Husdjur

 Det här är ett "husdjur" som egentligen inte finns. Inte i vår vanliga värld. Men finns gör det ändå. En katt. Och inte vem katt som helst. Det är Hilbert. Han ställer till lite oväntade situationer, inte för mig... utan för den som tecknat honom.

Min fina vovva har fått en ståndsmässig inramning. Fotot har en av döttrarna tagit, för ganska länge sedan. Passepartouten fixade jag och ramningen. Nu glänser hon som den stjärna hon är.

Första advent

Sista dagen i november månad. Den månad som varit så grå... så grå... så grå. Alla nyanser av grått har vi fått se... och säkert de nyanser vi inte visste fanns. 

Idag. Sista novemberdagen. Första advent. Mysigt ljust med all belysning. Behövligt.

Fåglarna har bråda tider att föda sig. Dagen är kort och natten lång. Små fågelmagar är inte stora och rymmer inte mycket mat. På bilden är det bara en enda talgoxe... men bilden ljuger. Jag skrämde de flesta när jag dök upp med en kamera i ansiktet. Utan kameran hade de nog suttit kvar, nu är de ganska vana vid att en och annan människa dyker upp i fönstret strax bredvid. Eller i dörren. 

Frostigt och lite kallt har det varit. Tro vad julaftonsvädret blir då? Anders, som har namnsdag idag sägs ju bestämma vädret på jul. Och om det varit frostigt och lite minusgrader kallas det då att det braskar? För slaskar gör det ju definitivt inte. Blir en slaskjul då med andra ord. Om talesättet stämmer.

En av alla -22 - Om våld i en nära relation

Skräcken. 

Den förskräckliga skräcken...

att uppleva att stå framför ett laddat vapen som den man tror älskar en håller riktat mot en... och viftar med hit och dit när Han talar. Skräcken och dödsångesten. När du inser att du kan inte ta vägen någonstans... inte heller beveka eller övertala Han att sluta... när du inser att om du ens andas fel så kan skottet gå av. Fingret på avtryckaren... 

Den skräcken. 

Den tar för mycket av mitt liv. Minnena. De fruktansvärda minnena. 

Nu har jag via mitt försäkringsbolag fått tid för att ta bort dessa skräckminnen. Försäkringsbolaget kunde var hälsocentralen inte kunde. Få fram en hjälp. Hälsocentralen drar allt i långbänk med först kuratorsamtal, sedan till läkare för att utreda eventuell depression... och så remiss... och vänta. Vänta. Vänta. På någon som kan hjälpa mig med KBT för skräcken. För jag vill inte käka några dumma piller och trycka ner skräcken i skoskaften. Skiten dyker då bara upp senare.. kanske ganska olämpligt också. 

Via försäkringsbolaget var tid hos terapeut bokat och klart på mindre än 24 timmar. Så nu får jag hjälp med detta i alla fall. 

Vid inledande samtal med terapeuten konstaterade hen att här förelåg absolut ingen depression. Det var istället ett helvete med en galen man som satt skräck i mig... och därav har jag fått...

PTSD. 

Posttraumatiskt stressyndrom. Ungefär som om jag varit i krig...

Den enda som detta kan skyllas på är den man jag var gift med. Han med vapnen och de osorterade illasinnade tankarna. Han som på alla sätt gjorde livet till ett helvete för mig. Ett helvete där jag inte visste vad som väntade när jag klev innanför hemmets dörrar efter en lång arbetsdag. Där hemmet som ska vara ens trygghet var precis tvärtemot. För vad väntade innanför ytterdörren... mer än två hundar som var glada att matte äntligen kom hem. Jag visste inte i vilken sinnesstämning Han var. Visste inte hur det var med jyckarna. Visste inget. Bara att det förmodligen skulle bli något som snedtände och startade ytterligare ett bråk med horribla anklagelser.

Det är så skönt att nu få leva sitt eget liv. Slippa allt bråk. Slippa all misshandel. Slippa att stå framför laddat och osäkrat vapen. Samma vapen som Han sköt sönder väggar med inomhus i mitt hus. Slippa ligga och sova med ett vapen under Hans kudde, laddat och riktat mot mig och mitt huvud. Slippa skräcken att Han gjort något tok under dagen när jag arbetat för att vi skulle få mat på bordet och kunna bo kvar i huset. 

Det är så jädra skönt att ha sitt eget liv och leverne. Så jädra skönt. Slippa vara rädd för stryk. Slippa allt nattvak med förhör om otrohet... som inte fanns. Slippa allt skit!

Snacksaligheter

Ord, ord, ord...

bokstäver i olika ordning och med olika ljud, som blir något vettigt. I bästa fall. Ibland blir det ovettigt. Oförskämt.

Jag har länge kunnat stava och skriva. Kunde innan jag började skolan. Bråttom hade jag. Många ord präntade jag ned på diverse papper. I brist på papper gick det att skriva i sanden, i jorden... ja, på det mesta gick att skriva.

Som barn gjorde jag miniböcker själv. Klippte papper till små sidor och sydde ihop till häften där jag plitade ned pyttebokstäver till mina berättelser. Häfte efter häfte producerade jag. Vet att min far slängde bort en del av dem... muttrande att det aldrig skulle bli nåt av den ungen som bara kluddade och kladdade överallt. Men visst blev det något av den ungen... här sitter hon idag och vrider och vänder på både ord och bilder. Inget är bättre än det andra. Orden är mina, bilderna är mina... och jag gör som jag vill med dem.

