Räddningsaktioner

 Bergfink

Jag har fågelmataren kvar ute än. Jodå, småfåglarna kan behöva mattillskott än i slutet av april. Många småfåglar samlas där. Det ser en mindre rovfågel som ett ypperligt sätt att själv få sig ett skrovmål. Eller skatorna, för de är lika glupska på småfåglar... och allt som går att käka. De roffar åt sig från matstationerna de med.

 Grönsiska

När skatorna eller rovfågeln kommer susande yr det upp småfåglar i luften. Precis överallt är de i sin flykt för att slippa bli mat. En del av dem kör in i glasrutorna på inglasade altanen och ramlar ned omtumlade på trappstegen.

De som inte är döda försöker vi rädda till livet. De får healing och lugn och ro. Och blir till synes helade. När de sedan flyger iväg efter behandling och vila vet vi ju inte om de överlever. Dock är de pigga och alerta när de drar iväg.

Bäst vore ju om inte någon jagade småfåglarna. Kan inte skylla på traktens katter. Även de försvinner när skator och andra fula rövare dyker upp. Ni har väl sett hur skatorna retar katterna? Inte så kul att vara katt då. Nypt i svansen och dragen i pälsen så fort den vänder ryggen till. Nä.

Josef

Jag har fått den stora äran att följa Josef med kameran.

Änglar

Ibland dyker de bara upp. Änglarna. Står där rakt framför dig och tittar.

Som här.

Den befann sig plötsligt bara på mitt pappersark. Tyst. Stilla. Väntande. Till hands. Inte alla dagar man ser dem så väl, ibland är det bara en känsla.

Livat i holken

Jo, det är mycket nu.

Driver fotoklubben. Kör konstkurs. Arbetar. Gör lite renoveringsarbeten på ett hus. Sålde bort altanmöblerna. Ska in med nytt möblemang i annan stil. Ändra färg på väggarna, lite ny belysning. Lounge, var ordet. Arbetar med kameran. Bildredigering. Nytt bildjobb i helgen. Beställningssömnad.

Jo, det är mycket nu.

Men det går. Om jag gör en sak i taget. Det enda jag vill få bort är det där andra huset och dess bekymmer.

Och visst är jag trött om kvällen. Inga problem med vad jag ska se på tv. Hinner inget sådant. Vill heller inte. Nu kommer ju den årstiden då jag vill leva ute. I naturen. Med kamera i hand. Eller fingrarna i jorden.

Och holkarna... ja, nu är det konkurrens om de två fågelholkar jag har. Jäsingen vad mycket fåglar som bevistar min tomt just nu.

Gåva

Jag fick de fina pionerna av Moder Jord...

nu får hon tillbaka dem. Tack så mycket!

Vårkänslor

Jodå, båda mina pellor har fått vårkänslor. Trots hårda vindar och regnskurar. Pellorna, Prins Nicolaj och Emperor Nicholas, lutar sig mot fönsterglaset och tycker att det ser så härligt ut där ute... de skulle bara veta. Inte alls så fint som det ser ut på bild.

Vinden friskar i så att det är nära att vi flyger iväg med den. Som Mary Poppins... fast utan paraply. När det tar i som värst vore enklast att hålla i sig i en lyktstolpe. Jag väljer att sitta på läsidan... i solen.

Och så läser vi på om husdjur...

Orgelkonsert med många besökare

Var på orgelkonsert i Själevads kyrka på  påskdagen, 5 april 2015. Håkan Dahlén spelade tillsammans med notbladsvändare Erik. På repertoaren stod musik av Johannes Brahms, Felix Mendelssohn Bartholdy, Robert Schumann och Franz Liszt.

När Håkan spelade fick jag sådan lust att titta mot trappan upp till predikstolen. Gång på gång. Kunde inte låta bli. Vad jag först såg var ett grått dis som rörde sig sakta fram och tillbaka. Fanns inget som kunde göra det gråa diset inne i kyrkan.

 

Visade sig att en ung kvinna höll till där, småfnissande. Hon travade upp och ner i trappan, iklädd lång vid klänning med åtsittande urringat liv och med konstfullt uppsatt blont hår, ungefär tjugoårsåldern. Ville inte engagera mig i henne, ville lyssna på musiken... så jag bad henne att återkomma. Och sa att jag skulle vilja få henne på bild efter spelningens slut. 

Om jag lyckades... tja... jag har inte på år och dag lyckats att få ljuset att spela mig ett spratt i objektivet... så... varför idag. Inte heller första gången jag fotar konstiga saker... har många bilder med ansikten och annat på.

Att inte räcka till

Allt fler talar om att inte räcka till.

I den meningen att de inte hinner med allt de antas hinna med på de tilldelade tjugofyra timmarna som vi alla har på våra dygn.

Jag räcker inte till.

När det egentligen är för mycket runt omkring var och en. För många uppgifter och krav på för lite tid. Nu för tiden antas vi arbeta snabbare och effektivare. Oavsett om vi hanterar maskiner, människor eller djur. Fort... fort... fort... ännu fortare.

Det är som att det är fult att säga att man inte hinner. Inte hinner med på den stipulerade tiden. Den av någon utsatta tiden. Någon som kanske inte ens har en aning om hur lång tid som egentligen krävs till våra uppgifter. På det ska vi ha en aktiv fritid, både själva och våra barn. Samt hinna med att vara supersociala, både i verkligheten och online. Som grädde på det moset bör vi också förkovra oss. Bli lite mer bildade. Var minut ska vara fulltecknad av aktivitet. Finns absolut ingen plats för vila och rekreation... i den bemärkelsen att... reflektera. Bara vara. Verkligen vila kropp och knopp.

