Handlade bland annat om hur försäkringsbolagen ser på detta med olika slag av kvinnomisshandel.
Att inget försäkringsbolag har någon som helst tanke på att ersätta en kvinna som misshandlats i samboskap eller äktenskap. Hur försäkringsbolagen... i detta fall Länsförsäkringar... antar att man snackat ihop sig om att blåsa bolaget på några fjuttiga tusenlappar. Men som tv-journalisten sa...
hur kan man tro att en kvinna tar på sig att misshandlas på olika sätt för att få lite ersättning att dela med mannen?
hur kan man tro att mannen i fråga vill ta på sig en polisanmälan om kvinnofridskränkning bara för en halv fjuttig ersättning från försäkringsbolaget?
hur ska detta med kvinnofridskränkning någonsin kunna belysas och till sist fås att sluta om alla förnekar att det förekommer... om försäkringsbolagen anser att man är överens om att blåsa dem
Bara för att man har eller haft ett förhållande med mannen så får man själv stå för alla kostnader det medför att ta sig ur det destruktiva förhållandet.
Som kvinna får man bland annat:
- på något sätt försöka påkalla uppmärksamhet att kränkningarna pågår, inte så lätt som det kanske låter som i mångas öron
- ofta själv se till att komma till skyddat boende hos en kvinnojour någonstans, och kanske innan bo på soffan hos någon vänlig själ som öppnar dörren till skyddade boendet kan ta emot... dessa bostäder står inte bara tomma och väntar på de som behöver, de är ofta upptagna av andra som också behöver skydd och hjälp
- själva betala resor, både till tillfälligt boende och till det skyddade boendet
- själva betala det skyddade boendet, för ingen bor gratis där... det kostar hyra även på dessa ställen. Samtidigt ska kvinnan fortsätta betala på allt hon betalade hemma i egna bostaden.
- se till att spärra konton och bankdosor hos sin bank
- ordna nya medicinrecept... för inte alltid får man med sig det man behöver. Kostar både i tid, ork och pengar
- köpa kläder... då man inget mer än det man har på sig får med sig
- ordna med arbetet... inte alla gånger man kan eller ens orkar arbeta... och ofta blir det kostsamma resor till arbetet om man orkar, eller tvingas arbeta. Kostnader som kvinnan får ta.
- handla mat, tvättmedel, hygienartiklar mm... då kvinnan inte kan ta sig hem och hämta detta
- bekosta läkarbesök, terapi och annat som kan behövas i detta trängda läge...
säkert finns fler saker som kvinnan får betala...
Som misshandlad kvinna får man stå för allt själv. Kvinnan betalar alltså både mer pengar och mer energi att lägga upp ett nytt liv. Men det räknas inte. Inte inom försäkringsbolagens värld. Jag undrar om de ens bryr sig om hur kvinnorna har det. De lever nog kvar i Hedenhös tid...
När jag misshandlades fick jag betala dyrt.
All heder och ära togs från mig. Inte bara av Han som misshandlade mig på olika sätt. Den togs även från mig av arbetskamrater och bybor. Även av poliserna tycker jag... de som kom hem till bostaden till slut. De "kastade ut mig" i ingenting. För jag skulle ut ur huset. Inte mannen. Han var det synd om för han var ju "skriven där". Vilket ju även jag var, och dessutom ägde jag huset och hade äktenskapsförord och lagfart. Jag fick dra iväg till annan ort utan varken kläder, mediciner eller ens hem- och arbetsnycklar. Utvakad och uthungrad, skakig och rädd efter ännu ett vapenhot och stryptag skulle jag åka iväg ca tio mil med egen bil. Ensam. Polisen kollade bara att jag svängde åt rätt håll på stora vägen.
Efter nästan en vecka fick jag ett skyddat boende. Som kostade hyra. Informerade chefen, som tyckte att jag skulle sluta larva mig och åka hem. Han är ingen misshandlare, sa chefen... bland annat. Var tvungen att åka till min arbetsplats för att arbeta. Var bara att stänga av alla sinnen och försöka göra ett bra jobb. Blev av med jobbet. För att jag vidhöll att jag ville skiljas. Upptäckte att jag var utsatt för bedrägerier av Han. Stora summor. Som jag fått betala. Inte betalade Han inte. Nej. Han vägrade att ta sitt ansvar för något som helst av allt Han gjort. Ja, man kan utan att ljuga säga att jag fick betala dyrt. Mycket stora summor. Bara för att jag var kvinna och inte fann mig i misshandel och kränkningar.
Det enda jag kan säga som är positivt är...
att utredande polis gjorde ett bra jobb och var reko
att Trygg-Hansa, där jag har min egen personförsäkring, var reko och snabbt ordnade terapi för posttraumatisk stress när jag behövde det
att kvinnojouren ställde upp när jag behövde det
att det fanns några enstaka snälla medmänniskor som också ställde upp för mig
i övrigt har jag inte många positiva erfarenheter av arbetet runt detta med kvinnofridskränkningen. Tidigare arbetskamrater, Hans kompisar, Han själv, bybor... alldeles för många av dem skvallrar fortfarande och sprider osanningar. Olika instanser där misshandlade kvinnor också kan få hjälp och stöd... hade inte tid! Inte resurser! Inte personal tillräckligt. Skamligt alltihop!
För övrigt funderar jag på att flytta mina övriga försäkringar från just Länsförsäkringar. Bara för att de har mage att gå ut med att de tror att misshandlade kvinnor samarbetar med misshandlaren för att tjäna några fjuttiga tusenlappar.
FY SKÄMS, Länsförsäkringar!
Ta nu ert ansvar och driv frågan om hur man ersätter drabbade kvinnor på bästa sätt! Kliv fram och ta ert ansvar, visa de andra bolagen hur man gör.
Läge för en pudel, Länsförsäkringar!
Här kan du se avsnittet av Plus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar