En av alla - 6 - Om våld i en nära relation

Chefen och ett par andra arbetskamrater hade i smyg börjat ringa till Han och berätta historier om vad jag ansågs ha gjort. Det var inga vackra saker jag anklagades för. Det värsta var att jag skulle ha "legat runt med arbetsplatsens alla killar", "legat runt i buskarna".

Frågan var bara när jag skulle ha hunnit det, fjättrad vid arbetsbänken som jag var. Det fanns ju knappt tid ens till att ta fikarast och matrast. Toalettbesöken fick skjutas upp i det längsta, jag blev en mästare på att hålla mig dagarna i ända. Ändå skulle jag ha hunnit med att avverka alla killarna.

På grund av detta ökade de dramatiska grälen hemma avsevärt. Chefen ringde flera gånger hem till Han och angav mig... på falska grunder. Kanske visste chefen vilken knapp hen skulle trycka på för att Han skulle gå i spinn och bli riktigt galen. De kände ju varandra sedan tidigare.

När jag gjorde en arbetsrelaterad studieresa till en närliggande stad tog det verkligen hus i helsike. Allt för att jag inte kom hem enligt schema. Men det går inte att göra tidspressade scheman för resor och möten där andra människor också är inblandade. Den människa jag skulle träffa fanns inte på plats vid den tid vi avtalat. Jag fick ringa och efterlysa personen i fråga, sedan tog det ganska lång tid innan personen äntligen var på plats. Denna försening fanns inte med i tidsplaneringen och gjorde därför att allt försenades. Det är inte alltid lätt att hålla tider på minuten när man har med andra människor att göra...

På vägen hem skulle jag titta in hos en nybekant kvinna för att vi skulle träffas öga mot öga. Jag glömmer telefonen i bilen, i det fack där den alltid ligger när jag kör bil. Kvinnan har hästar och hon och jag höll på med hästarna ganska länge... fast att tiden hade flugit visste jag inte förrän efteråt.

Medan jag var med kvinnan och hästarna hade Han börjat ringa runt överallt och fråga var jag befann mig och när jag åkt från de personer jag skulle träffa. Han ringde till min Mor, mina döttrar och till min chef! Han frågar ut döttrarna om mig och hur jag beter mig?! Jag beter mig inte. Jag fungerar och beter mig som vem som helst annan. Det var främst den yngsta dottern han siktade in sig på när han ringde för han tyckte att henne kunde han "manipulera och skrämma till vad han ville ha fram om mig". (Hans ord).

Mellan telefonsamtalen hade han gått genom min dator. Kollat mailen, kollat olika sidor där jag brukade vara online. Och detta säger han stolt utan att skämmas. Det är "hans rättighet eftersom jag varit dum och otrogen".  Sanningen är fortfarande den att jag har inte varit otrogen. Har inte ens haft en tanke på något sådant.

Vad jag ännu inte fattat är att han öppnat min post och gömt för mig... att han beställt massor av saker i mitt namn via nätet... att jag har en stor skuld som faktureras mig - jag har bara inte sett dessa fakturor för han öppnar min post när jag är på jobbet. Eftersom han inte arbetar, och alltså är hemma hela dagarna... så kan han öppna och gömma posten.  Och eftersom jag inte vet att det förekommer fakturor i mitt namn som är felaktiga så tror jag att allt är frid och fröjd.

Jag har nu bett om att skiljas. Jag orkar inte ha detta bråk. Jag orkar inte att Han ska gå på mina barn och min mamma som han gör. "Nej, det är inte nödvändigt att skiljas". Han ska bättra sig. Men strax är det bittra gräl och bråk igen.

Nu efteråt undrar jag varför ingen granne reagerade. Det var så många signaler att det var något fel.
Nu efteråt undrar jag också varför ingen mer på jobbet reagerade. Jag rasade ju i vikt och var nog inte särskilt gladlynt av mig. Fast jag stod ju bara i en källare och fast vid en arbetsbänk hela dagarna.

Fortsättning följer...