Fortfarande är ord och bilder det bästa jag vet. Dagligen och stundligen slirar både ord och bildtankar förbi... ofta mitt i andra tankar... för ord- och bildtankar är ju så mycket roligare än annat. När jag får hålla på med att vrida ord åt olika håll och fotografera det omöjliga, eller bara min uppfattning om omvärlden, ja... då trivs jag som fisken i vattnet... eller bättre till och med. Jag myser och trivs, spinner som en glad katt.

På senare tid har jag tagit till målarpenseln också... för både ord och bilder. Går bra det med. Utmärkt bra. Det som saknas är tid. Mycket tid. För ord och bilder tar tid... viktig tid som jag önskar jag hade mer av. Men först ska det lönearbetas och sedan får mina kära ord och älskade bilder den tid som blir över. Och just nu har jag knappt om tid över. Inte för att det snart är jul... det beror på andra saker som måste åtgärdas.

Men näe... jag tänker aldrig sluta med varken ord eller bilder. Sanna mina ord!

Byggare Bob...

 eller mer rätt... byggare W & W... har varit i farten igen.

Jojo, ni tror väl att inget händer när inget skrivs. Inget kan vara mer fel, än den tron. Ju tystare jag är desto mer händer i verkliga livet.

En sak som hänt är att "Bulan" eller "Hålet" har fått flytta till annat ställe. Det har varit en sorts låda för en soptunna en gång i tiden... och när soptunnorna ändrade format och utseende fick plåtskåpet ett antal hyllor inmonterade.

Jag har hela tiden önskat att detta "Hål"... denna "Bula" skulle tas bort och ersättas med en hel och fin vägg. Nu har så skett.

Eller i alla fall så är en provisorisk vägg där som ska ersättas med en riktig när vädret blir varmare. Mycket utrymme blev det kvar inuti garaget när detta plåtschabrak kom bort.

Plåtschabraket. "Bulan". "Hålet".

Numera ett minne blott. Fast sopsorteringen har inte fått detta än. Den dagen kommer. Fortare än vad någon tror. Om inte någon människa hittar det och vill ha det till något.

Ny vägg. Provisorisk... för till våren när värmen kommer ska vi sätta dit ny fin vägg så att man inte kan tro att det någonsin funnits ett plåtskåp där.

Så...

nog händer det saker minsann.

Garagerensning pågår också.



Och nu närmar sig advent... och adventspyntningen. Jag deltar i adventsstressen... för en stund.

Gammaldags hjärtlig jul

I tallriset i den gamla Höganäskrukan mot det gamla handgjorda skåpet. Med blå rosor bland tallbarren. Där hänger mina hjärtan.

Säljer handgjorda hjärtan med grått tryck. Gammaldags. Storleken med hänge är 27 cm långa och 11,5 cm breda.

Priset är 85 kr/styck och porto tillkommer.

Dessa hjärtan går naturligtvis att tvätta, långvarig julhantering kan ju ge avtryck på tyget. Rekommenderar handtvätt.

Mailadressen för att beställa hittar du är till höger, precis ovanför jordgloben som snurrar. 

I fin form

Jodå, jag är i fin form. Det är formarna på bilden också.

Tänkte på kranskakor. Googlade på kranskakor. Hittade bara raka bitar med något ringlat över. Det är inte vad jag tänkte på när jag tänkte kranskakor. Får väl leta vidare i kokböcker istället för här på nätet. Tror jag har mer tur då.

Men vad har man de större mönstrade formarna till?

Vissa dagar...

är bara som...

fredagar.

Jovisst, det är ju fredag idag. Skönt. Och efter en torsdag kommer alltid fredagen. Som på beställning. Och så har det varit sedan tidernas begynnelse.

Och på fredagen är det helg. Skönt. Fast då är måndagen där just runt hörnet och förstör. Fast måndagen är egentligen bara en dag som alla andra.

Jamen...

trevlig helg då!

Unnes dagbok - onsdag 22 juni

Onsdag den 22 juni.

Hej du...


Jag somnade visst tidigt i går kväll. Därför kunde jag inte hålla dig sällskap på nattkröken, kära Persika. Hade tänkt att skriva lite sent på kvällen...

Har fortfarande ont som sjutton i min sargade kroppsdel. Börjar undra över mitt förstånd och hur det egentligen funkar. Hur kunde jag gå på en sådan stollig sak som att raka mig där nere och så nära midsommar till och med? Tror inte att jag kan dansa på midsommar om inte såren läkt.

Gråmulet ute när jag drog upp persiennen. Drog ner den igen och värmde tevatten. Funderade på om jag skulle våga smyga mig osedd och försiktigt ut efter min morgontidning, men vågade inte. Önskade att Mamma hade varit här för att ta hand om mig lite i min ynkedom... men inte att hon skulle få veta vad jag gjort med rakhyveln och var. Förresten, måste nog köpa mig en ny rakhyvel efter det här äventyret... bakterier och sånt... kan inte ha den i ansiktet efter var den har varit och rumsterat om.

Kom på att jag skulle försöka mig på att laga till pannkakor, längtade efter pannkakor och sylt och grädde. Hade förstås ingen grädde hemma, men det fick duga ändå. Gick ganska bra att steka pannkakorna och med hjälp av tre mjuka kuddar kunde jag sitta någorlunda på köksstolen för att äntligen få känna lyckan av att sitta vid köksbordet för att spisa min mat. Det var gott med pannkaka... nästan bättre än persikor!

