Jaså, sitter du där och ugglar!

När du ugglat färdigt och vill bli lite aktiv... så finns mönstret HÄR!

Höga Kusten Fotoklubb visade upp sig i söndags...

på Kulturfesten i Fjällräven Arena.

Folkfyllt, livat, och roligt. Nu lägger vi i en högre växel och fortsätter framåt.

Varde ljus...

Kulturfesten + Höga Kusten Fotoklubb = sant

Kom och träffa nybildade Höga Kusten Fotoklubb på Kulturfesten i Fjällräven Arena kl 15 - 21, den 25 oktober 2015.

En fullfjädrad hälsning

Här om dagen skulle bullbaket äntligen ske. Renskrubbade tomma bänkar och glänsande rent kök i övrigt.

Satte degen. Lät den jäsa. Tog fram tillbehören till bullbakningen, som kanel, kardemumma och socker... under tiden. Fortfarande bara renskrubbade tomma bänkar. Tog fram kaveln och bakdukarna. Fortfarande bara renskrubbade bänkar. Tog fram alla plåtarna ur nedre ugnen. Inget konstigt med dem. Började fylla den första plåten med bullformar. Ställde den plåten åt sidan. Tog nästa...

då ser jag att det sticker fram en fjäder mellan de plåtar som står kvar på varandra i väntan på att fyllas med bullformar. Fjädern fanns definitivt inte på bänken innan. Inte fanns den med när jag tog fram plåtarna heller... för som den stack ut mellan dem så borde jag lätt ha sett det. Men där fanns inget. Då. Och i ugnen har jag absolut inte fjädrar. Där finns bara plåtarna. 

Det var en väldigt vacker fjäder... betydligt bättre än vad mobilbilden visar.

Heta grejor

Rätt som det är händer det.

Botaniserar så gott som alltid i veg-hyllorna på mataffären.

Inte så lätt faktiskt. En sak här och en sak där, i affären. Trodde att man kunde samla ihop allt på ett ställe... men icke. Får leta bland glutenfritt, vegetariskt och faktiskt bland vanliga varor också. Läsa innehållsförteckningar. Rådfråga de som är veganer redan och har lite mer koll än vad jag har.

Här om helgen hittade vi thai-mat i frysen på en affär i en annan stad. Mat med grönsaker, ris och sås. Thai. En av förpackningarna var i en vegetarisk variant. Oftast stoppar de ju i hönskött i maten... de goda thailändarna. Men den här var utan.

Köpte. Promenerade hem. Värmde. Åt.

Gott.

Smakade mer. Den här ska inhandlas fler av och gömmas i frysen för dagar då det inte finns tid, eller ork, att laga mat. Enkelt att laga till. Det som gjorde smaken, enligt mig, är kaffirlimebladen som ingår i kryddningen.

Jodå. lite het var den... men inte värre än att det går att äta... igen... och igen. Fast den verkligt känslige ska nog låta bli.

Vad dillar du om?

Prata, prata, prata...

Dygnet om pratas det. Högt och lågt. Intensivt eller dröjande. På alla tungomål. Prata, prata, prata...
Mycket prata och lite verkstad.

Det mesta i vår värld går ut på att prata. Diskutera. Babbla. Kackla. Gnata. Orera. Möte på möte. Sammanträde på sammanträde. Ord. Många ord. Långa ord. Fina ord. Fula ord. Ja, ord över huvud taget. Ibland bara för att det ska låta, andra gånger faktiskt för att få något sagt.

Vi alla pratar och pratar. Tänk om varje ord resulterade i att något blev gjort. Vad mycket som skulle blivit annorlunda i världen... om orden faktiskt betydde något. För det pratas och pratas och inte mycket händer. Ibland vore bäst att stänga käften och utföra. För det måste du ju erkänna... vi talar mycket om vad vi vill och vad vi ska och vad som bör göras... sedan talet är klart... händer inte mycket.

Så... vad dillar du om?

mobilbild Samsung Galaxy A7

Mormors födelsedag

Sista dagen i september 2015

Så här på den sista dagen i september månad är det väl läge att visa något från 2/3-delar in i månaden.

Var på roligt födelsedagskalas, träffade den lilla godbiten Josef... nu fem månader ung, halvvägs på väg till att bli sex månader. Gissa om det händer saker hela tiden. Grabben är framåt, vetgirig och alldeles förtjusande go. Liten som en tummetott, som han är, blir det än mer gulligt.

Men även mycket små människor växer upp och blir stora. Det vet jag. Sonen var pytteliten han med men har växt och blivit stor man, som alla andra män.

Det rullar på...

detta med hösten.

Löven singlar ned mot marken. Vinden rufsar om i trädens kronor... för att på så sätt hjälpa hösten i sitt arbete med avlövning. Marken fylls med glödande löv, stora och små.

Men än blommar det och ingen frost har visat sig. Är väl bara en tidsfråga... men ändå. I morse var det + 2,5 grader. Inte så mycket att tala om. Är väl som det är, denna årstid. Är ju nästan oktober, bara två dagar bort.

När hösten väl kom, så inföll den snabbt. I mitten av september var fortfarande sommar. Eller kanske... sensommar. Plötsligt kom hösten inramlande.

Fann detta motljusmotiv hos min ena granne. En gammal sliten stubbe med utväxter runt midjan. Som krusiga volanger. Dekorerat med fallna löv från björkarna som bor tätt intill. Troligen är det en björkstubbe.

