Första advent 2015

Jag är en underbar människa!

Mina älskade... barnbarn och sambo.
Värme och upplysning.

Adventsfrid i hemmet.
Värme och närhet.

 Julefrid i hemmet. Julefrid på vår jord.
Ingen utanför och glömd.

Värme och närhet.

 Andra världar. Andra dimensioner. Ingen glömd.
Värme och närhet.

 Julpyssel. För glädje.

Värme och närhet.

Jag är en underbar människa!

Rosenhealing

Allt kan man lära. Allt kan man göra. Så länge det leder till något gott.

Jag lär nu Rosenhealing.
Känns bra.
Är rätt.

Och jag är en underbar människa!

Miraklet blir större...

Släktens lilla mirakel blir bara större. Om än liten för sin ålder så växer han ändå. För alla barn växer. Både på utsidan och på insidan.

Miraklet Josef är lätt att fotografera. Intresserad av kameran och vad jag och bonusmorfar gör med en intressant grej i handen och framför ansiktet. Kanske en blivande fotograf... vad vet vi vad han har för planer för sitt liv. Det vet bara han. Och än så länge kan vi inte riktigt förstå vad han säger. Men säger saker gör han. En klok liten gosse... miraklet.

Fars Dag - 8 november 2015

Grattis på Fars Dag till min egen pappa

mina barns farfar

till min sambos pappa

till min farfar och morfar...

som alla fem bor tillsammans i en annan dimension.

Har skickat upp både tårta och blommor till dem. Samt firat min kära sambo med god mat och gott fika, på Fars dag, eftersom hans barn inte bryr sig något.

Helgen har varit skön och lång. Hunnit med att rekreera oss, måla, läsa, äta gott, vila, prata, fundera, fika, umgås både med varandra och andra.

Nu saknas bara att få umgås med lilla Josef... och se vad han lärt sig sedan sist. Tror det är mycket... det är en vetgirig liten mini-grabb. Snart så... snart... snart... får vi klämma på lillgrabben och gosa massor.

Förutom vila och rekreation har vi hunnit med en massa annat. Tiden har inte rusat, som vanligt. Tiden har gått i en maklig takt.

Köra traktor. För första gången. Jodå, det fungerade bra. Traktorn skötte sig bra. Tydligen jag med. Framåt, bakåt, hissa och lyfta och tilta och... ja, allt man kan göra med traktorn förutom skotta snö då. För någon snö har vi inte. Och jag gillar stora fordon. För många år sedan körde jag hem en fullstor buss till sin hemort... och backade in hela bussen i sitt garage... felfritt. Nu fattas bara att prova en långtradare... och en jättedumper. Samt helikopter och flygplan.

Huggit ved. Elda braskamin är gott i vinterkyla. Och jag gillar att hugga ved, få drämma till vedstycket som går i tusen delar. Känna på lite muskler. Men mest är det teknik, att hugga ved. Och roligt. Gissa hur mycket ved jag har huggit i mitt liv? Ganska mycket. Gillar när man får träning och motion av att arbeta. Två flugor i en smäll, kan man säga.

Men bara för att jag nu har gott om ved så betyder det inte att jag vill ha vinter. Det betyder bara att jag vill elda i braskaminen och ha det gott. Det räcker med frost och några minus - lagom vinter. Massor av snö och kyla gör sig bara bra på fotografi. Inte annars.

mobilbilder: Warglycke, Samsung Galaxy A7

#NoHateSe

 4 november. No Hate-dagen.

 #NoHateSe

För att vi ska sluta mobba, kränka, nedvärdera och hata. Är du med?

Eller ställer du dig på tvären och tycker dig ha rätt att vara taskig mot vissa? Ta då en funderare till. Vänd på tankarna. Tänk dig att det är du som blir behandlad just precis som du gör mot en annan medmänniska. Ta en funderare till. Och så kan du ta fram all den kärlek du säkert går och bär på men har glömt bort. Ödsla en stor del på dig själv och den andra delen på alla andra.

November

November har anlänt. Smög sig in under allhelgonafirandet... då vi var upptagna med att tänka på de som gått i förväg, tända ljus och äta gott.

 Ibland kan november se ut så här. Ganska vackert... eller hur? Så länge det bara är lite vitt.

 Överraskande vitt. Som en mössa på äpplena. Men inte detta år. Inte än.

 Nu är det mer så här. Ganska många plusgrader på termometern. Fint att gå i skogen...

varierande väder... men mörkt. Nu är det verkligen "lampa på".