Vaknade med kramp i benen, huvudet i tallriken och sylt över halva ansiktet. Fattar inte att jag somnade mitt i mattallriken, det har jag inte gjort sedan jag var litet barn. Mitt... ja vad ska jag säga, eller vad får man säga... mitt under... mitt underliv (förlåt Kära Mamma för det fula ordet) var fortfarande, trots kuddarna, ömt och sårat. Nu var jag gråtfärdig kände jag... och ångrade tusenfalt att jag gjorde det jag gjorde där nere.

Aldrig att jag ska läsa kvällstidningar igen... det var första och sista gången, det lovar jag dig, Persika.


All likhet med verkligheten är bara förbannad lögn och dikt.

Unnes dagbok - tisdag den 21 juni

Tisdag den 21 juni.

Persika.

Tänk om jag hade en persika till hud där nere istället för den perforerade och sargade hud jag nu har. Fick gå upp i natt för att sätta på mig en massa plåster överallt där nere så nu känns det som om jag har blöja och jag har inte varit och gjort morgonens toalettärende än heller. Gruvar mig för detta ärende!

Tur att Mamma flyttat hem till sin Herre där uppe och inte kan se mig... för det kan hon väl inte längre? Man vet ju aldrig med andar och sånt som det pratas om på tv. Fast jag menar inte att jag inte saknar Kära Mor eller att jag ville hennes bleka död. Så är det inte. Det är bara en sabla tur att hon inte ser mig.... hoppas jag att hon inte gör i detta tillstånd. Persika... du förstår väl hur jag menar?

Trist väder idag med. Tillbringar dagen i sängen med många och rejäla plåster där nere, te och skorpor på bricka, en bok om att simma över engelska kanalen och mjuka täcken runt min sargade nederdel för att inte ha allt för ont när jag ligger. Önskade nästan att Kära Mamma kunde ha varit här för att måna om mig och i alla fall tycka lite synd om mig i min belägenhet. Tänkte ett tag på att ringa till grannfrun och säga att jag har influensa och få henne att bry sig om mig en stund med kycklingsoppa och liknande - men kom snart på att jag kunde bli avslöjad och att det skulle vara ytterst pinsamt att leva med om jag skulle bo kvar här som granne med henne.


All likhet med verkligheten är bara förbannad lögn och dikt.

Dagen efter snöovädret

 

Ja, något riktigt oväder blev det ju inte.

Visst, det blåste och det regnade och sedan snöade det ganska bra på det. Som grädde på moset frös det på och idag har det varit minusgrader. Och sol.

Vackert vitt. Och strålande sol. Men jag gillar inte att det blir så kallt... så här. Jag fryser.

Var skönt att sitta inomhus bakom fönstret i solskenet och drömma mig bort till sommarvärmen.

Det snöar... tiddelipom...

 allt mer och mer... tiddelipom.

Var det inte så vår gode vän Nalle Puh sa? Och om man tänker på dagen idag så har han banne mig rätt. Det startade med regn. Fortsatte med snö, och snö är det som vräker ner på snedden i rask takt. Småfåglarna har ytterst bråttom vid matbordet. Vill hinna äta till det blir än värre väder, eller natt och kallt. För kallt skulle det också bli. Som grädde på moset.

SUVen står och huttrar. Fast nu är den vinterklädd med både päls och dubbar. Startar snällt gör den också. Har hittills inte haft några problem hur kallt det än har varit och jag stått på jobbet utan motorvärmare. För inte alla jobb bjuder på lite värme en kall dag. Inte ens om man erbjuder sig att betala.

Julkuddar

Jag har mina egna idéer om hur det ska se ut vid jul... och annars också. Alltså fixar jag det jag ska ha själv... för det finns inte att hitta i affären.

Här är enkla julkuddar som ändå pryder sin plats i soffhörnet. Jag har klippt till kuddfodralen, målat på dem, sytt ihop och satt dit tofsar.

DIY - för dig som vill göra ett par egna:

1. Du behöver en text. Jag hittar på mina egna texter.
2. Tyg, som är tvättat för att eventuell stärkning ska försvinna ur tyget. Jag har använt ett linneliknande vitt tyg.
3. Innerkuddar.
4. Mät innerkuddarna och klipp till tyget till kuddfodralet. Glöm inte sömsmån. Räkna också med stängning på baksidan, eller bara omlott. Sicksacka gärna kanterna innan du börjar hantera tyget mer.
5. Textilfärg och schabloner. Jag hade metallschabloner som jag använde, ganska stora. Man kan också texta på fri hand. Jag gjorde också lite stjärnor, eftersom jag älskar just sådana. Textilfärgen stryker du sedan fast på baksidan av tyget när du är färdig med texten och färgen torkat. Detta för att färgen inte ska försvinna i tvätten. Naturligtvis tvättas dessa i 40 grader, om man inte vill att texten ska bli lite "shabby chic".
6. Sy ihop kuddfodralen. Glöm inte eventuell knäppning på baksidan. Jag har kuddfodralen en bra bit omlott och tre knappar och tre öglor att knäppa med (inte på bild).
7. Gör tofsar. Vira garn runt en kartongbit i lämplig storlek. Knyt tofsen i toppen och knyt även en "midja" lite längre ned. Trimma till slutet på den. Trä fast den i kuddfodralshörnen med t ex synål. Knyt på insidan.
8. Pressa på kuddfodralen lite så de inte är skrynkliga.
9. Klä på kuddarna.
10. Beundra vad du just tillverkat!

Tyget behöver inte nödvändigtvis vara vitt och textfärgen svart. Det väljer du själv vad du vill ha. Men vitt och svart på detta vis ser ändå julaktigt ut, tycker jag. I mitt hem. Passar in i min stil.