Mobilbild i motljus, Samsung Galaxy A7

Walk in closet - del två

Det går framåt.

Nytt golv läggs. Ljus ek. Blir ett lyft för hela rummet om man jämför med den matta som var tidigare. Visserligen var den enfärgad och ljus, men ändå... ett riktigt golv är ett riktigt golv. Nästan hela golvet är lagt. Här är också den nya takbelysningen upphängd, även om den inte syns.

Sedan ska golvlister dit. Skenor och inredning. Och så kläderna och skorna då... blir så bra.

Mobilbild

Grattis Néa!

Walk in closet - del ett

I mitt hus finns det som jag tidigare kallade klädkammare...ett rum på nio kvadrat...för bara kläder och skor. Det rummet var fyllt med garderober i olika storlekar och utföranden. Radade efter långväggarna.

Efter ena långväggen var även ett antal hyllor inklämda. Till ingen större nytta. Mest som utfyllnad.

Ljus matta på golvet... var ju ok. Men när vi tog bort garderoberna kom detta fram. Sjuttiotalsmatta. Inte vacker, om man frågar mig. På väggarna ett antal tapeter i olika lager och utföranden. Samt målat med färg... såg ut som en provmålning.

Bort med allt.

In med nytt golv, måla väggarna. Ny belysning och nya lister (bilderna är tagna i den skruttiga belysningen). Inredning som skulle ära en kunglig höghet, för att förvara våra kläder och skor. Nytt, fräscht, och enhetligt funktionellt. Hittade en rökfärgad spegel bakom en av garderoberna. Den ska få ett nytt liv på en av de andra väggarna.

Mobilbilder

Sticka liten tröja

Hrm...
skulle sticka en tröja till lilla Josef. Hade rätt garn och rätt stickor. Lägger upp enligt beskrivningen för 6-månaders bebis och tänker att han är ju snart så ung, och växer varje dag. Stickar några varv...

tycker det ser så stort ut. Mäter. Enbart bakstycket är 31 cm brett. Tillsammans med framstycket med samma maskantal blir det 62 cm i omkrets. Till en halvåring.

Den stickade biten ser ut som om den vore till en tvååring... minst. Tänker att jag måste väl sticka en storlek mindre då. Han är ju liten... den goa killen. Men storlek 1 - 3 månader har bara åtta maskor mindre totalt. Måste ju vara fel i beskrivningen... eller är bebisar så stora nu för tiden... och Josef så liten? Nu, när han är mellan fem och sex månader, har han storlek 62 och i den har han växmån.

Har letat tröjmönster som har färre maskor i samma garn... men går bet. När jag inte har gossen så jag kan träffa honom varje dag så måste jag sticka efter en bra beskrivning för att få storleken bra. River mitt hår...

Det är inte tröjan på bilden. Den är klar och levererad. I lagom storlek. Kan dock inte göra alla tröjor efter samma mönster och garn... blir lite trist. Fast Josef klagar nog inte om allt ser likadant ut... han klagar över att behöva ta på sig kläder. Och mössa. Han har bara tid att stå och hoppa och skutta med oerhört pigga ben. 

Väder

Om vädret kan man säga en hel del. Prisa det, eller förbanna. För det verkar inte finnas något mitt emellan. Antingen hatar vi det, eller älskar det. Och en och annan säger att "det duger väl". Fast de är i minoritet.

Att sommaren har bjudit på väder, det kan vi ju alla hålla med om. Oväder, finväder, kallväder, regnväder, åskväder... ja, och så vidare. Fast jag tycker ju att det varit för lite av just åskväder. Visst... kaxigt har åskvädret tornat upp sig och smugit längs grannens staket och morrat, men strax vikit av åt väster och försvunnit bakom berget med svansen mellan benen. Och där har vi suttit bänkade på inglasade altanen för att se på skådespelet. Som ställdes in.

Nu har hösten anlänt. Det dröjde till mitten av september... sedan hände något. Naturen gav efter och insåg att nu... nu... var det faktiskt dags att börja tänka på vila. Och i blåsten och regnet som varit nu ett tag så har det samlats gula björklöv lite varstans... jag tycker att det ser vackert ut. Har alltid gillat gula björklöv om hösten. Liksom röda glödande rönnbärsblad och guldiga lönnlöv. Jag gillar också att skörda i trädgården. Anser ju att man ska ta reda på Moder Jords rika gåvor. För varför köpa på affären det man kan hämta i trädgården. Onödigt. Det lämnar jag till de som ingen trädgård har.

Egentligen gillar jag hösten bäst. Hade önskat att jag var född i september, mitten eller slutet... istället för på det som här i Norrland är vinter, och som född i sydligare nejder är jag van annat än vinter. Allt för många gånger har det snöat i vild panik i min månad. Onödigt. Totalt onödigt. Då skall solen skina och det ska droppa från taken, rinna i rännilar på gator och vägar, fåglarna ska ropa om vår och kommande värme. Man ska kunna sitta på solsidan och vända ansiktet mot solen, känna att nu... nu... kommer livsandarna igång igen. Nu viker mörkret. Så är jag van att det är.