Man gör inte så!

 Nä, man gör inte så.

Halloween är en ganska ny företeelse som vi tagit till oss här i vårt land. Tidigare var det bara allhelgona man firade. Nu är det nästan så att en del tror att bara Halloween är det rätta och det som alltid varit i oktober/november. Men så fel! Dessutom krävs det nästan att mutor hemma för alla ungar som utklädda ränner omkring och ställer till förtret. För om du inte deltar i Halloweenfirandet så river vissa ungar stället... slänger omkring lösa detaljer utomhus och vissa har till och med slängt ägg på fasader, det har hänt. Att inte ha en pumpa ute på trappan eller vid ytterdörren är ett tecken på att man inte firar Halloween och inte vill ha ungar som kommer och tigger. Men detta vet nog den stora massan inte om och om de vet så respekteras detta inte. Anar att många föräldrar inte känner till och de som känner till informerar inte ungarna om hur saken ligger till. Lättare att spöka ut ungarna och låta dem ränna omkring och ta sig för med vad de vill.
Men... man gör inte så!
Respektera oss som inte firar Halloween utan Allhelgona.

Storhelger, födelsedagar och annat som vi firar.
I de moderna tider som nu är när var och varannan har flera familjer och olika konstellationer blir många snåla och beräknande. Om vi inte firar hens födelsedag så blir det billigare/enklare... eller vad ursäkten nu må vara. Och är hen en förälders nya respektive så görs verkligen skillnad. Här ska inte firas. Oavsett vad. Likadant vid jul. Man ska i många fall fira jul med lilla familjen. Oavsett. Att den lilla familjen ser ut på ett helt annat sätt nu gör ingen skillnad. Då köps bara julklappar till den som har hört till lilla familjen. Inte den nya familjemedlemmen som kommit in på senare tid. Eller så firar man helt enkelt inte jul med den person som har nu har ny respektive och eventuella barn. Sura och tjafsa... blir ingen jul av det. Bättre är att alla samlas och är sams och firar. Eller varianten där julen ska firas på först ett ställe... sedan ännu ett ställe... och ännu ett ställe. Det blir ett evigt rännande och bara stress och ojuligt.
Man gör inte så!
Varför inte inse att livet har förändrats. Vanligtvis inte till det sämre. Tänk att nu kan man vara sams och fira, med alla, istället för att leta stridsyxan, som gjordes som par.

Fars/Mors dag

Ytterst löjligt att bara för att kärnfamiljen inte ser ut som den en gång gjorde... så firar man inte den ena föräldern på Fars/Mors dag. Bara för att föräldern har en ny respektive. Och kanske nya barn. Så ytterst löjligt. Föräldern är ju fortfarande förälder. Kommer alltid att vara det. Går liksom inte att göra ogjort. Antingen firar man båda på sin dag... eller så firar man ingen. Utesluta den ena är bara dumt.
Man gör inte så!

Det finns så mycket att fira och så många dagar för att träffas. Istället sitter man på var sitt håll och surar.

Inse att livet har förändrats. Ibland sker så. Det är väl bara att ta "skeden i vacker hand" och acceptera läget. Allt är föränderligt här i världen. Livet måste gå vidare.

Dessutom...

inse att alla har vi våra liv som vi ska leva. Varför missunna din förälder, ditt barn, din nära och kära att ändra sitt liv så att det blir till det bättre? Är du så naiv att du hellre tar en nära och kär som mår dåligt där den är? Bara för att du ska bestämma hur livet ska se ut för den personen? Vänd på steken och tänk dig själv i samma situation. Hur hade du gjort? Hade du accepterat att någon annan bestämt vad som är bra för dig? Att du ska stanna kvar i ett dåligt förhållande? På ett dåligt ställe?

Tror inte det... va?

Jaså, sitter du där och ugglar!

När du ugglat färdigt och vill bli lite aktiv... så finns mönstret HÄR!

Höga Kusten Fotoklubb visade upp sig i söndags...

på Kulturfesten i Fjällräven Arena.

Folkfyllt, livat, och roligt. Nu lägger vi i en högre växel och fortsätter framåt.

Varde ljus...

Kulturfesten + Höga Kusten Fotoklubb = sant

Kom och träffa nybildade Höga Kusten Fotoklubb på Kulturfesten i Fjällräven Arena kl 15 - 21, den 25 oktober 2015.

