fredag 13 mars 2015

Jag är mörkret som leder dig till ljuset - del 5-1



Långt senare…

Redan i början på den vecka som varit kände jag det. En föraning om vad som komma skall. Lite tidigt på året, tycker jag. För det mesta brukar det ske närmare jul och i skydd av mörkret som råder den årstiden. Värst är det om det sker vid midsommartid… då är det ju ljust ute dygnet runt och folk är ute och springer för jämnan. Det är definitivt mycket lättare under den mörka årstiden och gärna då det snöar så där vackert med stora flingor. Sen blir det också mer effektfullt i det lätta snöfallet som glittrar i gatljusets sken. Och det är även lättare att sopa igen spåren efter mig i snöfallet…

Jag kunde hela tiden känna det som en liten sprittande rörelse på två ställen på ryggen. Det gjorde att jag skruvade på mig där på stolen på mitt arbete. Chefen stirrade på mig och trodde nog att jag hade en skruv lös. Han skulle bara ha vetat vad det egentligen var som gjorde att jag skruvade på mig, då hade nog han fått åtminstone en skruv lös själv. Arbetskamraterna låtsades som inget och några av dem fnissade åt mig. Men inte de heller visste vad som var på gång. Jag sprang titt som tätt på toaletten och låste in mig. Där inne skrubbade jag mig mot väggarna och kliade nästan sönder huden till någon utanför påkallade min uppmärksamhet och krävde att få tillgång till toaletten. Flämtande och flåsande låste jag upp dörren och stammade något om ”dålig mage”.

På kvällarna i mitt eget hem gick det någorlunda. Där var ju ingen som stirrade på mig när jag ålade runt och kliade mig. Och för att grannarna inte skulle se mig hade jag alltid persiennerna nerdragna. Det var ju närmsta grannen som skulle bli mitt offer denna gång. Men nu var jag lite tveksam… inget hade ju gått enligt planerna. Klådan kom för tidigt på året och grannen hade börjat med någon underlig verksamhet hemma hos sig. Hiskeliga dunsar och smällar hade jag hört från hans hus. Snacka om att jag blev nyfiken på vad han sysslade med. Tidigare, medan det fortfarande var tillräckligt varmt ute för att torka tvätt hade han börjat hänga ut långkalsonger. Säkert fem långkalsonger varje gång, mitt i värmen, så jag anade ju naturligtvis oråd. Jag tror mig ju veta att inte ens mycket gamla män bär långkalsonger i sommarvärme.

Med min nattsömn blev det lite si och så. Ingen sover ju speciellt bra av att ligga och snurra och skrubba sig mot lakanen. Och eftersom blev det också så att jag behövde allt mindre nattsömn. Men… som sagt, det brukade vara senare på året. 


En text från år 2006, skriven på en kurs i kreativt skrivande.

Inga kommentarer:

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...