Vintern ska vara en viloperiod. Det håller jag med om. Men varför så jädra kallt och så jädra mycket snö? Onödigt! Jag kan nöja mig med max fem minusgrader. Jag kan nöja mig med frostnupna gräsmattor som glittrar vackert i vinterns låga solsken. Det gör sig bra på foto. Det gör sig bra i min värld. Fast snösvängen gråter väl blod och får ingen mat på tallrikarna. Men det är smällar de får ta. Fem grader kallt om vintern gör att jag kan ändå elda i braskaminen. Ha det varmt och gott inne. För ved har jag. Björkved. Fint att elda med, gör sotaren glad. Men visst... snöfall gör sig bra på bild. Men det är då det enda snön är bra för.

Ohälsosam hälsa

Var och lämnade lite prover på Hälsocentralen i morse...

kvinnan på lab sticker mig, väger mig, och tar fram måttbandet... mäter mig över höftbenen och säger att jag har fyra cm för stor - midja.

Bara det att det var inte midjan hon mätte, det var höftmåttet. Nog för att jag har ganska rak kropp men det finns faktiskt en midja och med tajt linne på, som idag, så syns midjan väl. Sa att hon inte mätte midjan... jo, tyckte hon... och rapporterar till läkaren att jag är fet.

Jag har aldrig varit fet. Jag är inte fet. Tänker inte bli fet. Min vikt är lagom för min längd. BMI är perfekt. Har samma storlek på brallor som för många, många, år sedan. Har heller inga volanger som hänger utanför linningen. 

Visst, jag har gått upp i vikt sedan jag var runt 20 år. Men då var jag extremt smal. Hade på gränsen till ätstörningar. Kunde i princip blåsa bort om det stormade. Och det är ju inte många kilon jag gått upp genom livet. Helt normalt ändrar sig vikten lite, för skulle jag se ut som jag gjorde i min ungdom skulle alla tro att jag fått en allvarlig sjukdom. Bara det jag gick ned i vikt under tiden med misshandlande exet gjorde att många trodde mig vara dödssjuk. Det var jag inte, bara misshandlad på flera sätt.

Men... med tanke på hur jag antas vara för rund... hur ska inte piskan vina över de som faktiskt är lite runda. Jag avundas inte dem. Men praxis är att en kvinna ska ha en midja - observera midja (inte höftmått) - på 88 cm, och en man 102 cm. Och detta oavsett vår längd och vår kropps utseende.

Innebär i vårt fall att sambon som är lång och mycket smal måste äta på sig en rejäl kagge för att matcha männens mått och att jag måste banta (ni som vet hur vi ser ut håller nog inte med om varken att äta upp sig eller att banta).

Nä, vi bryr oss inte om detta med midjemåtten. Vi är bra som vi är!
Men jag stör mig på vårdens mätande och graderande. Vet ju att det är för att förebygga ohälsa... men detta gör mig ohälsosam. Ätstörningstankarna ligger där i bakhuvudet och flinar elakt...

Det som skulle vara hälsosamt blir inte så i alla lägen. 

Shamantrumma

I lördags var vi på öppet hus i en stad en bit bort. Det var den spiritistiska föreningen som visade upp sig och vad de har att erbjuda. Vi befann oss på orten... så varför inte.

Fastnade för denna shamantrumma. Perfekt för mig med vargen, formen och fjädrarna. Men tyvärr var den inte till salu, hen som tillverkat den ville gärna ha den kvar i sin ägo.

Jag vill gärna göra en egen shamantrumma. Välja material, dekorationer och målningar själv. Till nöds går att köpa en färdig, men då har den inte min prägel. Nu har jag i alla fall en fin förebild för min egen trumma. Med varg och vargspår.

Mobilfoto Samsung Galaxy A7

En orm slingrar sig i mitt paradis

Det smyger ormar i buskarna... de fräser i gräset... slingrar sig... biter i bokstäverna jag skriver. Spottar och väser ur sig ovänligheter.

En orm nyper man tag om nacken på. Glor den stint i ögonen där den sitter i ett fast grepp. Inget kan ormen göra... mer än fräsa ilsket och försöka slingra sig. Med en snabb rörelse vrider jag en knut på ormkroppen och slänger helt sonika hela ormpaketet i brännässlorna.

Försök snurra upp dig du. Där har du en passande verksamhet. Hoppas brännässlorna är trevliga mot dig. De brukar ju vara så. Sedan kan du slingra dig iväg till något varmare ställe. Som underjorden. Det ställe där man får skyffla kol åt han med horn.

Rassla min skallra, dallra min drömfångare, vandra min stav

I mångt och mycket tycker jag om att göra mina egna saker. Få mitt stuk på dem och min energi i dem. Jag har alltid tyckt och tänkt så. Och kommer att fortsätta med det. Både tänket och tillverkningen.

Shamanskallran gjorde jag en sensommarhelg, i Dalarna. Färdigställde med en nyckel och med målningen hemma. Skallran går i björnens tecken. Björnkraft. Björnenergi. Och min energi. Helande renande energi.

Ormpinnen, som jag inte har på bild... hittade jag i skogen. Den ropade och jag hittade. Vandringsstaven, som jag inte heller har på bild... stod också i skogen och ropade. Till och med så att jag och min kära hittade varsin vandringsstav. Går inte med vilken stav som helst. Den ska "tala" till den som ska ha den.

Drömfångare har jag gjort. Några stycken. Kraftfulla. Energirika. Gjorda för sitt syfte. Inga plastgrejor, utan energi. Riktiga naturmaterial fulla med energi och under tiden jag gör dem fyller jag dem med vad de ska arbeta med. Och arbetar gör de. Jag har själv sett dem i arbete. Intressant. 