En fullfjädrad hälsning

Här om dagen skulle bullbaket äntligen ske. Renskrubbade tomma bänkar och glänsande rent kök i övrigt.

Satte degen. Lät den jäsa. Tog fram tillbehören till bullbakningen, som kanel, kardemumma och socker... under tiden. Fortfarande bara renskrubbade tomma bänkar. Tog fram kaveln och bakdukarna. Fortfarande bara renskrubbade bänkar. Tog fram alla plåtarna ur nedre ugnen. Inget konstigt med dem. Började fylla den första plåten med bullformar. Ställde den plåten åt sidan. Tog nästa...

då ser jag att det sticker fram en fjäder mellan de plåtar som står kvar på varandra i väntan på att fyllas med bullformar. Fjädern fanns definitivt inte på bänken innan. Inte fanns den med när jag tog fram plåtarna heller... för som den stack ut mellan dem så borde jag lätt ha sett det. Men där fanns inget. Då. Och i ugnen har jag absolut inte fjädrar. Där finns bara plåtarna. 

Det var en väldigt vacker fjäder... betydligt bättre än vad mobilbilden visar.

Heta grejor

Rätt som det är händer det.

Botaniserar så gott som alltid i veg-hyllorna på mataffären.

Inte så lätt faktiskt. En sak här och en sak där, i affären. Trodde att man kunde samla ihop allt på ett ställe... men icke. Får leta bland glutenfritt, vegetariskt och faktiskt bland vanliga varor också. Läsa innehållsförteckningar. Rådfråga de som är veganer redan och har lite mer koll än vad jag har.

Här om helgen hittade vi thai-mat i frysen på en affär i en annan stad. Mat med grönsaker, ris och sås. Thai. En av förpackningarna var i en vegetarisk variant. Oftast stoppar de ju i hönskött i maten... de goda thailändarna. Men den här var utan.

Köpte. Promenerade hem. Värmde. Åt.

Gott.

Smakade mer. Den här ska inhandlas fler av och gömmas i frysen för dagar då det inte finns tid, eller ork, att laga mat. Enkelt att laga till. Det som gjorde smaken, enligt mig, är kaffirlimebladen som ingår i kryddningen.

Jodå. lite het var den... men inte värre än att det går att äta... igen... och igen. Fast den verkligt känslige ska nog låta bli.

Vad dillar du om?

Prata, prata, prata...

Dygnet om pratas det. Högt och lågt. Intensivt eller dröjande. På alla tungomål. Prata, prata, prata...
Mycket prata och lite verkstad.

Det mesta i vår värld går ut på att prata. Diskutera. Babbla. Kackla. Gnata. Orera. Möte på möte. Sammanträde på sammanträde. Ord. Många ord. Långa ord. Fina ord. Fula ord. Ja, ord över huvud taget. Ibland bara för att det ska låta, andra gånger faktiskt för att få något sagt.

Vi alla pratar och pratar. Tänk om varje ord resulterade i att något blev gjort. Vad mycket som skulle blivit annorlunda i världen... om orden faktiskt betydde något. För det pratas och pratas och inte mycket händer. Ibland vore bäst att stänga käften och utföra. För det måste du ju erkänna... vi talar mycket om vad vi vill och vad vi ska och vad som bör göras... sedan talet är klart... händer inte mycket.

Så... vad dillar du om?

mobilbild Samsung Galaxy A7

Mormors födelsedag

Sista dagen i september 2015

Så här på den sista dagen i september månad är det väl läge att visa något från 2/3-delar in i månaden.

Var på roligt födelsedagskalas, träffade den lilla godbiten Josef... nu fem månader ung, halvvägs på väg till att bli sex månader. Gissa om det händer saker hela tiden. Grabben är framåt, vetgirig och alldeles förtjusande go. Liten som en tummetott, som han är, blir det än mer gulligt.

Men även mycket små människor växer upp och blir stora. Det vet jag. Sonen var pytteliten han med men har växt och blivit stor man, som alla andra män.

Det rullar på...

detta med hösten.

Löven singlar ned mot marken. Vinden rufsar om i trädens kronor... för att på så sätt hjälpa hösten i sitt arbete med avlövning. Marken fylls med glödande löv, stora och små.

Men än blommar det och ingen frost har visat sig. Är väl bara en tidsfråga... men ändå. I morse var det + 2,5 grader. Inte så mycket att tala om. Är väl som det är, denna årstid. Är ju nästan oktober, bara två dagar bort.