Unnes dagbok - måndag den 20 juni

Måndag den 20 juni.

Gomorron Persika...

Det regnar... alltså ingen solande grannkvinna att titta på. Tror att jag ska handla lite på systemet idag. Måste ha frukost... magen tjuter.

Efter att ha varit på systemet och köpt alldeles för många starköl och alldeles för mycket vin strosade jag runt en stund på stans alldeles för få butiker i hopp om att hitta något roligt att köpa och för att fördriva tiden lite i regnvädret. Nästan alla butiker var så gott som folktomma och bara tråkiga saker fanns att handla så jag köpte mig ett par kalsonger och en keps som jag ju i alla fall behövde. Köpte också kvällstidningen för att ha något att läsa i regneländet.

Tvättade bilen när den i alla fall var blöt av regnet... kikade efter grannkvinnan men hon var inte ute. Ingen granne var ute. Kanske för att det regnade. Tråkigt ute... ingen att titta på eller prata med... alla verkade vara inne eller borta hemifrån.

Läste kvällstidningen och drack två baljor kaffe, tänkte på persikor och upptäckte att jag inte förstod vad som stod i tidningen och fick därför börja om från början i den.

Mitt i tidningen hittade jag en artikel om att raka sig där nere.. .ja, du vet vad jag menar, Persika. Kom på den briljanta idén att jag skulle prova på det och bli lite uppdaterad och med i den nya tiden. Det skulle ju vara det sista modet för yngre personer att raka sig mellan benen och jag vill gärna framstå som lite yngre men mogen och god, precis som en persika... hehe. Och bästa sättet skulle vara att ta varmt vax och dra bort håret med. Hittade inget vax hemma, trodde att morsan skulle ha haft nåt när hon bodde här i huset, men gick bet. Fick alltså ta rakhyveln. På med raklödder och med hjälp av väggspegeln skulle jag alltså försöka raka mig här och var och på lite fler ställen.

Det var inte lätt. Det var definitivt inte lätt!

Man skulle haft ögon i nacken eller rumpan eller var som helst på baksidan. Skärsåren var i tusen och åter tusen små sår. Jag led och fick stå i alla sorters konstiga positioner som jag sett bara på porrkanalen för att nå att göra mig slät som en persika där solen inte lyser.

Sen fick jag ont. O N T! Det var som miljoner getingar givit sig på min ändalykt och andra ännu intimare delar och misshandlat mig svårt. Jag led alla helvetets kval och några till på en och samma gång!

Jag kunde inte sitta och inte stå, och inte ens ligga ner utan att det smärtade kolossalt. Jag kunde inte göra det lilla och inte det stora... det gjorde så förbajat ont... Hur kunde någon människa frivilligt göra sig detta och påstaå att det var skönt och mysigt och till och med sexuellt upphetsande? Snacka om avtändande! Var detta upphetsande ska jag aldrig mer tänka på kvinnor och sex, det lovar jag dyrt och heligt och på min mammas grav!

Sen gjorde jag inte mer den här dagen än att förbanna min läsning i tidningen och dess konsekvenser och försökte hitta nåt sätt att tillbringa tiden fram till sömnen på nåt sätt så att det inte gjorde så xxx ont.


All likhet med verkligheten är bara förbannad lögn och dikt.

Mormor Bojs rågkakor/rågbullar

Ugn 225 grader, ca 40 mindre kakor/bullar

8 dl vatten
6 dl mjölk (3%)
2 paket jäst

1 1/2 dl sirap
2 dl socker
(eller enbart 3 1/2 dl sirap)

2 tsk salt
100 g margarin
14 dl rågmjöl
20 dl vetemjöl

Rör ihop degen. Rekommenderar bakmaskin för det blir en stor deg.
Jäs degen 25 - 30 minuter. (Jag brukar jäsa den lite längre, blir bra det med)
Baka ut. Om degen kladdar, knåda in lite mera mjöl.

Ofta kladdar denna deg, blanda inte i för mycket mjöl så att kakorna/bullarna blir torra.

Gör kakor och låt jäsa minst 20 minuter.
Glöm inte att nagga kakorna, annars kan de bli ihåliga.

Grädda 8 - 12 minuter till de låter ihåligt när du knackar på dem.

Låt svalna under bakduk.

Man kan blanda i andra mjölsorter till samma mängd som rågmjölet... och det blir också gott.

Detta bröd bakade min mormor, mamma bakar dem och även jag.

Halloween, allhelgona och gratulationskort

En mysig Allhelgonahelg och Halloween 

önskas er alla!

Fortsätter min bana med gratulationskort. Har en massa planer för nya varianter. Tankar och idéer ramlar på mig som en rasande snöstorm om vintern. Underbart!

Har även tryckt upp mina egna julkort i år. Det kändes... bra! Blev bra. Men... ska ha en annan som trycker dem nästa gång. 

Jag älskar att få vara kreativ och få utlopp för alla påhitt jag hittar i mitt huvud. Och det är inga dumma påhitt. Tvärtom. Väldigt trevliga sådana. Vänta bara så ska ni få se. Mer kommer framöver. Lite saker måste jag få suga på som på en underbart god karamell.

Halloween firar jag inte. Jag är ingen amerikan. Ingen irländare heller. Jag är svensk med belgiskt ursprung... Däremot firar jag allhelgonahelg. Vet inte hur svenskt det egentligen är men det har längre tradition här i vårt land. Tänder ljus för nära och kära som är på andra sidan. Tänker lite extra på att vara omtänksam.