Material hämtar jag själv i naturen. Väldigt mycket hittar jag, eller får hjälp att hitta. Fjädrar, stenar, grenar... ja, allt som kan behövas. Tagel, som representerar kvinnan, fick jag från hästar jag känner. Fattas bara något som representerar tjuren.

Ja, och så vidare...

Mycket material har jag. Mer kommer. När jag behöver det. Det förlitar jag mig på. Brukar alltid fungera. För jag är lyckligt lottad.

Nu ser jag fram mot långa mörka vinterkvällar då flitens lampa kan få lysa... inte bara med kursmaterial och Josef-stickning... utan med naturmaterial och min intuition och energi.

Kort

Nya orakelkort.

Absolut rätt. Och Doreen Virtue är ju bra.

Får bli så!

Studera mera

Idag, den absolut sista dagen i augusti 2015...

börjar jag studera Lightroom CC.

Tänker att det kanske kan göra någon nytta till bilderna. Kanske. Fast inte gör detta "det hela". Så Lightroom CC samkörs med Photoshop CC.

Och numera är man inte så urmodig att man lägger in programmen via någon skiva. Man prenumererar på dem. På det moderna sättet. Likadant är det med ordbehandlingen, kalkylprogrammet och en hel del annat. Prenumeration, stavas det. Inte cd-skiva med installationshänvisningar.

Blir så bra, det!

Hallon och hallon och hallon...

Så mycket hallon. Massor. Stora feta fina.

En del ligger frysta. Andra är kokta till hallonsylt. God hemgjord hallonsylt. Fint att hitta i matkällaren. Annat än köpesylten som är utblandad med än det ena och än det andra.

Går finfint att mata lillprinsen Josef med. Utan konstiga tillsatser, som en liten prins inte ska ha.

Bara idag drog vi ihop 4 kilo. På en kort stund. I solskenet. Med alldeles tyst och stilla runt öronen. Så skönt. Fikakorgen med. Fin sittplats. Trollsländor. En och annan fjäril. Och en liten fågel som tutade försynt.

Tidigare har vi också plockat hallon. Mycket. Så nu finns det att gotta sig med i vinter... och tänka tillbaka på den goa varma sommaren och dess ljuvligheter.

Fullmåne

Känner du en intensiv lust att yla mot månen?

Kanske kliar det i pälsen?

Känns konstigt med de stora vassa tänderna, och de kloförsedda tassarna?

Lugn, bara lugn... det är fullmåne. Inget annat fel. Det är bara så rätt. Felet ligger hos dig!

Mamma, pappa, barn...

En familj är oftast en mamma, en pappa, och ett eller flera små barn. Vilket väl är bra.

Ibland ser en familj ut så... mamma, mamma och ett eller flera små barn. Eller pappa, pappa och något eller några barn.

Så långt allt väl. Inget konstigt med det. Finns säkert även andra konstellationer av familjeformer.

Det konstiga infinner sig lite senare. Fast inte hos alla människor. Hos ett fåtal.

När mamma och pappa skiljer sig. Inte när barnen är små. När barnen är vuxna. Och man skiljer sig. Då ska man plötsligt vara "familj". Så dags då.

De vuxna barnen reduceras till treåringar. Omhuldade och manipulerade av den arga mamman. Mamman som ville skiljas. Nu plötsligt är det inte så. Fast det är så. För det var ju mamman som tog initiativet. Och vill vara skild. Men det vill den här mamman inte erkänna. För de ska ju vara "familj". Mamman ruvar på sina vuxna barn som en hök. Gå inte hit, gå inte dit. Och för faen låt farsan vara ensam och utstött. Hata honom. Utnyttja honom. Tigg om allt ni kan hitta på. Han ska utnyttjas och skinnas på allt vad pengar heter. Och för guds skull... skulle han hitta en ny respektive... ja, då har himlen fallit ner. Då ska ni utesluta honom för alltid. Då ska ni tiga ihjäl dem...

fast det var ju det där med "familj". Han måste ensam, varje helg/högtid, dra till den forna familjen för att vara just "familj". Ställa upp. För att visa en fin fasad utåt. Ingen bryr sig väl om vad pappan i detta fall varken tänker eller tycker. Han ska bara vara med och visa den fina fasaden för omgivningen. Löjligt.

Dessutom får man inte ens nämna den nya respektive han har och lever lycklig med. Nej. För han har ingen talan. Han ska ju "leka familj" med den gamla familjen. För det har mamman sagt. Och hennes ord är lag. Eller hur?

Han ska "komma hem" och laga mat. Han ska "komma hem" och serva bilen. Han ska "komma hem ensam" och fira de vuxna barnen. De kan absolut inte fira med honom för då kan de ju råka träffa hans nya respektive. Han ska gå ut med dem än hit och än dit... ensam. Hans nya livspartner får inte ens visa sig tillsammans med honom. Herregud, med hen får han inte göra något. Han ska ju leva ensam, för det har mamman bestämt. Och det är mamma som regerar.

Avundsjuka. Ja, så kallar jag det. Ingen ska ha det bättre än mamman. Ingen ska få ha något liv förutom mamman. Och hon ska bestämma hur barnens liv ska se ut. Hur före detta mannens liv ska se ut.