När hösten väl kom, så inföll den snabbt. I mitten av september var fortfarande sommar. Eller kanske... sensommar. Plötsligt kom hösten inramlande.

Fann detta motljusmotiv hos min ena granne. En gammal sliten stubbe med utväxter runt midjan. Som krusiga volanger. Dekorerat med fallna löv från björkarna som bor tätt intill. Troligen är det en björkstubbe.

Mobilbild i motljus, Samsung Galaxy A7

Walk in closet - del två

Det går framåt.

Nytt golv läggs. Ljus ek. Blir ett lyft för hela rummet om man jämför med den matta som var tidigare. Visserligen var den enfärgad och ljus, men ändå... ett riktigt golv är ett riktigt golv. Nästan hela golvet är lagt. Här är också den nya takbelysningen upphängd, även om den inte syns.

Sedan ska golvlister dit. Skenor och inredning. Och så kläderna och skorna då... blir så bra.

Mobilbild

Grattis Néa!

Walk in closet - del ett

I mitt hus finns det som jag tidigare kallade klädkammare...ett rum på nio kvadrat...för bara kläder och skor. Det rummet var fyllt med garderober i olika storlekar och utföranden. Radade efter långväggarna.

Efter ena långväggen var även ett antal hyllor inklämda. Till ingen större nytta. Mest som utfyllnad.

Ljus matta på golvet... var ju ok. Men när vi tog bort garderoberna kom detta fram. Sjuttiotalsmatta. Inte vacker, om man frågar mig. På väggarna ett antal tapeter i olika lager och utföranden. Samt målat med färg... såg ut som en provmålning.

Bort med allt.

In med nytt golv, måla väggarna. Ny belysning och nya lister (bilderna är tagna i den skruttiga belysningen). Inredning som skulle ära en kunglig höghet, för att förvara våra kläder och skor. Nytt, fräscht, och enhetligt funktionellt. Hittade en rökfärgad spegel bakom en av garderoberna. Den ska få ett nytt liv på en av de andra väggarna.

Mobilbilder

Sticka liten tröja

Hrm...
skulle sticka en tröja till lilla Josef. Hade rätt garn och rätt stickor. Lägger upp enligt beskrivningen för 6-månaders bebis och tänker att han är ju snart så ung, och växer varje dag. Stickar några varv...

tycker det ser så stort ut. Mäter. Enbart bakstycket är 31 cm brett. Tillsammans med framstycket med samma maskantal blir det 62 cm i omkrets. Till en halvåring.

Den stickade biten ser ut som om den vore till en tvååring... minst. Tänker att jag måste väl sticka en storlek mindre då. Han är ju liten... den goa killen. Men storlek 1 - 3 månader har bara åtta maskor mindre totalt. Måste ju vara fel i beskrivningen... eller är bebisar så stora nu för tiden... och Josef så liten? Nu, när han är mellan fem och sex månader, har han storlek 62 och i den har han växmån.

Har letat tröjmönster som har färre maskor i samma garn... men går bet. När jag inte har gossen så jag kan träffa honom varje dag så måste jag sticka efter en bra beskrivning för att få storleken bra. River mitt hår...

Det är inte tröjan på bilden. Den är klar och levererad. I lagom storlek. Kan dock inte göra alla tröjor efter samma mönster och garn... blir lite trist. Fast Josef klagar nog inte om allt ser likadant ut... han klagar över att behöva ta på sig kläder. Och mössa. Han har bara tid att stå och hoppa och skutta med oerhört pigga ben. 

Väder

Om vädret kan man säga en hel del. Prisa det, eller förbanna. För det verkar inte finnas något mitt emellan. Antingen hatar vi det, eller älskar det. Och en och annan säger att "det duger väl". Fast de är i minoritet.

Att sommaren har bjudit på väder, det kan vi ju alla hålla med om. Oväder, finväder, kallväder, regnväder, åskväder... ja, och så vidare. Fast jag tycker ju att det varit för lite av just åskväder. Visst... kaxigt har åskvädret tornat upp sig och smugit längs grannens staket och morrat, men strax vikit av åt väster och försvunnit bakom berget med svansen mellan benen. Och där har vi suttit bänkade på inglasade altanen för att se på skådespelet. Som ställdes in.