Unnes dagbok - söndag den 19 juni

Söndag den 19 juni.

Måste hitta på ett namn till dig... Lotta, Elvira, Karin, Manne... nä, låter inte så bra. Tänk... tänk kvinna... mjuk och god och fruktig och sensuell, tänk kvinna, persika... Persika... Persika! Du kan heta Persika... en persika som är precis som en mogen kvinna, mjuk, saftig, varm och ytterst mumsig.

Persika.

Hej Persika... hur mår du idag?
Nä, det var ju jag som skulle svara på den frågan, inte du kära Persika.

Har idag spanat på min grannkvinna. Har en stor och hög häck runt mitt hus där jag osedd kan stå innanför och spana och se vad jag vill och ingen vet att jag står där och ser allt. Perfekt! I alla fall för mig. Tittade på den goa kvinnan i säkert en timme, kunde till och med stå helt stilla så att bladen på häckbuskarna inte prasslade och frasade. Åh, vad jag såg, hela kvinnan. Hon solade och hade inte mer än en liten frimärksbikini på sig och vred och vände på sig åt alla håll så att solen skulle ta överallt. Jag var tvungen att stå med benen i kors en lång stund och stå nästan dubbelvikt framåt för att inte komma åt häcken med fronten... om ni förstår. Jag kunde tänka mig hur det skulle kännas att ta på henne, len som en persika. Nu hamnade jag på persikor igen... idag fick jag inte pungskott men var tvungen att klia mig häftigt och länge mellan benen.

Mamma du, tur att du inte ser det här jag skriver. Du skulle inte gilla att se vad jag skriver om och mina tankar om kvinnor och livet och sådant. Men nu kan du inte tjuvläsa min dagbok där du är - så jag skriver vad jag vill om jag törs.

När grannkvinnans man kom hem från arbetet var jag tvungen att klippa och frisera till häcken för att det inte skulle se så illa ut att jag bara stod och glodde. Han trodde nog att jag snyggade till häcken och hejade glatt på mig och sa att det snart är midsommar...


All likhet med verkligheten är bara förbannad lögn och dikt.

Hur blir jag rik?

Att vara rik är väl att ha

fysisk hälsa
själslig hälsa
ekonomisk hälsa

Det sista innebär att ha de pengar jag behöver för att leva och överleva.

Själv har jag fysisk hälsa. Lite ont i någon muskel eller led... men vad sjutton, det kan kännas att hitta någon inaktiverad muskel någonstans. Innebär bara att ta bättre hand om den i fortsättningen. Och även om jag kan se lite pinnig ut, och klen, så innebär det inte att jag inte har en styrka även där. Svällande muskler är inte allt.

Själv har jag också själslig hälsa. Att jag inte gått under efter mardrömmen med Han är ett under. Men, det bevisar bara att jag har en otrolig själslig styrka.

Själv har jag den ekonomiska styrkan att jag kan betala mina räkningar, ha mat på bordet och tak över huvudet. Plus lite till då... guldkanten.

Så... hur blir jag rik?

Tja, jag är redan rik. Jag har ju de tre kriterierna som jag listade högre upp. Och det ska visst vara vad som behövs för att vara rik.

Unnes dagbok - lördag den 18 juni

Lördag den 18 juni.

Svår huvudvärk... tittade nog för länge på tv i natt... hittade en porrkanal som jag inte kunde ta ögonen från. Jädra viga kvinnor det finns och så lena de ser ut om rumpan och det ställe man inte kan nämna i skrift. Konstigt att alla dessa goa kvinnorna alltid gick så bredbent och satt så bredbent. De jag ser i verkligheten går som vanliga människor, kanske har kvinnorna på tv ont för att de rakat sig runt om där nere både härs och tvärs och överallt. Att jag såg att de hade rakat sig berodde på att det var så många närbilder på dem.

Uj... vad det kniper till i skrevet när jag tänker på damerna på tv. Måste nog sitta med benen i kors och andas lugna andetag till knipet går över. Andas lugnt, andas lugnt, andas lugnt... Pungskott, kanske det var jag fick en släng av... har hört att det gör förbannat ont att ha pungskott och det knep ju till på det ställe mamma sa att jag inte skulle bry mig om. Mamma sa alltid att jag skulle ha händerna ovanpå täcket och ögonen nedslagna... för man ska inte pilla på sig själv och inte stirra på lättklädda damer.

Mamma får säga vad hon vill... det är gött att pilla.

Pust, det har varit varmt idag... åkte med min kära bil till grannstaden för att handla lite nya kläder till midsommaren. Ujuj, vad lättklädda kvinns det fanns lösa och lediga i staden. Jag fick pungskott, eller vad det nu var, två gånger... och trodde att jag skulle behöva åka ambulans till sjukhuset för smärtstillande... eller var det klådstillande man skulle ha?

Jag såg ben och ben och ben och bröst och bröst och bröst och rumpor och rumpor och rumpor... och till sist hade jag glömt varför jag hade åkt till staden. Upptäckte när jag var hemma igen att jag inte hade handlat något nytt till min garderob.

Glöm inte systembolaget!


All likhet med verkligheten är bara förbannad lögn och dikt.

Begravning

 Onsdagen var en sorglig dag. För Moder Jord. För fru Domherre. Ja, även för mig som gillar och matar fåglar.

 Fru Domherre satt i godan ro och smaskade solrosfrön i fågelmatarstationen. Mums... smask... gott. Solen sken. Förvinter. Eller senhöst för den som föredrar det. Tillsammans med fru Domherre satt ett gäng talgoxar och en blåmes. Även de ivrigt mumsande på de godsaker som erbjöds.

Jag sitter innanför fönstret, vid bordet, alldeles stilla. Och fåglarna är nu vana vid mig... de flyttade sig knappast när jag dagen före tvättade fönstren. Nä, mumsandet fortsatte ändå. Fast jag viftade med trasor och skvätte vatten.

Rätt som det var drog fru Domherre iväg i en väldig fart från fågelmatarstationen... rakt in i mitt nyputsade fönster... en stor duns och skräll... en stor fläck på mitt tidigare rena fönster... och rakt ner i markens beläggning. Jag rusar ut. Vet ju att skatorna tar allt som ramlar ner på altanen. Även andra fåglar. Fru Domherre darrar lite med ena benet och drar sin sista suck. Trist.

Nu kan jag alltså dra den slutsatsen att...

- det är farligt med god mat
- full mage
- och nyputsade fönster

Och vi fick ha begravning.


Klicka på bilderna för större visning

Unnes dagbok - fredag den 17 juni

Fredag den 17 juni.

Gomorron... jag är så trött, har drömt om små elaka satar som jagat mig hela natten. Trodde att man skulle drömma sött efter att ha skrivit dagbok, men ack så man kan bedra sig. Kanske är det gamla minnen som dras fram i ljuset och sätter fart på hjärnan nattetid när man börjar med sådana här utsvävningar.

Till frukost idag ska jag äta frukt och dricka en stor balja kaffe... vet inte riktigt vad jag har för frukt hemma, har faktiskt glömt det... mycket märkligt.

Måste hitta på ett namn till dig för att veta vad du heter när jag skriver i dig.

Mmm... stora klunkar kaffe är gott... och frukten blev en god och rund och mjuk persika... så len som en kvinnorumpa... tror jag. Kvinnorumpor gillar jag! Tror att jag måste suga och slicka på en rosig en sammetsmjuk persika till. Mmm... gudars gott. Kom att tänka på min grannkvinna... grann är hon och granne, hehe... där fick jag till det.

Persika - kvinna - dagbok... hrm... är dagboken en kvinna eller man? Hur vet jag det? Om dagboken är mitt jag så är det ju en man men jag vill inte skriva brev till mig själv... då blir jag ju generad och fnissig ju.

På schemat idag står dusch, rakning, handla lite mat och sen har jag resten av tiden till att göra vad jag vill och nu går tiden mot midsommar. Tänk att hitta en go persikokvinna att tillbringa midsommaren med...


 All likhet med verkligheten är bara förbannad lögn och dikt.

Unnes dagbok - torsdag den 16 juni

Torsdag den 16 juni.

Hej... eller är det hej man ska säga så här i början? Kanske goddag, gomiddag eller gokväll... I alla fall behöver jag inte ta av mig kepsen och bocka... alltid en fördel.

Jag har aldrig skrivit dagbok förut, men nu ska de bli av... läste i en sån där tidning som morsan en gång läste, att det ska vara så bra att skriva av sig i en alldeles egen dagbok. Läste också att vissa skriver offentligt på något som heter internet så att alla kan se det... men så modig är jag inte ännu. Måste lära mig hur man gör när man skriver sånt här först.

Det sades i tidningen också att man gärna skulle kalla dagboken för ett namn... å jag har tänkt och tänkt, men vet inte vad som kan vara lämpligt namn för en bok som jag själv skriver. Kanske mitt eget namn, Unne Smalberg? Nä, verkar ju lite dumt... kära Unne, som om jag skriver till mig själv... fast egentligen gör jag ju det!

I alla fall så är det kväll, och sommar, och jag ska lägga mig i min ensamma säng och drömma... klockan är ganska sen på kvällen och solen håller på att bädda åt sig vid horisonten.

Kanske ses vi i morgon!


 All likhet med verkligheten är bara förbannad lögn och dikt.

Ät och var glad!

De små talgoxarna har länge varit och knackat på hos mig och pratat sig varma för lite mat. Nu äter de... som små grisar. Eller hur nu grisar äter. I alla fall smörjer de kråset och sitter i grankvistarna och funderar på livet där emellan.

Att klä fågelmatarstationens stång med grankvistar var det bästa vi kunde hitta på. Dels ser det trevligt ut och dels får småfåglarna vara mer i fred för skator och kråkor än utan grankvistar. Så nu är både jag och fåglarna nöjda.

Alina Devecerski - Flytta På Dig [Lyrics]

Warglycke

Vargen

är kunglig, andlig, stark, vänlig, familjär, social, intelligent.
Balanserar flexibilitet för att skapa harmoni och ordning i livet.
Nya vägar och resor, frihet att flytta sig mellan värdar av insikt och tillgivenhet.
Lär oss förmågan att vara orubbliga och ha familjekänsla.
Personifierar den fria, vilda och otämjda anden.
Vargen guidar oss i att ta hand om våra resurser och balanserar harmoni tillsammans med visdom för att ha kontroll i livet.

Just bara för att jag kan!

Varför håller du på med sånt där hela tiden?

Ja, en del funderar. Varför. Men det är så enkelt. Bara för att jag kan.

Bara för att jag kan.

Värre än så är det inte. Jag har det. Kunskapen. Viljan. Intresset. Glädjen. Lusten. Känslan. Ja, jag har det. Och jag kan. Därför.

Så varför skulle jag inte? Svara på det den som kan. Säg inte att det är förspilld tid. Det är min tid. Och min tid gör jag vad jag vill med. Den är just bara min. Det är mitt liv. Och mitt liv fyller jag med vad jag vill. Och vem jag vill. För även det har "vän av ordningen" åsikter om. Men skit i det. Jag gör som jag vill. Jag gör det jag vill. Jag gör det som jag ska göra i mitt liv. Bry dig inte vad jag gör och gör ditt istället.

Alla har vi våra liv. Alla har vi det vi ska göra i detta liv. Gör då det. Inte hacka och gnälla på andra. Det tar inte ditt lilla liv här på jorden framåt. Inte ett jädra steg framåt kommer du om du ägnar dit åt vad andra gör eller inte gör. Ta tag i ditt liv och lev det. Så lever jag mitt liv.

Börja leva ditt liv. Idag. Nu. Genast. Lägg all kontroll av andra åt sidan, börja se dig själv. Titta dig i spegeln och konfrontera dig själv. Har du inga som helst fel och brister? Bara andra? Titta då i spegeln till du ser dina egna fel och brister. För ingen är felfri. Inte ens du. Inte jag heller. Men jag gör det bästa av situationen. Gör du det?

Det är förresten så jädra löjligt att sitta och kontrollera andra och sedan gnälla och klaga över vad de gör eller inte gör. Så jädra löjligt! Småaktigt. Barnsligt. Inte ens småbarnen är så larviga som den som hela tiden kontrollerar sin nästa och klagar över dennes tillkortakommanden. Egentligen är det ju bara dina egna tillkortakommanden som du gnäller över och projicerar över på andra. Eller hur? Ja, ta dig den där titten i spegeln igen...

se ditt lilla jag. Se hur ful du blir när du gnäller och skvallrar, fantiserar och hittar på om omgivningen. Ful! Bitter! Förgrämd! Vill du se ut så?

Så... starta om ditt liv idag. Börja lev. Sluta lägga dina fel och brister på andra. Ta tag i dem istället. Gör något positivt av livet. Du har inte alltid varit så gnällig och sur, betänk att du föddes positiv och glad. Med livsglädje. Upptäckarlust. Ta tillbaka det... och dela med dig av det istället för skvaller och skitsnack.

Och jag gör det jag ska göra! Just bara för att jag kan.

Det är mitt liv!

En grej med en moj på

Idag uppfann jag "en grej med en moj på".

De orden sa Mor när hon gjorde något som vi barn inte skulle veta så noga om. Hemligheter. Eller när hon inte ville säga på en gång vad det var... eller kanske höll på att uppfinna något nytt kul, som hon inte riktigt visste om det skulle fungera som hon tänkt.

I alla fall... jag gjorde en grej med en moj på och det blev riktigt bra. Riktigt jädra bra. Riktigt. Jädra. Bra.

Just så.

Celebert besök i lördags

 Ja, i lördags hade jag celebert besök. Gäster.

Inte familjen Svan.

Fast de fick jag ju träffa de också. De ville vara med på fotografi... men när de kom närmare hade de ändrat sig och ville bara äta. Jag ville få lite fina fjädrar av dem men de var snåla och tyckte att de behövde dem själva för det går ju mot den kalla årstiden.

Mitt fina besök var andra tvåbeningar. Som inte vände upp rumpan när de åt sin mat.

Klicka på bilderna för större visning.

Oktober marscherar fram

Oktober. Blev lite trist med massa regn och blåst. Grå himmel och lampa på. Men... så är det ju. Varje år.

Förra lördagen blev i alla fall helt underbar vad gäller vädret. Soligt, blå himmel, ljumma vindar... faktiskt. Tog mig ut i skogen. Tillsammans med kameran. Den ständiga följeslagaren.

Nu finns mycket bilder att redigera. För jag tar mig ju en titt på alla, även om det sedan inte behöver göras något särskilt åt dem för att de ska fungera.

Underbara höstlördag

Sicken jädra underbar dag.

Vakna i tid fast inte tidigt som sjutton. Trava iväg ut om förmiddagen, till skogen, med Min Bästa. Solsken och ljumma vindar.

Hem och äta lunch.

Ut igen till skogen och till havet. Hitta skatter. Njuta. Promenera i sakta mak. Andas. Hinna med sig själv.

Hem och laga kvällsmat. Hemgjort "mamma-mos" som Min Bästa också kan, och steka lax, till det sallad och vin. Svinaktigt gott.

Och vilket bra liv jag fått!

Helt lyrisk...

Frostiga relationer

 I morse var det åter igen frost och några minus. Eftersom jag som vanligt är uppe före tuppen... så tog jag med mig kameran ut och tillbringade en kall stund med att fota det frostiga.

 Jag ger inte upp i första taget... tycks plantan säga. Trotsigt försöker den vara grön och skön trots att vintern gör sig påmind.

 De vinbär som inte jag ville ha, för det var så mycket... det har jag sparat till fåglarna... och fåglarna verkar spara bären till Kung Bore.

 Den här var väldigt vacker i sin frostklädnad.

Rosenbusken som växer i häcken har röda bär så här års. Snygg den också.

Klicka på bilderna för större visning!

Peppad!

Gjorde en bild till en person som ville ha lite stöd här i livet. Peppa sig själv, helt enkelt. Personen i fråga sitter där bakom texten och pekar uppfordrande mot sitt numera vuxna jag. "Kom i håg detta nu" Och det lilla fingret pekar... men bakom texten döljer sig även ett stort leende med två små risgrynständer.

Första oktober 2014

Dagen började med frost. Fortsatte med sol och blev en skön dag.