Så här kan det även se ut om man byter ut ordet "mamman" i texten till "pappan". Finns alla varianter av misslyckade människor och misslyckade skilsmässor. Nu säger jag ju inte att alla misslyckas, men misslyckat är det väl när ena parten hela tiden hänger efter och fortsätter att försöka leka "familj" där ingen familj finns kvar. Att barnen är stora och borde tänka själva, nä... det får inte förekomma. Och... de tänker inte själva. Vilket är synd. Verkligen synd. Nu går de runt som manipulerade treåringar... fattas bara blöja.

Det här är bara en liten del av den terror mamman utsätter sin omgivning för istället för att skaffa sig ett liv. Ett liv där hon gör det hon vill och gillar... inte styr och ställer med andras liv. Fast det var visst inte särskilt kul att leva sitt eget liv... det blev torrt och torftigt... så torrt att man måste jävlas med andra hela tiden.

Jag känner till flera par som separerat. Och fortsatt sina liv på sitt sätt. Som har nya respektive. Som ändå umgås tillsammans med alla barnen från alla förhållanden. Som inte styr och ställer med den de en gång levt med. Som kan träffas och ha kul tillsammans... med den nya partnern med... och tillsammans med vilka barnkullar som helst. Och barnkullarna umgås även de tillsammans. Men nej, här ska det inte gå att göra så. Här ska man leka "fin fasad" och "familj".

Vem tror mamman att hon lurar? Sig själv mest!

Det lugna livet på landet

Livet på landet är som en enda stor gäspning. Stillastående och innehållslöst. Urvattnat och trist. Enahanda. Det enda som gör att man vet att dagarna går är att solen går upp, solen går ner... och månen går upp den också. Det är väl det enda som är upp. Ungefär.

Jodå. Så är det säkert i en hel del små byhålor på landet. Enahanda. Trist. Stillastående...

men jag kan berätta om annat. Om rena vilda västern. Eller till och med värre än vilda västern. Ett herrans liv. Kanske heter det hellre ett oherrans liv. Fast de går ju i kyrkan. Vad de sedan gör när de inte är i kyrkan... är inte speciellt kyrkligt och vänligt.

I den lilla byhålan lever man inte alls som bibeln och kyrkan lär. Här lever man ofta ett våldsamt liv. En tar bilen över broräcket som sträcker sig över den lilla bäcken. Genar rakt in i ett hus, över en lyktstolpe och diverse annat.

Ännu en annan tar sin bil och kör med berått mod rakt in i ett hus där en förening hade sitt kontor. Pang! Rakt in i väggen bara. Backar. Kör rakt in i väggen ännu en gång. Backar... och gör om samma sak igen. Resultatet blev att köket blev delvis obrukbart. Köksskåpen gick efter den smällen inte att stänga. Där fick de hänga och flagga på vid gavel. Hen kör sedan ut från området och ställer sig vid grinden och glor. Med motorn igång. Efter ett tag drar hen iväg, för att snart återkomma och bråka utanför.

Man kan även roa sig med att köra runt och försöka jaga andra bilförare. Låtsaskrocka med dem. Ställa sig i skymundan och sedan kasta sig ut på vägen och köra som en vansinnig.

Inte många lyder trafikskyltarna som numera påbjuder 30 och 40 km i timmen som högsta hastighet. Vadå... om några småungar blir överkörda... det är ju bara att skaffa nya... finns så många ändå.

Sen finns det de som man inte vill ens vara tillsammans med...

sådana som man inte vill ta i med tång ens. Inte vill se eller höra. Sådana tar till våld. Fysiskt våld. Med olika tillhyggen... ibland till och med vapen. Drar sig inte för att försöka kasta andra utför en lång betongtrappa. Baklänges. Genom att med full kraft rusa fram och hårdhänt knuffa till den person den vill skada. Ingen tanke på att det kan bli dödlig utgång. Eller kanske det var tanken... Vissa går runt och sparkas... som jävla hästar. Fast hästar har mer förstånd än att sparkas till höger och vänster bara för att de kan sparkas.

De flesta är dock smygvåldsamma... pratar skit och än mer skit. Och när skiten tagit slut hittar de på så kallade sanningar. Som dock bara finns i deras förvridna skallar. Att styra och ställa med andras liv verkar vara den största fritidssysslan. Störa och förstöra. Och kan man inte få tag på personen i fråga i verkligheten så tar man bara fram sin sketna mobil och fortsätter sitt verk där. Och så vidare... och så vidare...

Jag skulle kunna berätta massor. Från en liten by på vischan. Jädra kärringar hela högen! Inte undra på att det finns material till böcker och filmer... bara att titta på verkligheten bortom ära och redlighet. Finns hur mycket som helst att ösa ur.

Det lilla underverket är döpt

 Lillprinsen är nu ordentligt döpt. I domkyrkan. Ska det vara så ska det vara. Lördagen var solig och helt underbar med ljumma vindar, blå himmel och knappt ett moln att hitta. Lagom varmt. Glad och god var gossen under hela ceremonin. Inget gråt och ingen tandagnisslan... ja, än har han väl inte så mycket till tänder men det kommer väl. Brukar göra så på småttingar.

 Efter dopet krävdes en liten tupplur... och en saga på det. Lite mat och så var den lille prins Josef på banan igen. Charmade alla han såg.

Och lyser solen... då ska man ha solglasögon. Eller hur, bonusmorfar?
Lillprinsen snackade ganska friskt och spanade in alla doppresenter med iver och frenesi. Många presenter blev det, både i form av paket och pengafonder för kommande äventyr.