Vem är det som hittat på att man måste räcka till... till så förbannat mycket? Vem?

Jo, jag har läst boken "Det händer när du vilar" av Tomas Sjödin. Många bra ord. Hela 206 sidor av bra ord.

Bästa orden är...

Man behöver inte räcka till
Det räcker att man finns till
Allt utöver det är bonus

"Sjödins trossats" ur ovan nämnda bok. Så bra. Läs boken. Läs den en gång till. Du hinner.

Glad Påsk!

Det våras!

Även om snön ibland vräker ner och termometern envisas med att besöka den röda sidan... så blir det vår ändå. Bara lugn.

Tuffa vårblommor sticker upp huvudet och trotsar Kung Bore. En och annan liten insekt tittar storögt på blomfröjden.

Ja, så här kan det se ut.

Att titta in i evigheten...

Fotoklubbsevenemang!

Nu drar fotoklubben igång sitt första evenemang. Kom och delta du med! Naturligtvis har vi beställt vackert väder.

Tatanka - Manantial (Official Music Video)

Nu är det snart helg... och vi dansar in den för att få den rätta känslan.

Dansa du med! Det gör inte ont.

Bjuder in min indian till dans... och kärleken. Svänger, sjunger, dansar, trummar takten... nu är det helg! Trumma på!


Och mest av allt just nu önskar jag mig en shamantrumma. Må den rätta hitta hem till mig.

Akvarellprövningar

 Ja, jag målar med akvarell just nu. Prickar, ränder, fläckar, rinningar... ibland händer saker med det vita arket. Fram träder sådant som jag absolut inte förväntade mig. Som insekten som är på väg att landa i blommorna.

Här kom den gyllene ängeln och gav healingenergi till en person i behov av sådan.

Ja, så kan det gå i akvarellens spirande kreativitet. Vad målar du?

Jag har startat en fotoklubb!

Nu har jag startat Nätra Fotoklubb.

Den 19 mars 2015 samlades en skara fotointresserade för att starta upp föreningen. I april har vi vårt första evenemang för allmänheten. Mer om det kommer senare.

Föreningens ändamål är:
* att främja medlemmars kunskaper om och färdigheter i fotografering och bildhantering
* att främja fotografering som konst och hobby
* att verka för fotografisk utveckling och att utgöra ett samband mellan personer som är intresserade av detta

det innebär att föreningen arrangerar olika aktiviteter såsom medlemsträffar, olika evenemang, utställningar, tävlingar, månadens tema, utflykter, kursverksamhet och utbildning deltar i externa fototävlingar mm

Alla, oavsett bostadsort, får ansluta till klubben.
Alla, oavsett kamerautrustning, får ansluta till klubben.
Det viktiga är fotointresset... inte utrustning och kunnighet. Vi ska inte tävla med varandra, varken i fotokonsten eller utrustningsmässigt.

Medlemsansökan, frågor, mm kan mailas till fotosnabelawarglycke.se

Ge mig ro och stillhet

Jag vill luta mitt huvud mot ditt bröst

Nosa i din halsgrop

Känna den svaga doften av rakvatten

Jag vill luta mitt huvud mot ditt bröst

Vill att du håller om mig, hårt och länge

Rufsar om mitt hår och andas i det

Vill höra ditt hjärtas rytm

Jag vill höra att jag betyder något för dig

Och vill att du håller mig kvar en stund

Så att jag inte kan gå min väg

Håller mig hårt och länge

Jag vill hålla din varma trygga hand

Så att jag måste stanna ännu en stund

Och bara vara omhuldad, omfamnad

Känna trygghet, ömhet

Håll mig kvar

Få mig stilla

Kyss mig ömt

Få mig att känna att jag betyder något

Ge mig ro och stillhet

Text från 2005

Där hör ni...

Jag är stark

Jag klarar mig själv

Jag går min egen väg

En blöt natt

En blöt natt

Regnet forsar

En blöt natt

Spriten dränker dig

En blöt natt

Tårarna rinner

En blöt natt

Näsan droppar

En blöt natt

Någon jävel har kissat i sängen

Text från 2005

Jag färgar mina ögon blå...

Jag gillar mycket att resa precis sedan solen gått ned. Innan det är mörkt. Färgerna spelar och djupnar i underbara kombinationer. Då känner jag mig verkligen som ett med det hela alltet... och hela alltet finns i mig.

Jag insuper det gyllene ljuset och färgar min själ i guld och rosa. Jag insuper det blå ljuset och färgar mina ögon än mer blå med det. Omger mig med de vackra färgerna. Fyller på förråden. Finns inget jag gillar mer än att sitta och följa skymningens intågande och hur färgerna ändras. Det slår till och med soluppgång med hästlängder. Till sist är allt bara svarta konturer mot en underbar mörk blå färg. Jag andas in den och lever av den.

För jag älskar blått.

Himmelsblått.

Det kan ingen ta från mig. Var klar dag innebär nya blåa energier att fylla på med. Var klar dag innebär nya gyllene färger att vira in min själ i.

Och jag gillar att resa när solen precis gått ned. Gillar att resa över huvud taget, men mest i solnedgången. Ja, jag är egensinnig och märklig, precis som du. Det har jag all rätt att vara. Jag är unik. Finns ingen mer som jag. Och jag, liksom du... och alla andra, är en unik gåva till världen.

Glöm aldrig mina ord!


Min egen mobilbild