Nu har hösten anlänt. Det dröjde till mitten av september... sedan hände något. Naturen gav efter och insåg att nu... nu... var det faktiskt dags att börja tänka på vila. Och i blåsten och regnet som varit nu ett tag så har det samlats gula björklöv lite varstans... jag tycker att det ser vackert ut. Har alltid gillat gula björklöv om hösten. Liksom röda glödande rönnbärsblad och guldiga lönnlöv. Jag gillar också att skörda i trädgården. Anser ju att man ska ta reda på Moder Jords rika gåvor. För varför köpa på affären det man kan hämta i trädgården. Onödigt. Det lämnar jag till de som ingen trädgård har.

Egentligen gillar jag hösten bäst. Hade önskat att jag var född i september, mitten eller slutet... istället för på det som här i Norrland är vinter, och som född i sydligare nejder är jag van annat än vinter. Allt för många gånger har det snöat i vild panik i min månad. Onödigt. Totalt onödigt. Då skall solen skina och det ska droppa från taken, rinna i rännilar på gator och vägar, fåglarna ska ropa om vår och kommande värme. Man ska kunna sitta på solsidan och vända ansiktet mot solen, känna att nu... nu... kommer livsandarna igång igen. Nu viker mörkret. Så är jag van att det är.

Vintern ska vara en viloperiod. Det håller jag med om. Men varför så jädra kallt och så jädra mycket snö? Onödigt! Jag kan nöja mig med max fem minusgrader. Jag kan nöja mig med frostnupna gräsmattor som glittrar vackert i vinterns låga solsken. Det gör sig bra på foto. Det gör sig bra i min värld. Fast snösvängen gråter väl blod och får ingen mat på tallrikarna. Men det är smällar de får ta. Fem grader kallt om vintern gör att jag kan ändå elda i braskaminen. Ha det varmt och gott inne. För ved har jag. Björkved. Fint att elda med, gör sotaren glad. Men visst... snöfall gör sig bra på bild. Men det är då det enda snön är bra för.

Ohälsosam hälsa

Var och lämnade lite prover på Hälsocentralen i morse...

kvinnan på lab sticker mig, väger mig, och tar fram måttbandet... mäter mig över höftbenen och säger att jag har fyra cm för stor - midja.

Bara det att det var inte midjan hon mätte, det var höftmåttet. Nog för att jag har ganska rak kropp men det finns faktiskt en midja och med tajt linne på, som idag, så syns midjan väl. Sa att hon inte mätte midjan... jo, tyckte hon... och rapporterar till läkaren att jag är fet.

Jag har aldrig varit fet. Jag är inte fet. Tänker inte bli fet. Min vikt är lagom för min längd. BMI är perfekt. Har samma storlek på brallor som för många, många, år sedan. Har heller inga volanger som hänger utanför linningen. 

Visst, jag har gått upp i vikt sedan jag var runt 20 år. Men då var jag extremt smal. Hade på gränsen till ätstörningar. Kunde i princip blåsa bort om det stormade. Och det är ju inte många kilon jag gått upp genom livet. Helt normalt ändrar sig vikten lite, för skulle jag se ut som jag gjorde i min ungdom skulle alla tro att jag fått en allvarlig sjukdom. Bara det jag gick ned i vikt under tiden med misshandlande exet gjorde att många trodde mig vara dödssjuk. Det var jag inte, bara misshandlad på flera sätt.

Men... med tanke på hur jag antas vara för rund... hur ska inte piskan vina över de som faktiskt är lite runda. Jag avundas inte dem. Men praxis är att en kvinna ska ha en midja - observera midja (inte höftmått) - på 88 cm, och en man 102 cm. Och detta oavsett vår längd och vår kropps utseende.

Innebär i vårt fall att sambon som är lång och mycket smal måste äta på sig en rejäl kagge för att matcha männens mått och att jag måste banta (ni som vet hur vi ser ut håller nog inte med om varken att äta upp sig eller att banta).

Nä, vi bryr oss inte om detta med midjemåtten. Vi är bra som vi är!
Men jag stör mig på vårdens mätande och graderande. Vet ju att det är för att förebygga ohälsa... men detta gör mig ohälsosam. Ätstörningstankarna ligger där i bakhuvudet och flinar elakt...

Det som skulle vara hälsosamt blir inte så i alla lägen. 

Shamantrumma

I lördags var vi på öppet hus i en stad en bit bort. Det var den spiritistiska föreningen som visade upp sig och vad de har att erbjuda. Vi befann oss på orten... så varför inte.

Fastnade för denna shamantrumma. Perfekt för mig med vargen, formen och fjädrarna. Men tyvärr var den inte till salu, hen som tillverkat den ville gärna ha den kvar i sin ägo.