Både mormor och bonusmorfar höll i kameran, så den lille är ordentligt förevigad... både i kyrkan och på dopkalaset. De lyckliga föräldrarna är vederbörligen gratulerade. Nu väntar vi på kommande månadsfotograferingar och den stora dagen då underverket blir ett år. Då blir det "smash the cake".

Höstfloxfavorit

Enögd skönhet

Jag gillar att kika genom kamerans enda öga. Se vad den ser. Koncentrera mig enbart på vad jag ser. Vad kameran ser.

Som denna gamla grind. Tryggt lutad mot trädet som stadigt har sina rötter ner i Moder Jord. Bidande sin tid. Lugnt och sansat. Utan större väsen. Som om grinden hade all tid i världen. Och det har väl grindar av denna dignitet?

Jag gillar inte snabba "skjutningar" med kameran. Som att slarva bort fotot. På något sätt. Nä, man ska god tid och vara avslappnad. Hitta precis rätt vinkel och rätt ljus. Exakt. Inte behöva trixa i bildbehandlingen efteråt och få en bild som är sådär.

Kanske kan man säga att jag använder Feng Shui i bilder... när fotograferandet och bilderna är som bäst.

Om livet stannar upp...

dra ur pluggen... tänkte jag säga... men, dra upp förankringen och sök nya vyer. Annars riskerar du att bli som ekan bredvid stenen.

Första dagen i åttonde månaden

Så har vi då marscherat med raska steg in i augusti månad. Fort har det gått. Trots allt regn och all svalka denna sommar. Men om man kan kalla det sommar vet jag då rakt inte. Kallsommar... kanske. För grönt har det ju bevisligen varit. Och faktiskt varmt i två dagar. Riktigt varmt. Men sedan återgick allt till ordningen. Svensk sommar. Kallsommar. Regnsommar.

Fast regn är välgörande.

För själen. För humöret. För kroppen. För Moder Jord... allt måste ibland stanna av och vi måste få tid för kontemplation. Inte rusa på som vi alltid tror att vi måste göra. Man måste inget. Ja... följa lagarna måste man, och vara hederlig och omtänksam om sina medmänniskor... men hur många lever efter den devisen? Inte många kan jag tala om... eller inte tillräckligt många. Att det regnar så mycket detta år är nog för att Moder Jord behöver renas. Liksom vi själva. Då menar jag inte att ni ska rusa in i duschen, den reningen har ni nog redan gjort. Mer inre rening. Tankerening. Själsrening. Det behöver alla. Moder Jord och Universum har tagit sitt ansvar och renar så gott som dagligen. Så var glad över regnet, klaga inte. Njut av att det faktiskt k a n regna. Det finns ställen på vår jord där de ber om regn dagarna i ända och ändå får de inget eller minimalt med vätska uppifrån. Nu kan man ju tycka att regnet borde fördelas jämnt över vår jord... men så blev det inte. Finns säkert en anledning även till det. Som vi kanske inte förstår. Just nu. Men det mesta är så vist inrättat att det blir rätt fast vi gnäller och tycker att det är fel.

Förresten har vi oss själva att skylla... för regn. För stormar. För jordbävningar. Och så vidare... Våra eländiga tankar om hur livet och världen är påverkar. Tankar påverkar. På gott och ont. Allt för många tänker ont. Eller ont... men illa. Negativitet. Ilska. Hat. Våld. Vad tror ni blir resultatet av att det finns en massa sådana tankar? Ja, inte blir det en underbar värld fylld av omtänksamhet och godhet. Dagligen hör vi om våld och hat. Överallt. Även i vårt lilla land. Vi är inte förskonade. Och inte ska vi skylla på de som kommit hit från andra länder. Vi kan nog själva. Se på dig själv. Hur tänker du? Se på de i din omgivning. Hur tänker de? Kan du ärligt säga att du bara tänker gott och agerar i godhet? Tror inte det.

Om vi alla hjälptes åt skulle världen bli så underbar som vi alla vill ha den. Sluta hata och kritisera. Sluta gnälla och klaga. Sluta med våld. Sluta med missunnsamhet. Sluta med allt som inte är bra för oss alla. Och då menar jag alla. Utan undantag.

Gå ut i regnet och rena dig. Släpp alla idéer om hur du ska styra andra. Se på dig själv först innan du börjar härja med andra. Så... gå ut i regnet och stormvindarna och släpp allt dumt du lärt dig och allt dumt du tänkt ut alldeles själv. Släpp taget och bli den rätta du.

Jag har provat. Många gånger. Härligt att gå ut och bli genomblåst, renad. Förnyad.
Och ja, man kan göra detta många, många gånger... inte alls fel och betyder inte att du är sämre än någon annan.

Vi ses i regnstormen!

Fotot är taget på Norrbyskär.

Här händer saker minsann!

 Nä, jag har inte lagt av med att blogga. Tji fick du! Jag är bara upptagen med att leva livet.
Gosa med Josef, som är sötare än någonsin. Träffa släkten. Äta gott. Leva gott. Resa. Planera mera resa. Leva livet. Ja, ungefär så. Och på det är det sommar.

 På det målas fönster. Sånt man gör om sommaren. Fräscht och fint blir det. Och så jobbar vi i trädgården. Den är inte glömd.

 Utflykter. Resor. Vila. Rekreation. Leva livet. Så enkelt är det... synd att det är kallsommar så det inte är speciellt skönt att bada.

Naturliv. Trädgårdsliv. Altanliv. Sällskapsliv. Sommarliv. Njutliv. Kärleksliv. Ja, lev fullt ut... du med.

Grattis bloggen!

Vad sägs om...

en månad i Karibien?

Känns väl bra. Utomordentligt är än närmare hur det känns. Eller rättare sagt, det känns alldeles för jädrigt bra! När det börjar vara slut på sommaren här... fast det känns väl redan som om sommaren är slut med dessa kalla vindar.

Sola, bada, äta gott, bara vara. Vandra på stranden i bikini och badbyxor. Ta varsin god drink i fullmånens sken. Dansa hela nätterna. Bara för att vi är värda det. Något gott ska vi väl ha efter allt slit som varit under lång tid. Finns ju de som inte tar sitt ansvar på något sätt, bara vältrar över det på oss. De som tycker sig vara mer och bättre... fast så inte är fallet.

Nu unnar vi oss. Solbruna och mätta kommer vi sedan tillbaka. Tror jag. Kanske stannar kvar... också. Kan ju skicka ett vykort. Kanske. Eller inte.

Näringsrika vandringar - Ta av dig skorna, människa!

Barfota
vandrar jag över Moder Jords hud
finner näring

Ta av dig skorna, människa. Och må lite bättre.
Ja, jag menar vad jag säger. Ta av dig skorna. Gå sedan ut. Rakt ut i Moder Jords vackra natur.
Vandra. I takt med din egen trumslagare. Vandra. I lagom takt. Följ trumslagaren som anger din egen takt.

Ta av dig skorna, människa. Må lite bättre.
Fyll dig med Moder Jords näring. Jorda dig. Känn välmåendet.
Erkänn för dig själv att det var faktiskt skönt. Normalt. Naturligt. För vi alla är naturbarn. Även du! Bara det att du glömt det.

Ta av dig skorna, människa. Jubla och gläds.
Dansa om du känner för det. Ta emot sol, ljumma vindar, gräsets doft...
Stanna upp. Känn. Lev. Andas. Och följ din trumslagare.

Ta av dig skorna, människa. Våga vara ditt rätta jag. Våga vara det naturbarn du faktiskt är. Våga.
Världen idag består av så många rädslor, så många inbillade tankar om hur vi ska vara... annat än de naturliga Moder Jords barn som vi ändå är.
Gå utanför boxen. Fyrkanten. Gå utanför. Finn dig själv. Må bättre. Väx och grönska. Väx.

Ta av dig skorna, människa!

Midsommaraftons magiska natt

Växtvärk

Ja, det kan man säga att rabarbern lider av. Eller lider... det tror jag inte. Den växer av fröjd och glädje. Och för att den kan!

Den växer. Och den växer. Och växer. Och växer lite till. Omkretsen är imponerande. Har inte mätt den men jag räcker inte till runt den och inte över den.

Äter gott av rabarbern. Gömmer i frysen till kalla dagar. För att äta gott då med. Gott är gott. Och denna rabarber är mild och god, inte sur och syrlig och bitsk. Nej, god och glad vill den fröjda gommen på oss som har förmånen att få smaka av den.

För ett barn skulle bladen räcka till som paraply en regnig dag. Eller som solparasoll en fin och solig dag.

Tig och håll käften, du är osynlig!

Tänker på hur människor behandlar varandra. Inte de som behandlar andra väl, mer på de som inte gör så.

Tänker också på varför vissa människor tror att de ska och kan bestämma hur livet för en annan medmänniska ska se ut... eller inte se ut.

Tänker på hur de tänker. Kanske tänker de inte alls. Kanske tänker de fel. Mest troligt. Att de tänker fel. För fel är det ju!

Det finns de som tänker att de ska minsann tiga ihjäl sin medmänniska. Visst, det finns de som tjatar ihjäl sin medmänniska också, tjatar och gnatar. Men... det är inte dessa jag tänker på idag. Det är de tigande surmulna människorna som genom sitt tigande tror att de gör någon som helst nytta här på vår jord. Visst, en del borde tiga... andra inte.

Hittade en bra text om bestraffning genom tystnad. Om de som inte talar med dig, inte ser dig, ignorerar dig och beter sig som om du inte funnits här på jorden och aldrig kommer att finnas här. Alltså verbal misshandel genom tystnad. Tystnadskontroll. En sorts bestraffning, av oftast en oskyldig människa som dessutom inte ens får veta vad hen ska ha gjort för fel. Och som inte ens gjort fel... kanske. Bara i den bestraffandes intrigerande hjärna. Det är bara ett sätt för den bestraffande att smita undan sitt ansvar i situationen... och ofta har nog hen problem med sig själv och borde lösa dessa knutar i sitt eget inre.

Bestraffaren vill på detta tysta sätt försöka på ett grepp på dig... bestraffa dig. Känslomässigt. På ett sätt "döda" dig. Känslomässigt övergrepp. Ett övergrepp lika illa som något annat. Psykisk misshandel.

Personen som utsätter dig för detta har säkerligen en massa problem med sig själv... men projicerar detta på dig. Låg självkänsla, starkt kontrollbehov och emotionell omognad... plus säkerligen en massa annat. Dessutom är de förnekare av misshandeln de gör, gnäller bara om hur synd det är om dem själva. Men det finns inga ursäkter för de som bestraffar dig med tystnad och ignorans. Inga som helst ursäkter!

Det är ett maktmissbruk och övergrepp som inte är ok! Och detta övergrepp bevisar bara hur illa ställt det är med personen själv i fråga.