Tog mig en tur ut i skogen. Med min kära kamera.

Den här dagen tror jag att trollen varit i farten. Hittade detta i skogen.

Snyggt.

Trollsilver. 

Castanos och jordgubbshjärtan

Näst sista dagen på det jobb jag nu har får jag en fin blomma jag inte tidigare sett... Castanos. Kastanj. Fast inte den jag kan se på mina hembreddgrader. Detta verkar vara en helt annan kastanj. Men kastanj som kastanj... det duger bra det!

På skylten som sitter i blomkrukan är Obelix bärande på en sådan blomma. Ni vet... Asterix och Obelix.

En annan bild har fötts ur mina penslar. Jordgubbshjärtan ville födas. Varför vet jag inte. De bara ville. Så jag gjorde dem till viljes och målade dem. Än är bilden inte helt klar... jag kan måla och greja i evighet och är ibland riktigt petig med skuggningar och små detaljer som sedan är kul att upptäcka. Jomensåatte...

Blir nog bra det! Sörrö...

Greta Didriksson

Det blev Greta Didriksson!

Jag tycker att jag gjort rätt för att få en ny vinterjacka. En bra jacka. En som tål skitväder lika bra som solväder.

Fast svart... varför är vinterjackor så jädra trista? Kan de inte ha annat än svart, blått, brunt, och vinrött eller rött? En röd jacka t ex... då känner jag mig som jultomten på fel årstid när vi kommer fram i mars månad. En varm jacka behövs ju då också.

Greta Didriksson fanns i vitt också. Men hur fin håller den sig när jag ska sopa snö av bilen, och när jag ska skrapa rutor fria från is. Jag når inte om jag inte klänger uppefter bilen. Eller skaffar en pall att kliva på. Så är det med SUV:ar. Klagar inte på SUV:ar... bara det att med en sådan bil borde jag ha växt ytterligare lite på längden. Eller varit töjbar.

Jag är nöjd med Greta Didriksson. Fast hon är svart. Passar till både byxor, kjol och klänning då hon är av den lite längre sorten. Snygga detaljer överallt. Det gillar jag. Välsydd och med underbart fin avtagbar pälskant till huvan.

Allt detta är jag värd!

Och mer därtill...

Enigma - Almost Full Moon (Beautiful video)

En av alla - 21 - Om våld i en nära relation - Det rättar till sig!

Under tiden med Han blev jag mer och mer allergisk mot precis allt. Det var inte mycket jag kunde äta utan att bli mer eller mindre dålig. Det gick till och med så långt att jag fick ha akutmedicin hemma och lova att alltid ta med den dit jag åkte.

Och flera gånger har jag fått lov att ta akutmedicinen. Allt för många gånger. Läkarna tyckte att jag åkte in för många gånger för grava besvär med allergi... de var till och med rädda att något dåligt skulle hända. Man kan nämligen snabbt tappa medvetandet, få allergisk chock. Några gånger har det varit jädrigt nära...

Enligt expertisen så har min kropp protesterat vilt mot det förhållande jag var i... med våld och psykisk press. Kroppen protesterade så till den milda grad att jag kunde ha tappat livet på kuppen. Inte bara genom vad Han gjorde. Bara genom att äta. Lägg då till det vad Han sysslade med i fråga om misshandel på alla de sätt som går att uppbringa. Undra på att kroppen sa ifrån på skarpen.

Nu... kan jag äta lite helt vanlig fisk igen. Det som kroppen protesterade vansinnigt mot. Jag kan också äta äpplen. Däremot går inte vitt bröd bra, inte heller ägg och äggrelaterade produkter. Det har jag varit allergisk mot så länge jag har levt. Det får jag nog leva med.

Men... jag är så glad att mitt liv nu är så lugnt att kroppen helar sig själv. Och tillsammans med healing så gör jag stora framsteg på den fronten. Nu med ett lugnt liv med det innehåll jag vill ha så fungerar det mesta...

kvar finns som sagt höns- och äggallergin. Samt överkänslighet mot vitt mjöl.

Och alla ärren som förhållandet med Han tillfogade mig!

All skräck som jag fortfarande får leva med. Den önskar jag att Han skulle kunna få tillbaka och leva i själv. Att Han skulle få alla ärr Han tillfogat mig. Alla skador som jag inte vet om de kommer att läkas... eller om jag får leva med det resten av livet. Jag har inte bett om att få de skador som Han åsamkat mig. Inte en enda skada ville jag ha. Jag trodde att Han var den snälla rara person som Han var från början... men det var fel. Han var en hemsk person som bara utnyttjar och manipulerar. Ljuger och slingrar sig. Beskyller andra för de fel Han själv begår. Han är ju närmast Gud och felfri... gubevars.

Fast jag vet hur Han är. Definitivt inte felfri.

Nu kan väl ingen anses vara felfri... men tala inte om grader i felfrihet med mig. Jag har levt med Djävulen.

I alla fall... nu äter jag fisk. Jag är så glad över det. Jag älskar fisk. Och idag blev det torsk med varm sallad. Tillsammans med Qinoa. Underbart gott. Avnjöts tillsammans med Min Bästa under lugna former till fin musik, tända ljus och rosor på bordet.

Gratulationskort

Var någon  som fyllde år här om dagen. Hade inget gratulationskort. Fixade ett. Lätt som en liten plätt. Eller tre...

Originalet är en akrylmålning. Sedan har jag pillat och petat och snurrat och vridit och ändrat och lagt till samt dragit ifrån. Då blir det detta resultat.

Jodå, det går an. Mottagaren blev glad.