gott slut på år 2016 och 

Gott Nytt År 

tillönskas er alla!

Ja, det här också då...

Jag skapar

Jag gör

Jag manifesterar

Jag avser att

Jag åstadkommer

Födelsedagar på M/S Medvind

Lördagskvällen spenderade vi ombord på M/S Medvind.

Vi firade våra födelsedagar med en båttur, god mat och musik. Buffé med fisk i olika format och smaker. Ja, lite kött för den som absolut måste ha då.

Blev en riktigt trevlig tur över småguppigt vatten. Fast ombord märktes knappast guppen. Lagom med folk ombord. Trodde det skulle vara fullsmockat en lördagskväll i juni... men så var det inte. Fanns lite svängrum.

De gråa molnen hade hängt sig fast på himlen, denna lördag. Så också på väg till Sundsvall. Men... när vi stigit ombord på Medvind ändrade det sig. Fram kom en sol. Sken rart in över oss och över vattnet. Precis som vi bett om. Inte en droppe regn föll. Som vanligt fick vi vår önskan uppfylld. För visst... vi har tumme med vädergudarna. Bara att lägga in en beställning... så effektuerar de. Fast... jag har bett om åska några gånger... men då kom de av sig. Jo, det åskade ju på andra ställen. Kanske för att dessa ställen behöver blixtar och dunder... och rensning i energierna. Så är det.

I alla fall... en mysig fin kväll med min kära. Just för att det är vi värda. Och mer därtill.


Och den stora båt vi såg på färden runt med Medvind... den anlade just kaj i vår hemstad. Mitt framför ögonen på oss där vi satt på vårt kontor. Mysigt.

Bilden: Samsung Galaxy A7 gold, i väntan på att få borda båten.

Ugglor i mossen...

Tja, det kan väl någon kanske tro...

men ugglor är det då inte. Möjligen nattugglor... för kvällen var sen den där dagen då vi tog en tur i naturen. Hamnade lite ute på landet. Mellan Skedom och Barsviken dök dessa "nattugglor" upp. Ivrigt käkande. Brydde sig inte ett skvatt om oss. Inte ens de små fågelbarnen gjorde sig större besvär med att bry sig om oss.

Mamma och pappa Trana med två telningar. Mycket smått och gott hittade de i gräset. De gulbrunröda tranbarnen käkade de också av hjärtans lust i närheten av sin föräldrar.

I Byviken stod denna skönhet och glodde. Ensam och övergiven, verkade det som. Ljusblå, med fint märke i nosen. Ville inte tala om vad den hette. Kanske någon annan som vet vad den kan tänkas heta?

Med tanke på kedjorna på hjulen har dess tid som arbetsmaskin tagit slut. Sommarlov kanske... med nytt tjänstgöringsschema till senhösten.

Själens näring

Att kroppen behöver näring vet vi ju alla. Och stoppar i oss allsköns både nyttigheter och smörja.

Men att även själen behöver lite näring... det glömmer de flesta.

Näring för själen skaffade vi idag. I en skog nära ett hav. På en ö. Där fanns massor av själsnäring. Bara att insupa. Helt gratis dessutom. Inget socker i... inget annat hälsovådligt.

Sålunda... tankade för några dagar. Känns bra. Precis som det ska vara.

Nära havet vill vi bo... och det gör vi!

Nytt köksbord och nytt kök...

kräver ibland nya tillbehör.

Som en duk. Eller mandala, som det heter. Havets färger. Då vi bor mycket nära havet. Kanske mer  rätt sagt, i havet. Fast på land.

Beskrivningen är inte min, det är Virrkpannan som är upphovskvinna till den.

Den nya bostaden har ett annat önskemål om färg på inredningen än vad huset hade. Känns skönt att byta ut det mesta. Och allt som hade med våra tidigare liv har vi slängt bort. Bara våra fina nya energier ska vi ha hemma hos oss. Startar man ett nytt liv ska det vara nytt. Inte starta om med allt gammalt skit. För fel saker är skit, enligt mig. Det gör ingen glad.

 

Havets färger. Ja. Ljust och fint. Elegant. Nu väntar vi bara på grönskan ute.

Lilla barnbarnet. Josef. Kokar lunch. Kokt räv... verkar det bli. I nästa ögonblick har han vänt på grytan och trummar glatt en låt... för att i nästa ögonblick hitta ett nytt sätt att använda en gryta. Uppfinningsrik är lillgrabben. Och så söt. En fröjd att umgås med honom...