Jag känner till en hel bunt med människor som gör på detta vis. Tiger som bestraffning för något någon antas ha gjort. Småsinta och egensinniga människor som tror att de leder världen och gör något stort i sitt ignorerande och tigande.

Sanningen är att de bestraffande personerna är så små, obetydliga och psykiskt omogna att jag inte nämnvärt bryr mig om dem. Jag klarar mig ändå... med de som inte försöker tiga ihjäl mig och mina medmänniskor. Jag behöver er inte, ni som tiger som en sorts bestraffning för något ni inte kan säga vad det är. Omoget gjort.


Sedan finns det de som bestraffar genom att tjata hål i huvudet på sina medmänniskor... men dessa tar vi ett inlägg om en annan dag.

Världen är full av morrhoppor!

Arten människa håller på att utvecklas till ett renrasigt monster. Överallt rapporteras om hur människor blir allt mer onda och inbilska. Det ljugs, förtalas, förnedras, hotas, hatas, mobbas på alla möjliga sätt... det misshandlas och mördas. Verkar inte finnas någon ände på förskräckligheterna.

När mina barn var små och tjafsade om leksaker eller vem som hade rätt i någon fråga... och var riktigt osams... då berättade jag om hur en stor grej som ett världskrig kan börja. För det är ju inte så att bara rätt som det är så är det fullt krig... det föregår ju en massa småtjafs innan som byggs upp mer och mer. Från början kan det vara två personer som tjafsar, så lägger sig fler och fler i. Till sist krigas det. Om man inte innan krigsutbrottet kommit på hur dumt bråket är. Så mina barn fattar det. Hur det är med andra vet jag inte.

Arten människa går runt och tycker att den är skapelsens gud... eller i alla fall skapelsens krona och kung. Att djur, växter och vår jord är något man bara ska ta för givet, sno åt sig, och exploatera. Likaså antas att man bara kan ta sina medmänniskor för givna, utnyttja dem och förnedra dem på alla de sätt man kan komma på. Var och en är sig själv närmast, och det märker vi så väldigt väl nu.

Varför måste människor behandla andra människor illa? Varför förtala? Varför förnedra? Varför misshandla på allehanda sätt? Empati och medkännande... vad är det? Var finns det? Eller tänker dessa monstermänniskor på samma sätt om sina mänskliga medresenärer i tiden som de ofta tänker på djuren och naturen? Utnyttja bara! Ta för egen vinning?

Nä, världen är för full av morrhoppor av alla de sorter.

Istället för att bråka och jävlas med era medmänniskor, djur och natur... ta och ge ut lite kärlek istället. Världen skulle bli mycket bättre om alla var kärleksfulla. Du behöver inte älska alla, däremot respektera dem och behandla dem värdigt. Sluta hata och att önska dåligheter till dina medmänniskor. Sluta tänka bara på dig och ditt. Ta tillbaka empatin och förståelsen för dina medmänniskor, på samma sätt som för dig själv. Ta ditt ansvar för hur världen ser ut. Både i det stora hela och i det lilla. Om vi alla hjälps åt så blir det så mycket bättre!

Det gäller dig... och dig... och dig... det gäller er alla! Oss alla!

Fin kisse, Spirit!

Nationaldagen, 6 juni 2015

En regnig dag. Först tyckte SMHI att... det blir regn den dagen. Sedan... nämen, det blir soligt och fint. Så ändrade de sig igen och återtog regnet. Jaja, det är bra för potatisen. Och allt annat som växer och gror. För nu är en bråd tid i naturen. Växa så det knakar. Så gör i alla fall rabarbern jag har. Över alla bräddar vräker den sig ut och upp och överallt.

Vi hinner inte med att käka ikapp med vad den växer. Räcker till att ge bort också, både till Mor och till en annan liten dam. Över blir det ändå. God är den också. Inte sur och hemsk.

Bråda tider är det också med plantor och plantering. Jag har införskaffat. Ser lite ut i påsarna, men tro mig... det är mer än vad du någonsin tror där. Bara det att det syns inte så bra på bilden. Operation ombyggnad pågår i trädgården. Sand, grus, sten, rostigt armeringsjärn, rostig armeringsmatta... och än mer saker.

Steg ett i ombyggnaden av trädgården. Rostig armeringsmatta jordad och uppe. Nu ska där grävas bort gräset som är mellan den och rabatten framför. Dit med grus. Och jord där klematisen och dennes kompisar ska stå och växa. I rabatten är det krusbärsbuskar i var ände, plommonträd mitt på och en massa blommor.

Det har varit ett för starkt energiflöde in och ut genom "hålet" mot gatan. Det har nu stoppats, bara genom att sätta upp armeringsmattan. Stor skillnad. Stenen framför hjälpte inte helt, den satte vi dit först. Stenen till vänster ska flyttas. Till sin rätta plats på en grusgång framför rabatten.

 Så här är det tänkt att bli när det är klart. Rospergola, sten, grusgång, stenplattor... lite buskar. Om vi hinner och orkar blir det flyttning av odlingslådor och så tillkommer några bärbuskar till.

En vägg mot grannen skulle sitta fint. Ge lä och skydd. Rama in. Något för framtiden... torde inte hinna i år.

Idag, nationaldagen, blev det som sagt regn. Gjorde alltså bara en runda hos handelsträdgården och bakade sedan bullar. Slappade och planerade hur vi ska lägga upp sommarhalvåret.