Jag vill gärna göra en egen shamantrumma. Välja material, dekorationer och målningar själv. Till nöds går att köpa en färdig, men då har den inte min prägel. Nu har jag i alla fall en fin förebild för min egen trumma. Med varg och vargspår.

Mobilfoto Samsung Galaxy A7

En orm slingrar sig i mitt paradis

Det smyger ormar i buskarna... de fräser i gräset... slingrar sig... biter i bokstäverna jag skriver. Spottar och väser ur sig ovänligheter.

En orm nyper man tag om nacken på. Glor den stint i ögonen där den sitter i ett fast grepp. Inget kan ormen göra... mer än fräsa ilsket och försöka slingra sig. Med en snabb rörelse vrider jag en knut på ormkroppen och slänger helt sonika hela ormpaketet i brännässlorna.

Försök snurra upp dig du. Där har du en passande verksamhet. Hoppas brännässlorna är trevliga mot dig. De brukar ju vara så. Sedan kan du slingra dig iväg till något varmare ställe. Som underjorden. Det ställe där man får skyffla kol åt han med horn.

Rassla min skallra, dallra min drömfångare, vandra min stav

I mångt och mycket tycker jag om att göra mina egna saker. Få mitt stuk på dem och min energi i dem. Jag har alltid tyckt och tänkt så. Och kommer att fortsätta med det. Både tänket och tillverkningen.

Shamanskallran gjorde jag en sensommarhelg, i Dalarna. Färdigställde med en nyckel och med målningen hemma. Skallran går i björnens tecken. Björnkraft. Björnenergi. Och min energi. Helande renande energi.

Ormpinnen, som jag inte har på bild... hittade jag i skogen. Den ropade och jag hittade. Vandringsstaven, som jag inte heller har på bild... stod också i skogen och ropade. Till och med så att jag och min kära hittade varsin vandringsstav. Går inte med vilken stav som helst. Den ska "tala" till den som ska ha den.

Drömfångare har jag gjort. Några stycken. Kraftfulla. Energirika. Gjorda för sitt syfte. Inga plastgrejor, utan energi. Riktiga naturmaterial fulla med energi och under tiden jag gör dem fyller jag dem med vad de ska arbeta med. Och arbetar gör de. Jag har själv sett dem i arbete. Intressant. 

Material hämtar jag själv i naturen. Väldigt mycket hittar jag, eller får hjälp att hitta. Fjädrar, stenar, grenar... ja, allt som kan behövas. Tagel, som representerar kvinnan, fick jag från hästar jag känner. Fattas bara något som representerar tjuren.

Ja, och så vidare...

Mycket material har jag. Mer kommer. När jag behöver det. Det förlitar jag mig på. Brukar alltid fungera. För jag är lyckligt lottad.

Nu ser jag fram mot långa mörka vinterkvällar då flitens lampa kan få lysa... inte bara med kursmaterial och Josef-stickning... utan med naturmaterial och min intuition och energi.

Kort

Nya orakelkort.

Absolut rätt. Och Doreen Virtue är ju bra.

Får bli så!

Studera mera

Idag, den absolut sista dagen i augusti 2015...

börjar jag studera Lightroom CC.

Tänker att det kanske kan göra någon nytta till bilderna. Kanske. Fast inte gör detta "det hela". Så Lightroom CC samkörs med Photoshop CC.

Och numera är man inte så urmodig att man lägger in programmen via någon skiva. Man prenumererar på dem. På det moderna sättet. Likadant är det med ordbehandlingen, kalkylprogrammet och en hel del annat. Prenumeration, stavas det. Inte cd-skiva med installationshänvisningar.

Blir så bra, det!

Hallon och hallon och hallon...

Så mycket hallon. Massor. Stora feta fina.

En del ligger frysta. Andra är kokta till hallonsylt. God hemgjord hallonsylt. Fint att hitta i matkällaren. Annat än köpesylten som är utblandad med än det ena och än det andra.

Går finfint att mata lillprinsen Josef med. Utan konstiga tillsatser, som en liten prins inte ska ha.

Bara idag drog vi ihop 4 kilo. På en kort stund. I solskenet. Med alldeles tyst och stilla runt öronen. Så skönt. Fikakorgen med. Fin sittplats. Trollsländor. En och annan fjäril. Och en liten fågel som tutade försynt.

Tidigare har vi också plockat hallon. Mycket. Så nu finns det att gotta sig med i vinter... och tänka tillbaka på den goa varma sommaren och dess ljuvligheter.